Känd i vetenskapsvärlden som ”Momordica charantia”, kallas den för bitter gourd eller bitter melon.
Näringsmässigt uppges ampalayas frukter och blad vara rika på mineraler och vitaminer, särskilt järn, kalcium, fosfor och B-vitamin. I Filippinerna tillagas den i olika rätter: den kan stekas under omrörning med malet nötkött och ostronsås eller med ägg och tärnad tomat. En mycket populär maträtt från Ilocos-regionen är ”pinakbet”, som huvudsakligen består av ampalaya, aubergine, okra, strängbönor, tomater, limabönor och andra olika regionala grönsaker som stuvas med lite buljong.
Filippinsk traditionell medicin tillskriver ampalaya många medicinska egenskaper. Böcker och artiklar om filippinska medicinalväxter listar flera sjukdomar där ampalaya uppenbarligen är fördelaktigt. Enligt uppgift krymper extraktet från bladen eller rötterna hemorrojder. Bladjuicen ska vara ett bra antitussivum (dvs. den stoppar hosta), antipyretiskt (dvs. mot feber), purgativt och anthelmintiskt (dvs. mot feber),
Ampalaya används också för att behandla sterilitet hos kvinnor och den ska kunna lindra leverproblem.
Det påstås också att ampalaya har en viss antimikrobiell aktivitet och kan hjälpa infekterade sår.
”Vanligen känd som ampalaya i Filippinerna, men forskarna hänvisar till den som en grönsak, frukt eller ört”, skrev Frank Murray i sin bok, ”Ampalaya: Nature’s Remedy for Type 1 and Type 2 Diabetes”. ”Den är inhemsk i Asien, men odlas runt om i världen, där den går under nästan 90 olika namn.”
Ja, ampalaya har betraktats som naturens svar på diabetes. Idag har nästan ioo studier visat den blodsockersänkande effekten av denna bittra frukt. Dr A. Raman och Dr C. Lau, som granskade över 150 prekliniska och kliniska studier om ampalayas antidiabetesegenskaper och fytokemi, drog följande slutsats: ”Oral administrering av fruktjuice eller fröpulver (av bittermelon) orsakar en minskning av fasteblodglukos och förbättrar glukostoleransen.”
På Filippinerna kom Dr William Torres, före detta direktör för Bureau of Food and Drugs, fram till denna slutsats efter att ha granskat flera studier som gjorts på ampalaya: ”Ampalayafrukter, -blad, -frön och andra delar, när de används som torrt pulver, extrakt, dekokter, färska eller kylda, har tydligt visat hypoglykemisk aktivitet.”
Forskare har identifierat nyckelföreningarna i ampalaya, särskilt polypeptid-P, ett växtinsulin som endast finns i ampalaya. I likhet med djurinsulin sänker polypeptid-P förhöjda blodsockernivåer. Dr Torres hävdar att ampalaya, när den tas regelbundet, bidrar till att öka glukostoleransen och ”potentiera insulin.”
Även ampalayablad har en viss blodsockersänkande effekt bland diabetiker, enligt dr Eduardo G. Gonzales, vid College of Medicine vid De La Salle University. ”Denna effekt är märkbar oavsett hur bladen bereds – kokta och sedan ätas, eller i form av extrakt, te, kapsel eller tablett.”
Dr Gonzales varnade dock diabetiker för att vara ”överdrivet entusiastiska när det gäller att ersätta sina egenutvecklade läkemedel med ampalayateer, kapslar eller tabletter”. Som han skrev i sin kolumn som publicerades i en nationell dagstidning: ”Ingen av de studier som hittills gjorts om ampalaya och diabetes kan betecknas som avgörande. Alla har gjorts med ett mycket begränsat antal försökspersoner och de flesta är inte kontrollerade.”
Han varnade vidare: ”Ampalaya bör i bästa fall bara betraktas som ett komplement vid behandling av diabetes mellitus typ 2 som möjligen kan minska dosen av antidiabetika som responsiva patienter behöver. Det bör inte betraktas som en fristående behandling som kan ersätta etablerade läkemedel.”
Redan nyligen godkände Bureau of Food and Drugs det första ampalayateet i landet – Charantia Ampalaya Tea – som idealiskt för diabetikers särskilda kostbehov. Diabetiker som vill prova ampalaya behöver dock inte spendera pengar på tablett-, kapsel- eller teformer av växten. De kan odla växten eller köpa den på marknaden och göra sin egen beredning.
För att bereda ampalayaextrakt säger hälsoministeriet att följande steg bör följas: Tvätta och finhacka bladen. Tillsätt sex matskedar av de hackade bladen i två glas vatten. Koka upp blandningen i 15 minuter i en icke täckt kastrull. Låt svalna och sila. Drick 1/3 kopp av lösningen tre gånger om dagen. Alternativt kan ampalayas toppar ångas och ätas (1/2 kopp 2 gånger om dagen).
Men Filippinerna är inte det enda land som främjar ampalaya mot sjukdomar. Även Kina genomför flera studier. I boken ”Zhong Yao Da Ci Dian (Great Dictionary of Chinese Medicines)” beskrivs ampalaya (eller ”ku gua”) som bitter och kall och som går in i hjärt-, mjälte- och magkanalen, alternativt hjärt-, lever- och lungkanalen.
”Dess traditionella funktioner är att den rensar ut sommarhettan och spolar värme, lyser upp ögonen och löser upp gifter”, står det i boken. ”Den har traditionellt angivits för värmesjukdom vexerande törst som leder till drickande, sommarvärmeslag, dysenteri, röda, smärtsamma ögon, väldiga abscesser, svullnader och cinnobertoxiner samt elakartade sår.”
I Kina har flera studier visat att ampalaya har kolesterolsänkande effekter. I en studie återgick förhöjda kolesterol- och triglyceridnivåer hos diabetiska råttor till det normala efter till veckors behandling. I en annan studie visade resultaten att bittermelon-extrakt minskade triglycerid- och lågdensitetslipidnivåerna (LDL) och ökade högdensitetslipidnivåerna (HDI.).
I ännu en kinesisk studie förhöjdes HDL:erna (de så kallade goda kolesterolerna) konsekvent av bittermelon via kosten, både i närvaro och frånvaro av kolesterol via kosten, vilket tyder på en förmåga hos bittermelon att förebygga eller skydda mot åderförkalkning.
Och även om det har hävdats att ampalayas bitterhet kommer från kinin, har det inte kunnat hittas några bevis som stöder detta påstående. Ampalaya anses traditionellt av asiater, liksom av panamaner och colombianer, vara användbar för att förebygga och behandla malaria. Laboratoriestudier har bekräftat att olika arter av den bittra frukten har anti-malariaaktivitet, även om studier på människor ännu inte har publicerats.
Nyligen tyder laboratorietester på att föreningar i ampalaya kan vara effektiva för att behandla HIV-infektion. Eftersom de flesta föreningar som isolerats från bittermelon och som påverkar hiv antingen har varit proteiner eller glykoproteiner lektiner, varav ingendera absorberas väl, är det osannolikt att ett oralt intag av ampalaya skulle bromsa hiv hos infekterade personer. Det är möjligt att ett oralt intag av ampalaya skulle kunna uppväga negativa effekter av anti-HIV-läkemedel, om en provrörsstudie kan visas vara applicerbar på människor. I en preliminär klinisk prövning visade ett lavemang av ampalayaextrakt vissa fördelar hos personer som är infekterade med hiv.
”Det är först nu som den moderna vetenskapen börjar undersöka växtens många medicinska användningsområden”, sade Lito Abelarde, ordförande för Chamber of Herbal Industries of the Philippines Inc. till en nationell dagstidning.