De enorma ruinerna av den antika romerska staden Hippo Regius, även känd som Hippone, är bland de mest stämningsfulla i Algeriet. De ligger utspridda på ett böljande område fullt av blommor, rosmarin, olivträd, fåglar och får och överskuggas av den imponerande basilikan Saint Augustine från kolonialtiden.
Man kommer in från det som tidigare var strandpromenaden, men vattnet har dragit sig tillbaka flera hundra meter under årtusenden. Stadsdelen nära ingången och strandpromenaden var ett bostadsområde och man kan besöka resterna av flera villor, vars innergårdar markeras av kolonner och där en del av väggarna och golven fortfarande är synliga. Den så kallade labyrintvillan och prokuratorvillan är de mest imponerande. Här finns också resterna av de mindre södra baden.
Stigen fortsätter till det kristna kvarteret där den 42 meter långa konturerna av den stora basilikan fortfarande kan spåras, särskilt dess centrala apsis, som ovanligt nog är vänd mot norr, medan golven fortfarande är täckta av mosaiker. Detta kan mycket väl ha varit den basilika där den helige Augustinus var biskop – datumet stämmer, men det finns inga andra bevis för denna möjlighet.
En stig av massiva stenplattor, som lagts över dräneringar, leder till marknaden (en central dias här är den plats där slavar såldes) och sedan vidare till forumet. Det är 76 m x 43 m stort och några av de 3,6 m höga kolonnerna är fortfarande intakta. Forumet var omgivet av en kolonnad, flera små helgedomar, en fontän i den norra änden och latriner i söder. I mitten stod det antika kapitoliumet och flera statyer (av vilka ingenting finns kvar), och bortom finns en inskription av en av stadens välgörare, C Paccius Africanus, som utnämndes till prokonsul år 78 e.Kr. av kejsar Vespasien.
Det finns många andra ruiner här och bortom staketet och man kan ha roligt när man utforskar ängarna för att leta efter antika murar, fläckar av mosaik eller kanske den slitna teatern (nära vägen som leder upp till Basilica de Saint Augustine).
Guider till platsen finns ofta tillgängliga från Annaba-museet, men de flesta talar inte engelska.