Firmandet av flaggdagen i Haiti
NPH Haiti
25 maj 2012 – Haiti
FWAL-studerande hjälper till vid paraden på den haitiska flaggdagen. |
1/6
|
Den 18 maj firade Haiti sin 209:e flaggdag. Anledningarna till firandet var många, men den viktigaste är den frihet som slavarna förtjänade när haitierna kämpade för sin självständighet från fransmännen. I hela landet, och även runt om i världen där det finns någon koncentration av haitier, firas flaggan som landets förening mot slaveriet och till förmån för friheten. Alla skolor hade ledigt på dagen för att reflektera över stolthet, enighet, frihet, denna stora nations begynnande självständighet och antagandet av dess flagga eftersom den representerar våra värderingar. Grundskole- och gymnasieelever över hela Haiti firade flaggdagen i skolan den 17 maj genom att marschera i parader, lära sig om och reflektera över flaggans betydelse och skapa mindre versioner av den. De bar stolt hem dessa små flaggor till glädje för sina lärare, föräldrar och grannar. Den 18 maj klädde sig gymnasieeleverna i tidstypiska kostymer och gick ut på gatorna i marschorkestrar och parader. På grundskolan Father Wasson Angels of Light (FWAL) gav barnen sin egen unika prägel på firandet. Vuxna i tidstypiska kostymer utförde återskapande av striderna för självständighet medan barnen reciterade tal om betydelsen av flaggans färger, dess utformning och landets motto samtidigt som de deltog i sina egna scener av striderna för frihet och självständighet från kolonialismen.
I fråga om flaggans historia har skolbarnen utan tvekan lärt sig att flaggans officiella antagande ägde rum den 18 maj 1803, under kongressen i Arcahaie, en stad norr om Port-au-Prince. Den syddes av en kvinna vid namn Catherine Flon. På kongressens dagordning stod diskussionen om flaggans ursprung, dess utformning och betydelse. Det var i ett passionerat ögonblick, för att representera den revolutionära arméns solidaritet mot fransmännen, som ”Le Père de la Patrie” (nationens fader) Jean-Jacques Dessalines, som då var arméns överbefälhavare, slet loss den vita remsan från den franska flaggans röda, vita och blå och sammanfogade de blå och röda bitarna. På så sätt skapades en symbolisk förening mellan mulatterna och de svarta patrioterna. Genom att ta bort det vita från flaggan visade de att de förkastade de vita, slaveriförespråkande franska kolonialisterna.
Flaggan har genomgått flera förändringar under årens lopp. Till exempel ändrade Dessalines år 1805 flaggan till svarta/röda vertikala ränder. Efter hans död delades landet i två republiker – ledda av Henri Christophe i norr och Alexandre Petion i söder och väster. Christophe behöll de svart-röda vertikala ränderna, medan Petion återgick till 1804 års design med röd-blå horisontella ränder och lade till landets vapensköld, en kunglig palm som symboliserar ”självständighet” och som toppas av ”frihetsmössan”, som står för frihet, och som är dekorerad med tre bajonetter på vardera sidan av palmen för att visa att man är villig att försvara sin frihet. Han placerade också en banderoll över botten med mottot ”L’Union Fait La Force” som betyder ”Enhet skapar styrka”, allt omslutet av en vit fyrkant i mitten av flaggan. Detta berömda motto representerar de haitiska medborgarnas känsla av att gå samman för att kämpa mot sina förtryckare. Långt efter det att ön hade delats upp i Republiken Haiti och Dominikanska republiken genomgick flaggan ytterligare en förändring när Papa doc Duvalier 1964 modifierade den med den svart-röda vertikala designen som ursprungligen antogs av Jean-Jacques Dessalines och lade till en modifierad vapensköld. Efter Duvalierregimens fall 1986 ändrade Haitis medborgare återigen flaggan till Alexandre Petions blå/röda horisontella design (blå ovanpå/röd under) med det ursprungliga vapnet och mottoet.
Firandet var fantastiskt när skolbarnsorkestrar uppträdde på gatorna i ljusa färger och stolt bar flaggan runt om i huvudstaden Port-au-Prince, framför nationalpalatset och i städer runt om i landet. Det eviga hoppet om denna stolta, oförstörbara nation som är på väg att återhämta sig från nationella katastrofer, proklamerades högt och tydligt för världen att se och höra.
Dieuveck Rosembert och Peggy Parker
Communication Team