Geert Hofstedes fem dimensioner av nationell kultur

Ordet kultur används ofta inom organisatoriskt beteende. Kultur är det inlärda och gemensamma sättet att tänka och handla bland en grupp människor eller ett samhälle. Kulturer varierar i sina underliggande mönster av värderingar och attityder.

Det sätt på vilket människor tänker om sådant som prestation, rikedom och materiell vinst samt risk och förändring kan påverka hur de närmar sig arbetet och deras inflytande med organisationen. Ett ramverk som Hofstede erbjuder erbjuder ett sådant tillvägagångssätt för att förstå hur värderingsskillnader mellan nationella kulturer kan påverka mänskligt beteende i arbetet.

De värderingar som skiljer länder från varandra kan statistiskt sett grupperas i fyra kluster. Dessa fyra grupper blev Hofstedes dimensioner av nationell kultur:

1. Power Distance (PDI)
2. Individualism versus Collectivism (IDV)
3. Masculinity versus Femininity (MAS)
4. Uncertainty Avoidance (UAI)
5. Long-Term Orientation (LTO)

En femte dimension lades till 1991 baserat på forskning av Michael Bond som genomförde ytterligare en internationell studie bland studenter med ett undersökningsinstrument som utvecklats tillsammans med kinesiska anställda och chefer.

1. Maktdistans

Maktdistans är en kulturs vilja att acceptera status- och maktskillnader mellan sina medlemmar. I kulturer med låg maktdistans är det troligt att människor förväntar sig att makten fördelas ganska jämnt, och är dessutom också troligt att de accepterar att makten fördelas till mindre mäktiga individer. I motsats till detta kommer människor i kulturer med högt maktavstånd sannolikt att både förvänta sig och acceptera ojämlikhet och branta hierarkier.

Den grundläggande frågan här är hur ett samhälle hanterar ojämlikhet mellan människor. Människor i samhällen som uppvisar ett stort maktavstånd accepterar en hierarkisk ordning där alla har en plats och som inte behöver någon ytterligare motivering. I samhällen med lågt maktavstånd strävar människor efter att utjämna maktfördelningen och kräver rättfärdigande av ojämlikheter i maktförhållandena.

2. Uncertainty Avoidance

Uncertainty Avoidance hänvisar till en bristande tolerans för tvetydighet och ett behov av formella regler och policys. Denna dimension mäter i vilken utsträckning människor känner sig hotade av tvetydiga situationer. Dessa osäkerheter och tvetydigheter kan t.ex. hanteras genom införande av formella regler eller riktlinjer eller genom en allmän acceptans av tvetydighet i organisationslivet.

Majoriteten av människor som lever i kulturer med en hög grad av osäkerhetsundvikande är troligen obekväma i osäkra och tvetydiga situationer. Människor som lever i kulturer med en låg grad av osäkerhetsundvikande, trivs troligen i mer osäkra och tvetydiga situationer och miljöer.

Länder som uppvisar en stark UAI upprätthåller rigida koder för tro och beteende och är intoleranta mot oortodoxa beteenden och idéer. Samhällen med svag UAI upprätthåller en mer avslappnad attityd där praxis räknas mer än principer.

3. Maskulinitet vs. femininitet

Det är en kulturs tendens till stereotypa maskulina eller feminina egenskaper. Dessa värderingar rör omfattningen av betoningen på maskulina arbetsrelaterade mål och självhävdelse (inkomster, avancemang, titel, respekt m.m.), i motsats till mer personliga och humanistiska mål (vänligt arbetsklimat, samarbete, omvårdnad m.m.)

Den första uppsättningen av mål brukar beskrivas som maskulina, medan den senare beskrivs som feminina. Dessa mål och värderingar kan bland annat beskriva hur människor potentiellt motiveras i kulturer med t.ex. en feminin eller maskulin kultur.

Japan anses vara en mycket maskulin kultur medan Thailand anses vara en mer feminin kultur.

4. Individualism vs. kollektivism

I individualistiska kulturer förväntas människor framställa sig själva som individer, som försöker uppnå individuella mål och behov. I kollektivistiska kulturer har människor större betoning på välfärden för hela den grupp som individen tillhör, där individuella önskemål, behov och drömmar ofta sätts åt sidan för det gemensamma bästa.

5. Långsiktig kontra kortsiktig orientering

Långsiktig orientering är den femte dimensionen, som lades till efter de ursprungliga fyra dimensionerna. Denna dimension identifierades av Michael Bond och kallades ursprungligen konfuciansk dynamik. Geert Hofstede lade till den här dimensionen till sitt ramverk och kallade den för långsiktig kontra kortsiktig orientering.

Konsekvenserna för arbetsrelaterade värderingar och beteenden som härrör från den här dimensionen är ganska svåra att beskriva, men några kännetecken beskrivs nedan.

Långsiktig orientering:

• Acceptans av att affärsresultat kan ta tid att uppnå
• Den anställde önskar en lång relation med företaget

Kortsiktig orientering:

• Resultat och prestationer är bestämda och kan uppnås inom tidsramen
• Den anställde kommer potentiellt att byta arbetsgivare mycket ofta.

Pros

Hofstede gav en definition av kultur och hur kultur kan mätas. Hans forskning visade att kulturella skillnader har betydelse. Chefer i internationella organisationer arbetar enligt sitt lands värderingar, snarare än enligt organisationens kultur.

Medarbetare från relaterade nationella kulturer arbetar på liknande sätt, vilket minskar risken för konflikter. Hofstedes modell ger chefer för interkulturella relationer ett verktyg för att hjälpa dem att förstå skillnader i värderingar och beteenden.

Modellen förnekar att en uppsättning principer är universellt tillämpbara genom att bekräfta att det finns flera olika sätt att strukturera organisationer och institutioner. En organisations bredare sociala och kulturella miljö plus dess teknik bestämmer graden av byråkrati och centralisering (Scott, Hofstede).

Kons

När Hofstedes första resultat kritiserades av asiatiska forskare lade han till tidsorientering som en femte dimension och väckte därmed tvivel om huruvida typologin i sig själv var uttömmande.

Kultur är en alldeles för komplex och mångfasetterad för att kunna användas som en enkel kontroll av organisatoriska förändringar. ”Man kontrollerar inte kulturen, i bästa fall formar man den” (Green).

Cluster av länder baserat på Hofstedes dimensioner av individualism, kollektivism och maktdistans

.