Kronisk instabilitet i axeln
Vad är instabilitet i axeln?
Axeln är den mest rörliga leden i kroppen. Den hjälper dig att lyfta armen, rotera den och sträcka dig upp över huvudet. Den kan vrida sig i många riktningar. Detta större rörelseomfång kan dock orsaka instabilitet. Skulderinstabilitet uppstår när överarmsbenets huvud tvingas ut ur axelhålan. Detta kan ske till följd av en plötslig skada eller av överanvändning. När en axel väl har gått ur led är den sårbar för upprepade episoder.
När axeln är lös och glider ur led upprepade gånger kallas det för kronisk axelinstabilitet. Axelförskjutningar kan vara partiella, där överarmens boll bara delvis kommer ut ur foten. Detta kallas för en subluxation. En fullständig luxation innebär att bollen kommer helt ut ur foten.
Vad orsakar axelinstabilitet?
Det finns tre vanliga sätt på vilka en axel kan bli instabil:
- Skulderluxation: Svår skada eller trauma är ofta orsaken till en första axelluxation. När humerushuvudet rubbas skadas ofta fotsbenet (glenoid) och ligamenten på framsidan av axeln. Labrum – broskkanten runt glenoidens kant – kan också gå sönder. Detta kallas vanligen för en Bankartskada. En allvarlig första luxation kan leda till fortsatta dislokationer, ge upp eller en känsla av instabilitet.
- Repetitiv belastning: Vissa personer med instabilitet i axeln har aldrig haft en luxation. De flesta av dessa patienter har lösare ligament i axlarna som leder till instabilitet. Denna ökade löshet är ibland bara deras normala anatomi. Ibland är den ett resultat av upprepade rörelser över huvudet. Simning, tennis och volleyboll är några av de sporter som kräver upprepade rörelser över huvudet som kan sträcka ut axelligamenten. Många arbeten kräver också repetitivt arbete över huvudet.
- Multidirektionell instabilitet: Hos en liten minoritet av patienterna kan axeln bli instabil utan att det finns en historia av skada eller repetitiv belastning. Hos sådana patienter kan axeln kännas lös eller disloceras i flera riktningar, vilket innebär att bollen kan disloceras framifrån, bakifrån eller ut i botten av axeln. Detta kallas multidirektionell instabilitet. Dessa patienter har naturligt lösa ligament i hela kroppen och kan vara ”dubbelt lediga”.”
Vilka tecken & symtom på axelinstabilitet finns det?
Hur kan jag hantera det här problemet?”
Chronisk axelinstabilitet behandlas ofta först med icke-kirurgiska alternativ. Om dessa alternativ inte lindrar smärtan och instabiliteten kan en operation behövas.
Non-kirurgisk behandling
- Aktivitetsförändring: Du måste göra vissa förändringar i din livsstil och undvika aktiviteter som förvärrar dina symtom. Du kan behöva experthjälp för att hantera detta på ett effektivt sätt. Smärtstillande medel och NSAID kan behövas för att lindra din smärta och svullnad.
- Fysioterapi: Genom att stärka axelmusklerna och arbeta med axelkontrollen kan man öka stabiliteten. Se våra PDF-dokument nedan för information om omskolning av egenkontroll. Du kan dock behöva specialisthjälp innan du påbörjar dina övningar.
Kirurgisk behandling
Kirurgi kan vara nödvändigt för att reparera rivna eller utdragna ligament så att de bättre kan hålla axelleden på plats. Bankartskador kan repareras kirurgiskt. Suturer och ankare används för att återfästa ligamentet på benet.
- Artroskopi: Mjukdelar i axeln kan repareras med hjälp av små instrument och små snitt. Detta är ett ingrepp som görs samma dag eller i öppen vård. Artroskopi är en minimalt invasiv operation. Din kirurg tittar in i axeln med en liten kamera och utför operationen med speciella pennatunna instrument.
- Öppen kirurgi: Vissa patienter kan behöva ett öppet kirurgiskt ingrepp. Detta innebär att man gör ett större snitt över axeln och utför reparationen.
- Rehabilitering: Efter operationen kan axeln tillfälligt immobiliseras med en slinga. När slingan tas bort påbörjas övningar för att rehabilitera ligamenten. Dessa kommer att förbättra axelns rörelseomfång och förhindra ärrbildning när ligamenten läker. Övningar för att stärka axeln kommer gradvis att läggas till i din rehabiliteringsplan.