Fluoridtillskott (droppar, tabletter och sugtabletter) introducerades på 1950-talet som en ersättning för fluorerat vatten för barn som bodde i samhällen utan fluor. Till skillnad från kosttillskott kan fluoridtillskott inte köpas över disk, utan kräver ett recept från en tandläkare eller läkare. Till skillnad från de flesta andra receptbelagda läkemedel har fluoridtillskott dessutom aldrig godkänts som säkra och effektiva av Food and Drug Administration (FDA). Trots femtio år och otaliga recept till miljontals barn anser FDA fortfarande att fluoridtillskott är ”icke godkända nya läkemedel”
Användningen av fluoridtillskott bygger på två föråldrade föreställningar: (1) fluorid måste sväljas för att vara effektivt och (2) barn i icke-fluorerade samhällen har en brist på fluoridintag. Modern forskning har ogiltigförklarat båda dessa uppfattningar. Till och med vissa tandforskare som förespråkar fluor har börjat kräva att fluoridtillskott ska upphöra, och tandvårdsorganisationer i hela västvärlden har börjat se över sina riktlinjer för fluoridtillskott drastiskt.
Så vad behöver du som förälder veta om fluoridtillskott i dag?
Fluoridtillskott rekommenderas inte längre för de flesta barn
1994 sänkte American Dental Association, American Academy of Pediatrics och American Academy of Pediatric Dentists avsevärt sin rekommenderade dosering av fluoridtillskott. Enligt de nya riktlinjerna bör spädbarn i åldern 0-6 månader inte få något fluoridtillskott. På senare tid, 2010, tillkännagav ADA:s Council on Scientific Affairs sin rekommendation att ”fluoridtillskott endast bör förskrivas endast för barn som löper stor risk att utveckla karies”. (Rozier 2010). Tandläkarföreningar i andra länder har gjort liknande tillkännagivanden. (Banting 1999). I Europa ”rekommenderar de flesta av de europeiska vetenskapliga tandläkarföreningarna inte längre användningen av fluoridtillskott, t.ex. fluoridtabletter eller fluoriddroppar, som ett standardförfarande i kariesförebyggande syfte”. (Zimmer 2003).
Som diskuteras nedan återspeglar den avtagande entusiasmen för fluoridtillskott även hos de mest ivriga fluoridförespråkande organisationerna den växande insikten om att (a) intag av fluorid gör lite, om ens något, för att förebygga karies; (b) barn i ”icke-fluorerade” samhällen nu får i sig fluor från många andra källor (tandkräm etc.), vilket gör ”tillskott” onödigt och skadligt, och (c) barn som använder fluoridtillskott löper mycket stor risk att utveckla tandfluoros i sina permanenta tänder.
Fluoridtillskott är onödiga
Fluoridtillskott utvecklades på 1950-talet utifrån de felaktiga och föråldrade föreställningarna att a) fluoridens nytta för tänderna kommer från att sväljas under barndomen, och att b) barn i icke-fluorerade samhällen har en brist på fluoridintag. (Burt 1999). Båda dessa premisser har sedan dess förkastats i stor utsträckning. På 1980-talet fastställde tandforskare definitivt att fluoridens främsta nytta för tänderna kommer från direkt lokal kontakt med tänderna, inte från sväljning. Och 1989 drog National Academy of Sciences slutsatsen att fluorid inte är ett ”essentiellt näringsämne” som det kan råda brist på.
Och även om det på något sätt skulle vara nödvändigt att inta fluorid, medger tandläkarkåren nu att barn i icke-fluorerade samhällen numera får fluorid från många andra källor, t.ex. fluorerad tandkräm, så det finns inte längre någon ”brist” som måste kompletteras. Enligt Journal of Public Health Dentistry: ”Nästan alla författare har noterat att vissa barn kan få i sig mer fluorid från enbart tandvård än vad som rekommenderas som ett totalt dagligt fluoridintag”. (Levy 1999).
Med den fluoridvänliga tandforskaren Brian Burts ord ”har saker och ting förändrats så mycket att användningen av fluoridkosttillskott för små barn nu innebär fler problem än fördelar”. (Burt 1999)
Fluoridtillskott är ineffektiva
Som till och med fluoridförespråkare nu medger är bevisen för att fluoridtillskott minskar karies ”dåliga”, ”inkonsekventa” och ”svaga”. (Ismail 2008; Riordan 1999). Enligt den fluoridförespråkande forskaren Paul Riordan:
”Grunden för den utbredda acceptansen av fluoridtillskott i kariesförebyggande syfte är ett stort antal mestadels små kliniska prövningar i slutet av 1950- och 1960-talet. De tidiga studierna har nyligen granskats igen i en rad publikationer och de har återigen kritiserats. Kritiken är allvarlig och praktiskt taget ingen av de tidiga studierna om fluoridtillskott skulle publiceras idag, på grund av metodologiska och andra brister. De presenterar slutsatser som inte stöds av deras data eller är förenliga med deras utformning.” (Riordan 1999).
Men medan vissa moderna studier har funnit marginella skillnader i karies, har andra studier inte funnit någon fördel alls. (Kalsbeek 1992). Även om det finns en liten fördel, ”är de fördelar som hävdas för fluoridtillskott i alla fall tillgängliga genom regelbunden tandborstning med fluortandkräm och ganska små och förnuftiga livsstilsförändringar”. (Riordan 1999).
Fluoridtillskott orsakar tandfluoros
I kontrast till de svaga och inkonsekventa bevisen för effektivitet finns det överväldigande bevis för att fluoridtillskott kraftigt ökar oddsen för att ett barn ska utveckla tandfluoros på sina permanenta tänder. (Burt 1999; Ismail 1999; Riordan 1999). Dental fluoros är en mineraliseringsdefekt i tänderna som orsakas av överdrivet fluoridintag under de tandbildande åren. I sina milda former visar den sig som vita fläckar och streck på tänderna, medan den i sina avancerade former orsakar bruna och svarta fläckar och erosion av emaljen. ”Användning av fluoridtillskott ökar risken för att utveckla tandfluoros med minst två gånger.” (Ismail 1999). Således innebär ”tillskottsanvändning av barn under 5 år en risk för fluoros som på samhällsnivå blir en visshet”. (Riordan 1999). Enligt Burt är därför argumentet för att eliminera fluoridtillskott ”i huvudsak en risk-nytta-fråga – fluorid har liten preeruptiv effekt på kariesförebyggande, men innebär en tydlig risk för fluoros”. (Burt 1999).
Fluoridtillskott innebär andra risker utöver fluoros
Fluoridtillskott kan orsaka andra skador utöver tandfluoros. Hos vissa barn har fluoridtillskott visat sig orsaka allergiska reaktioner, inklusive gastrointestinala smärtor, illamående, hudutslag och huvudvärk. (Physician’s Desk Reference 1994; Shea 1967; Feltman 1961) Dessutom kommer barn som får i sig 1 mg tabletter att uppleva dagliga toppar i sina fluoridnivåer i blodet som överstiger de fluoridnivåer i blodet (95 ppb) som ökar glukosnivåerna i blodet hos både människor och djur. (Ekstrand 1983). Konsekvenserna av detta faktum har ännu inte beaktats av tandläkarkåren, men skulle kunna bidra till, eller förvärra, utvecklingen av barndiabetes (ett tillstånd som kännetecknas av kroniskt förhöjda glukosnivåer i blodet).
En del tandläkare förskriver fluoridtillskott till barn i fluoriderade områden
Trots att tillskotten var utformade för att ges till barn som bor i icke-fluoriderade samhällen har studier visat att en betydande andel tandläkare inte tar hänsyn till fluoridnivån i barnets vattenförsörjning innan de förskriver tillskottet. (Narendran 2006; Ismail 1999). Som ett resultat av detta har många barn som bor i fluoriderade samhällen samtidigt förskrivits fluoridtillskott.
Och även om tandforskare bönfaller tandläkare att ta hänsyn till andra fluoridkällor som ett barn kan få i sig (t.ex. tandkräm), sker detta sällan i praktiken. Detta leder till att barn som oavsiktligt sväljer en receptbelagd dos fluorid genom tandkrämen ändå ordineras ett fluorid-”tillskott”. Sådana barn löper stor risk att drabbas av avancerade former av tandfluoros, särskilt om de också råkar bo i ett fluoriderat område.
- Banting DW. (1999). Internationella rekommendationer för fluoridtillskott. Community Dent Oral Epidemiol. 27(1):57-61.
- Burt BA. (1999). Argumenten för att avskaffa användningen av kosttillskott av fluorid för små barn. J Public Health Dent. 59(4):269-74.
- Feltman R, Kosel G. (1961). Prenatalt och postnatalt intag av fluorider – Fjorton års undersökning – – Slutrapport. Journal of Dental Medicine 16: 190-99.
- Ismail AI, Hasson H. (2008). Fluoridtillskott, karies och fluoros: en systematisk översikt. J Am Dent Assoc. 139(11):1457-68.
- Ismail AI, Bandekar RR. (1999). Fluoridtillskott och fluoros: en metaanalys. Community Dent Oral Epidemiol. 27(1):48-56.
- Levy SM, Guha-Chowdhury N. (1999). Totalt fluoridintag och konsekvenser för fluoridtillskott via kosten. J Public Health Dent. 59(4):211-23.
- Kalsbeek H, et al. (1992). Användning av fluoridtabletter och effekt på prevalensen av karies och tandfluoros. Community Dent Oral Epidemiol. 20(5):241-5.
- Narendran SN, et al. (2006). Fluoridkunskap och förskrivningspraxis bland tandläkare. Journal of Dental Education 70(9): 956-64.
- Physician’s Desk Reference 1994, 48th Edition, s. 2335-36.
- Riordan PJ. (1999). Fluoridtillskott för små barn: en analys av litteraturen med fokus på fördelar och risker. Community Dent Oral Epidemiol. 27(1):72-83.
- Rozier RG, et al. (2010). Evidensbaserade kliniska rekommendationer om förskrivning av kosttillskott av fluor för kariesprevention: en rapport från American Dental Association Council on Scientific Affairs. J Am Dent Assoc. 141(12):1480-9.
- Zimmer S, et al. (2003). Rekommendationer för användning av fluorid i kariesförebyggande syfte. Oral Health Prev Dent. 1(1):45-51.