Fullback (gridiron football)

Detta avsnitt citerar inga källor. Hjälp gärna till att förbättra det här avsnittet genom att lägga till citat till pålitliga källor. Otillgängligt material kan komma att ifrågasättas och tas bort. (Februari 2020) (Lär dig hur och när du tar bort det här mallmeddelandet)

Fullback John Kuhn, med tröja nr 30, bär bollen efter att ha tagit emot avlämningen från Aaron Rodgers

Fullbacks är vanligtvis mindre kända för snabbhet och smidighet och mer för muskulositet och förmågan att undvika tacklingar. I 2010-talets NFL är fullbacks, även om de ibland används som bollbärare, ofta i första hand en lead blocker som gör det möjligt för running backs att ta sig fram till sekundärsidan av motståndarlagets försvar. I början av 2000-talet använde många NFL-lag blockerande fullbacks, som Tony Richardson och Lorenzo Neal, med stor framgång. Dessa backs banade väg för några av decenniets stora running backs. Senare har vissa lag helt och hållet avvecklat fullback-positionen i sin offensiv, och dessa lag har antingen helt och hållet undvikit I-formationen eller i stället använt sig av antingen en tight end, h-back eller backup running-back i rollen.

I dag finns det flera fullbacks som fortfarande är framträdande i NFL, bland dem C. J. Ham, Andy Janovich, Jamize Olawale, Patrick Ricard, Alec Ingold, Patrick DiMarco, Cullen Gillaspia, Anthony Sherman, Kyle Juszczyk och Keith Smith. Trots sina vanligtvis sällsynta bärningar har vissa fullbacks lett sina lag i rushing – bland de mest anmärkningsvärda är Le’Ron McClain som var rushingledare för Baltimore Ravens 2008 och Tony Richardson som ledde Kansas City Chiefs i rushing 2000. Den tidigare Browns running backen Peyton Hillis började sin NFL-karriär som fullback innan han konverterades till halfback.

BlockingEdit

Löpning bakom fullbacken: QB är på väg att lämna över bollen till half back #45 som kommer att springa med den bakom full back #49

Till trots att de tekniskt sett är running backs, värderas full backs främst för sin blockering i de flesta av 2000-talets anfall. De vanligaste och enklaste löpningarna – dykningen och sprängningen – använder båda fullbacken som den primära blockeraren för halfbacken. I flexbone-formationen kan dock fullbacken (ibland kallad B-back) ofta användas som det primära hotet vid rushen.

I många andra offensiva system används fullbacken som mottagare, särskilt när försvaret blitzar. I utvalda spelomgångar låter vissa lag en defensiv linjeman rapportera som en valbar mottagare för att ställa upp som fullback (”Jumbo” eller ”Heavy Jumbo”) eller som tight end i ett ”Miami”-paket i målformationer. Spelare som ofta har använts som situationella fullbacks är Haloti Ngata, Dontari Poe, Jared Allen i Kansas City Chiefs, Richard Seymour i New England Patriots och Isaac Sopoaga i San Francisco 49ers, medan Dan Klecko och Nikita Whitlock har spelat både som defensive tackle och fullback. Defensive Tackle William ”The Refrigerator” Perry gjorde en touchdown i Super Bowl XX från fullbackpositionen.

ErsättareRedigera

De flesta lag i NFL har ingen ersättare som fullback, men det finns undantag. Rollen kan fyllas av backup eller nummer tre eller fyra tight ends eller större och mindre ofta använda running backs. Ibland har defensiva tacklar använts som fullback (berömda exempel är William ”The Refrigerator” Perry och Kyle Williams). Detta är vanligast i mållinjesituationer, där den defensiva tackelns storlek och förmåga att tränga igenom en vägg av spelare blir en fördel. I moderna anfall kan fullbacks i en I-formation flyttas in i en 2-TE-formation eller H-back-formation, vilket gör att en running back eller tight end är ganska väl lämpad för rollen.

Kanadensisk fotbollRedigera

Fullback-positionen används mer sällan i kanadensisk fotboll, som fokuserar mer på att passa än på att springa bollen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.