Hösten i Klippiga bergen kan definieras på många sätt – frosten på morgongräset, färgen som smyger sig in i de skimrande asplöven, isen som omgärdar bergsdammarna. En höst i Yellowstone har vissa syner och dofter, som om man har besökt Yellowstone många gånger blir lika bekanta som gamla vänner. Men det finns inget som etsar sig fast i den lins genom vilken vi ser hösten så mycket som älgens brunst, Cervus alaphus. Anledningen till detta är nästan helt och hållet auditiv.
Ljudet från en älgtjur på hösten
Om du aldrig har hört älgtjurens horn under höstens brunstperiod har du en upplevelse som är på en gång spännande och hemsökande. Ljudet av en älgtjurens buggning är något som lockar många besökare till Yellowstone varje höst, för det är en upplevelse som är lika minnesvärd som allt annat du sannolikt kommer att få uppleva i parken. I de flesta fall börjar hornsången lågt och strupigt, stiger till en hög visselpipa och sjunker sedan till en grymtning eller en serie grymtningar. Det är ett ljud som är svårt för det mänskliga alfabetet att imitera, ett gutturalt bölande, en skrikig tonhöjd och ett ihåligt grymtande. A-a-a-a-a-a-a-a-a-a-eeeeeeeeeeeeeeeeeeee-oh. Ee-uh. Ee-uh. Ee-uh. Det är en märklig kombination som du aldrig kommer att glömma, precis som surret från din första skallerorm.
I många fall tolkas hornsången som en utmaning från en älgtjur till en annan. Detta är vanligen resultatet av en dominant tjur som kanske har ett harem av kor som han noggrant vaktar. En utmanare kliver in på ängen och bölar en utmaning. I gengäld ger hjordtjuren röst åt sitt svar, som ofta är djupare och tydligare än utmanaren, en röst som vittnar om mognad och dominans. I många fall drivs utmanaren bort av hjordtjuren, medan en mindre mogen tjur än utmanaren, kanske en tjur som är så ung som två år, smiter in och föder upp en ko.
Elk Rut Season Peaks in September
Varje höst, som vissa år börjar så tidigt som den 15 augusti, går älgarna in i sin avelssäsong, eller brunst. Brunsten pågår i ungefär en månad, och den månaden är vanligtvis september, med mitten av månaden som höjdpunkt för brunsten. Ibland sträcker sig brunsten in i oktober, och man har hört hornsjungande älgtjurar ge sin röst så sent som i mitten av oktober. För älgar är september månad ett uråldrigt fenomen som väcker människans hjärta. Särskilt längs Madison River är september en månad då man kan se älgarnas parningstid i full gång. Här samlas några av världens bästa fotografer varje år för att ta bild efter bild av fullvuxna älgtjurar och deras harem. Många av de fotografier som syns i tidningar är tagna längs Madison under september.
Bull Elk Behavior During Rut
Typiskt för den här tiden på året är att en stor mogen tjur håller en flock med upp till trettio eller fler älgkor, varav hälften är i bästa avelskondition. I denna hjord kan det finnas en enstaka årig tjur, eller ”spik”. Det kan till och med finnas en tillfällig ”hanger-on”, en ung tjur som är attraherad av flocken men som är underordnad den stora tjuren. På sommaren går kor, kalvar och ettåringar vanligtvis i stora flockar, medan tjurarna antingen är ensamma eller går i par eller trio. På vintern är separationen ännu tydligare då tjurarna springer i stora grupper, så kallade ungkarlsgrupper, medan korna, kalvarna och de omogna tjurarna springer i flockar som kan vara flera hundra eller fler. Vanligtvis befinner sig tjurarna vid den här tiden på året i mer karga och svårtillgängliga områden, medan korna, kalvarna och de yngre djuren använder sig av områden som ligger närmare vägar och mänsklig aktivitet.
Men det är hösten, med musiken av älgar överallt, som är den mest fängslande av alla tider. Älgtjurar under brunsten kan buggas ofta, till och med mitt på dagen. Intensiteten i brunsten är ofta markerad av frekvensen av buggningen. Buglerandet kan fortsätta under hela natten, oavsett om det finns en måne eller inte. Vissa tjurar, som är utmattade efter att i timmar ha drivit och fött upp kor och ibland slagits med andra tjurar, lurar slött medan de ligger ner.
Det är en tuff tid för älgtjurar
För älgtjuren som ansvarar för flocken är brunstperioden en tuff tid. Eftersom tjurens uppmärksamhet är så fokuserad på sina damer tar han ofta inte tid att äta. Tjurar går ner i vikt under den här tiden på året, medan andra djur, inklusive älgkor, går upp i vikt under denna tid av skörd och gödning. Älgtjurar som är i brunst gräver ut vallar i sumpigt gräs, platser där lera och vatten samlas. Där slår de sig fram för att svalka sig, för att kyla ner brunstens intensitet. I utkanten av vallgraven är det inte ovanligt att se små, olyckliga träd som slås sönder, eller ställen där tjuren har kört ner sina horn i leran och sedan kastat bitar av gräset högt upp i luften. Den brunstiga älgtjuren är på en gång något vulgär (han urinerar ofta på sig själv) och majestätisk.
En älgko blir könsmogen under den tredje säsongen efter att den föddes – vid ungefär två och ett halvt års ålder. Unga älgtjurar blir tydligen sexuellt aktiva lite tidigare, vid drygt ett års ålder, men om de inte är mycket lyckligt lottade och kan smita förbi haremsmästarens vaksamma öga, får de i allmänhet inte chansen att fortplanta sig förrän de är mognare, tuffare och bättre på att uppvakta och driva korna.
Slagsmål mellan älgtjurar under brunstperioden är inte ovanliga. Vanligtvis är striderna mindre allvarliga, med en sammandrabbning av horn mot horn, och den underordnade tjuren springer iväg in i skogen. Men ibland är striderna mer intensiva och resulterar i skador eller dödsfall. Älgtjurar kan väga upp till tusen kilo och två tjurar av den storleken kan orsaka stor skada på varandra när de kastar sig med käppar mot käppar. Det är en knuffningsmatch med dödlig huvudbonad, ett slagsmål som kan sluta med blodiga skador.
När brunsten närmar sig sitt slut flyttar tjurarna tillbaka till en enslig tillvaro för att ladda om och tanka nytt bränsle. Eftersom brunsten är i september och den värsta vintern i Klippiga bergen inte slår till förrän senare, har tjurarna ofta en chans att bygga upp fettreserverna efter brunsten. Men ibland kommer vintern tidigt till Klippiga bergen och under dessa tider faller älgtjurar, som är försvagade efter brunsten, för elementen eller blir lättare fångade av rovdjur som vargar.
Elgkalvar på våren
På våren börjar älgkorna att separera sig från flocken för att leta efter en lugn plats där de kan föda runt den 15 maj, ungefär åtta till åtta och en halv månad efter det att de föddes upp. Kon får nästan alltid en enda kalv, men det finns rapporter om sällsynta tvillingar. Tvillingar är mycket vanligare hos mulathjort och antilop än hos älg.
Älgkalvar är till en början mycket vingliga och osäkra på sitt fotfäste, men de växer snabbt in i sina ben. Liksom alla djur som blir utsatta för rovdjur är älgar beroende av sin förmåga att springa för att undvika att bli middagsmat. Älgkalvar, som till en början är mycket sårbara och försvarslösa, blir allt bättre på att undvika faror när de växer upp. De är utmärkta på att använda skydd som sagobuskar och asplundar för att undvika att bli upptäckta, och rovdjur som inte är medvetna om deras närvaro har varit kända för att gå rakt förbi en gömd, stillastående kalv.
På så sätt börjar cykeln som börjar om på nytt varje september med Yellowstones rörliga sång – älgen.