Bram Stokers karaktär, Dracula, är en greve från Transsylvanien med ett slott som ligger högt ovanför en dal på en klippa med en strömmande flod nedanför, i Furstendömet Transsylvanien.
Denna karaktär förväxlas ofta med Vlad Tepes (Vlad den Impaler), ibland känd som Vlad Dracul, som var en valakisk prins med ett slott, nu i ruiner, beläget i furstendömet Valakiet. Eftersom slottet Bran är det enda slott i hela Transsylvanien som faktiskt motsvarar Bram Stokers beskrivning av Draculas slott är det känt i hela världen som Draculas slott. Kapitel 2, maj 5 i ”Dracula” beskriver grevens slott som ”… på själva kanten av ett fruktansvärt stup… med ibland en djup spricka där det finns en klyfta silvertrådar där floderna slingrar sig i djupa klyftor genom skogarna.”
Bram Stoker besökte aldrig Rumänien. Han skildrade den imaginära Draculas slott utifrån en beskrivning av slottet Bran som han hade tillgång till i Storbritannien vid sekelskiftet 1900. Den imaginära avbildningen av Draculas slott från etsningen i den första upplagan av ”Dracula” är faktiskt slående lik Brans slott och inget annat i hela Rumänien. Stoker lär ha använt illustrationen av slottet Bran i Charles Boners bok ”Transylvania: Its Product and Its People” (London: Longmans, 1865) för att beskriva sitt imaginära Draculas slott.
Dracula – som han uppfattas i dag – är en fiktiv figur vars namn härrör från den benämning som gavs till Vlad Tepes, härskare över Valakiet 1456-1462 och 1476, och som av framför allt politiska skäl av vissa dåvarande historiker framställdes som en blodtörstig hänsynslös despot.
Stokers karaktär, greve Dracula, framträdde för första gången i romanen ”Dracula”, som publicerades i England 1897 av den irländske författaren Bram Stoker. Men namnet ”Dracula”, som långt ifrån är ett skrämmande begrepp, härstammar från korsfararorden Drakenorden, med vilken orden både Vlad Tepes och hans far hade varit förknippade. Resten av Dracula-myten härrör från de legender och den folkliga tron på spöken och vampyrer som var utbredd i hela Transsylvanien.
Stokers greve Dracula är en månghundraårig vampyr, trollkarl och transsylvanisk adelsman, som påstår sig vara en Székely som härstammar från Attila hunnen. Han bor i ett förfallet slott i Karpaterna. I sina samtal med karaktären Jonathan Harker avslöjar Dracula att han är intensivt stolt över sin pojkarkultur med en längtan efter minnen från sitt förflutna. Greve Dracula verkar ha studerat de svarta konsterna vid akademin för Scholomance i Karpaterna, nära staden Sibiu (då känd som Hermannstadt). Även om Stoker gav sin greve från Transsylvanien namnet ”Dracula” var han noga med att inte antyda en faktisk koppling till den historiska karaktären Vlad Tepes. Även om Stokers karaktär Van Helsing funderar på om greve Dracula kan vara Voivode Dracula, så är han uppenbarligen inte det eftersom greve Dracula från Transsylvanien helt klart inte är prins Vlad Tepes från Valakiet och Stoker var ovillig att överhuvudtaget göra sin karaktär till en verklig person av historisk betydelse.
I byarna i närheten av Bran tror man på existensen av onda andar som kallas spöken eller ”steregoi” (en variant av ”strigoi”). Fram till för ett halvt sekel sedan trodde man att det fanns vissa levande människor – ”strigoi” – som levde ett normalt liv på dagen, men på natten, när de sov, lämnade deras själar sina kroppar och hemsökte byn och plågade människor i sömnen. Dessa onda andar hemsöker sina byten från midnatt till den första tuppen, då deras förmåga att skada människor försvinner. ”De odöda lider av odödlighetens förbannelse”, skriver Stoker, ”de passerar från en period till en annan, multiplicerar sina offer, ökar ondskan i världen…”. Dracula-karaktären härstammar från dessa lokala myter.
Vlad Tepes, härskaren i Valakiet, har faktiskt en koppling till slottet Bran. Vlad var inblandad i flera kampanjer för att straffa de tyska köpmännen i Brasov som inte följde hans befallningar när det gällde deras handel på hans marknader i Valakiet. Passagen till Valakiet gick genom Bran, den närmaste ravinen till Brasov, som ansluter till Targoviste, Vlad Tepes huvudstad. De ursprungliga tullhusen där skatterna togs ut från köpmän som kom in i Transsylvanien finns fortfarande kvar vid basen av slottet Bran. Relationerna med herrarna i Bran var inte särskilt hjärtliga, eftersom de var representanter för Citadellet i Brasov, som var fientligt inställda till Vlad Ipaler. Det är inte känt om Vlad Tepes intog slottet Bran. Skriftliga dokument beskriver det inte. De dokument som finns i arkiven om slottet Bran är huvudsakligen administrativa och handlar om inkomster och utgifter för Bran-fästningens domäner, med få omnämnanden av politiska och militära händelser.
Hur som helst, hösten 1462, efter att den ungerske kungens, Matei Corvins, armé tillfångatog Vlad Tepes i närheten av fästningen Podul Dambovitei, nära Rucar, förefaller det som om Vlad fördes till slottet Bran och låstes in där i två månader. Detta bekräftas i den nyligen utgivna volymen Vlad The Impaler – Dracula, publicerad av Mirador Printing House, Arad, 2002, författad av Gheorghe Lazea Postelnicu. Härifrån fördes Vlad och fängslades i Visegradfästningen.
Besökare till slottet Bran bör göra skillnad mellan den historiska verkligheten i Bran och grevens karaktär i Bram Stokers roman. Dracula existerar i fantasin.