Sammanfattning
Flatback = förlusten av den normala lordosen i ländryggen
Syndrom = en samling symtom som uppträder tillsammans
Flatback Syndrome är ett tillstånd där nedre delen av ryggraden förlorar en del av sin normala krökning. Det är en typ av sagittal obalans, eller obalans mellan fram och baksida i ryggraden.
Normalt har ryggraden flera mjuka kurvor mellan fram och baksida. Den lumbala (nedre) ryggraden har en lordos, eller inåtriktad kurva. Den thorakala (mellersta) ryggraden har en kyfos, eller utåtriktad kurva, och den cervikala ryggraden (nacken) har en lordos. Dessa kurvor arbetar vanligtvis i harmoni för att hålla kroppens tyngdpunkt i linje över höfterna och bäckenet.
Om lordosen i ländryggen går förlorad kan tyngdpunkten hamna för långt fram. Detta är fallet vid flatbacksyndrom.
Symtom
Flatbacksyndrom kan orsaka svårigheter att stå upprätt, kronisk smärta och svårigheter med dagliga sysslor.
För att stå upprätt måste en person med flatbacksyndrom kontrahera ryggmusklerna och eventuellt böja sig i höfter och knän. Dessa manövrer kan tillfälligt hjälpa en person att stå upprätt, men med tiden kan de leda till svår smärta.
Causer och riskfaktorer
Flatryggssyndrom kan orsakas av degenerativa diskbråck, kompressionsfrakturer eller ankyloserande spondylit.
Flatryggssyndrom kan också utvecklas efter ett kirurgiskt ingrepp, t.ex. en laminektomi eller en ryggmärgsfusion i ländryggen, som inte bibehåller den normala lordoskurvan.
Tester och diagnos
För att fastställa graden av flatbacksyndrom kan läkaren beställa en röntgenundersökning – ett test som ger bilder av ryggraden och andra ben och vävnader med hjälp av osynliga elektromagnetiska strålar. Detta kan vara en lång kassett upprättstående skanning som visar hela ryggraden i en enda bild. Läkaren kan också beställa ytterligare diagnostiska förfaranden för att få en mer detaljerad bild av ryggraden:
- Magnetisk resonansundersökning (MR) – använder en magnet och radiovågor för att ge detaljerade bilder av ryggmärgen. Kan hjälpa till att identifiera om ryggmärgen (nervbunten som förbinder hjärnan och kroppen) har påverkats av ryggradskrökningen.
- Computertomografi (CT) – använder röntgenstrålar och en dator för att ge detaljerade bilder av kroppen. CT-skanningar är mer detaljerade än allmänna röntgenbilder.
Behandlingar
Många patienter kan behandlas utan kirurgi. Initialt kommer icke-operativa åtgärder att rekommenderas. Dessa åtgärder omfattar sjukgymnastik, inklusive gång- och hållningsträning, övningar och smärtstillande läkemedel.
Om icke-operativa åtgärder inte ger symtomlindring, om strukturella problem utvecklas till följd av den bristande böjningen eller om felställningen är allvarlig, kan kirurgi krävas. Målen med kirurgi är att ge smärtlindring, korrigera ryggraden och förhindra att felställningen förvärras. Vid flatbacksyndromet uppnås detta genom att lägga till krökning till ländryggen.
Procedurer som behandlar flatbacksyndromet inkluderar osteotomi och pedikelsubtraktionsosteotomi. Vid dessa ingrepp tar en kirurg bort ben från baksidan av ryggraden i ländryggen. Kirurgen kan rikta om benen i ryggraden och införa den nödvändiga lordosen.
Efter ett av dessa korrigeringsförfaranden krävs det vanligen att kirurgen återställer ryggradens styrka och stabilitet genom en ryggmärgsfusion och fixering. Vid ett fusionsförfarande placerar kirurgen transplantatmaterial mellan två eller flera ben i ryggraden och uppmuntrar dem att smälta samman (växa ihop) till ett fast ben. Vid ett fixeringsförfarande sätter kirurgen in hårdvara som skruvar och stavar som håller ryggraden på plats medan benen smälter samman.
Förberedelser inför ditt möte
Dr Peter Angevine, Christopher E. Mandigo och Patrick C. Reid är experter på att behandla flatbacksyndrom. De kan också erbjuda dig en andra åsikt.