I 2016 publicerade webbplatsen ”Natural News”, som är en enda samlingsplats för paranoia och kosttillskott, en artikel med rubriken ”Pepsi Admits Its Soda Contains Cancer-Causing Ingredients”, där man diskuterade en rättslig strid mellan miljöhygienvakten Center for Environmental Health (CEH) och PepsiCo, som ägde rum mellan 2011 och 2015. Clickbait-webbplatser har aggregerat den historien och säkerställt dess fortsatta viralitet genom att dela den på mycket följda Facebook-konton som ”March Against Monsanto.”
Artikeln i Natural News från 2016 dokumenterade Center for Environmental Health:s arbete med att avslöja halter av en kemikalie som kallas 4-Methylimidazole (4-MEI) i colaprodukter som var högre än de lagliga gränsvärdena som införs av delstaten Kaliforniens Proposition 65. 4-MEI tillsätts inte direkt i coladrycker, men är en biprodukt från processer som producerar den karamellfärg som vanligtvis tillsätts i sådana läskedrycker: ”4-metylimidazol (4-MEI) är en kemisk förening som inte tillsätts direkt i livsmedel, utan bildas snarare som en biprodukt i vissa livsmedel och drycker under den normala tillagningsprocessen.”
För att förstå den rättsliga utmaningen från Center for Environmental Health och de påståenden som Natural News gör om detta fall måste man dock först förstå den lagstiftningshistoria som kulminerade i insatser för att minska kemikaliens förekomst i läsk.
Är 4-metylimidazol cancerframkallande?
En rad internationella, nationella och statliga eller lokala myndigheter utvärderar säkerheten och den eventuella cancerframkallande effekten av olika livsmedel eller kosmetiska produkter, och de kommer inte alltid fram till samma slutsatser. Den första grupp som slog särskilt larm om 4-MEI:s cancerframkallande potential var det amerikanska National Toxicology Program (NTP), som 2007 offentliggjorde en studie där det antyddes att massivt höga doser av 4-MEI kan ha gett han- och honmöss lungcancer och kan ha gett honråttor leukemi.
Staten Kalifornien har några av de strängaste lagarna i världen när det gäller obligatoriska varningar för kemikalier som kan ge cancerframkallande eller reproduktionsskador. Denna situation beror på Proposition 65, även kallad Safe Drinking Water and Toxic Enforcement Act, som sedan 1986 har krävt offentliggörande av en förteckning över kemikalier som är ”kända för delstaten Kalifornien för att orsaka cancer eller reproduktionstoxicitet” och infört märkningskrav på alla produkter som säljs i Kalifornien och som innehåller relevanta koncentrationer av dessa kemikalier.
När National Toxicology Programs studie från 2007 offentliggjordes fick delstaten Kalifornien sin första rättsliga motivering för att inkludera 4-MEI i Proposition 65-listan, eftersom National Toxicology Program är en av de organisationer som i lagen definieras som en giltig skiljedomare av karcinogenicitet. I januari 2011, efter en period av granskning, lades 4-MEI faktiskt till på Kaliforniens Proposition 65-lista.
Men medan National Toxicology Program och delstaten Kalifornien betraktar 4-MEI som en potentiell cancerframkallande substans, är USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet FDA (Food and Drug Administration) och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA (European Food Safety Authority) betydligt mindre oroade över 4-MEI som en potentiell cancerrisk i livsmedelsprodukter. År 2011 omvärderade EFSA 4-MEI och andra biprodukter från karamellfärgbearbetning och konstaterade att de nivåer som européerna utsätts för genom livsmedelskonsumtion är mycket lägre än de nivåer som skulle ge upphov till rimliga farhågor om cancerframkallande effekter.
Food and Drug Administration har i dagsläget som ståndpunkt i fråga om 4-MEI att den studie från det nationella toxikologiprogrammet som visade att den var skadlig för gnagare hade begränsad relevans för människor, eftersom den utfördes på försöksdjur som utsattes för 4-MEI-nivåer som är högre än vad en människa rimligen skulle kunna utsättas för: ”Baserat på tillgänglig information har FDA ingen anledning att tro att det finns någon omedelbar eller kortsiktig fara som 4-MEI utgör vid de nivåer som förväntas i livsmedel vid användning av karamellfärgningsmedel.”
Den kaliforniska delstaten Kalifornien, som baserade sitt beslut på siffror som härrörde från dessa djurstudier, beslutade dock att alla produkter som innehöll nivåer av 4-MEI som översteg en viss koncentration måste märkas som potentiellt cancerframkallande.
Har Pepsi ”erkänt” att deras produkter innehåller ”cancerframkallande ingredienser”?
När 4-MEI hade lagts till på Proposition 65-listan tog Center for Environmental Health prover på colaprodukter från Kalifornien för att se om de uppfyllde kraven i denna förordning och fann att ett antal Pepsi- och Coca-Cola-produkter innehöll halter av 4-MEI som översteg de tillåtna gränsvärdena som fastställts i Kaliforniens Proposition 65. CEH lämnade in ett klagomål den 23 februari 2012, varpå både Coca-Cola och Pepsi meddelade att de hade för avsikt att få 4-MEI-nivåerna i läsken att överensstämma med Kaliforniens lag, vilket rapporterades i en Reutersartikel av den 9 mars 2012:
Coca-Cola Co och PepsiCo Inc. gör ändringar i tillverkningen av en ingrediens i deras namngivna läskedrycker för att undvika att förpackningarna ska behöva märkas med en cancervarning.
Förändringen syftar till att minska mängden av en kemikalie som kallas 4-methylimidazol, eller , som i januari lades till på listan över kemikalier som omfattas av Kaliforniens Safe Drinking Water and Toxic Enforcement Act från 1986, även känd som Proposition 65 … Båda företagen sade att de började i Kalifornien och att de skulle utöka användningen av den reducerade karamellfärgningen med tiden.
Efter detta tillkännagivande testade CEH återigen en rad olika kolasorter från Kalifornien och andra platser i landet och konstaterade att både Pepsi och Coca-Cola nu uppfyllde kraven i Kalifornien, men att Pepsi inte hade ändrat sina läskedrycksformuleringar utanför delstaten. CEH fortsatte därför sina rättsliga ansträngningar mot PepsiCo.
Den 17 september 2015 löste advokater för PepsiCo och CEH sin tvist när de undertecknade en samtyckesdom som beskrivs så här av CEH:
Enligt förlikningen, som slutfördes i Superior Court i Alameda County, kommer Pepsi att kräva att dess ingrediensleverantörer uppfyller strikta gränsvärden för 4-MEI-nivåerna, som CEH 2012 hittade i höga halter i vissa kolasorter som tillverkas av Pepsi och andra stora företag. Avtalet kräver också att Pepsi testar sina colaprodukter för att säkerställa att 4-MEI-nivåerna ligger under den föreskrivna nivån, och ger CEH möjlighet att begära ytterligare tester av Pepsis produkter.
Och även om detta avtal innebar en stor juridisk seger för CEH (som också tillerkändes ekonomiskt skadestånd för sina juridiska och vetenskapliga kostnader), så innebar det i själva verket (juridiskt sett, åtminstone) den exakta motsatsen till att Pepsi ”erkänner att dess läsk innehåller cancerframkallande ingredienser”, som det står i virala rubriker. Detta framgår tydligt av avsnittet ”NO ADMISSIONS” i domen, där det anges att PepsiCo aldrig brutit mot någon lag och att de inte var skyldiga att erkänna eller acceptera 4-MEI:s klassificering som cancerframkallande:
Då PepsiCo undertecknar denna dom och går med på att tillhandahålla den hjälp och de åtgärder som anges i domen, erkänner PepsiCo inte a) att företaget har överträtt eller hotat att överträda Proposition 65 … eller någon annan lag eller rättslig skyldighet, eller b) att kemikalien 4-MEI i eller i andra livsmedel eller drycker utgör en risk för människors hälsa eller att det krävs någon form av information eller varning till konsumenterna.
CeH lyckades pressa PepsiCo att införa strikta riktlinjer för tillverkningen av den karamellfärg de använder och att göra ett juridiskt åtagande att regelbundet låta testa 4-MEI-nivåerna i sin läsk. De lyckades dock inte tvinga PepsiCo att erkänna att deras läsk ”innehåller cancerframkallande ingredienser”, vilket de påstod.