På ytan ser Europa Universalis IV kanske inte ut som något mer än en karta och en kartografs dröm, men det har ändå utövat ett kraftfullt grepp om vår fantasi och ytterligare etablerat storstrategispel som en subgenre med stor popularitet.
Det finns få strategispel där varje enskilt beslut har så stor inverkan på tillståndet i världen – ett spel av så förbryllande komplexitet att det inspirerar oräkneliga inre historiker – med så många regler och mekanismer att inlärningskurvan sträcker sig i hundratals timmar. Men EU4 är nu sju år gammalt och visar ålderstecken. Med Crusader Kings 3 som tar Steam med storm (du kan läsa vår recension av CK3 eller lära dig några knep i vår tipsguide om CK3) är det nu ett bra tillfälle att börja tänka på Europa Universalis 5.
Vi har sammanställt flera förslag som skulle kunna införlivas i en uppföljare. Här är fem viktiga saker som vi skulle vilja se i Europa Universalis 5, när Paradox väl kommer att tillkännage det. Victoria 3 när?
Estates
Historiskt sett var det tumultartade förhållandet mellan kronan och ständerna ofta i fokus för interna konflikter under en stor del av perioden. Till och med så sent som på 1700-talet genomsyrade dessa lokaliserade organ medborgarnas liv på ett mycket mer intimt sätt än monarkin eller staten.
Som talar om spekulationer: Hur kommer Warhammer 3 att se ut?
Vårt första förslag är därför att förhållandet mellan monarki och ständer bör bli det centrala inslaget i EU5, och det genom vilket alla andra bör interagera. Kärnprocessen skulle omarbetas helt och hållet för att betona utmaningarna med att integrera stånden från nyligen erövrade territorier i ditt rike. Autonomi skulle bli en kamp om kontroll mellan kronan och stånden. Och absolutismen skulle göra ständerna mer följsamma och lättare att kärnan i de sena spelperioderna.
Konungliga ständer skulle ge många kraftfulla förmåner som säkerhet för lån och lokala miliser till kronan. Men mycket illojala gods skulle också kunna blanda sig i rikets inre angelägenheter. Utländska länder skulle likaså kunna blanda sig i dina illojala eller mycket autonoma inhemska ständer genom att förhandla direkt med dem och därmed kringgå kronan. Ett utökat ståndssystem skulle göra det möjligt för Paradox att simulera statsbildning och inrikespolitik utan att dramatiskt förändra seriens kärna.
Religiösa minoriteter
Det tidigmoderna Europa var ett brännbart lapptäcke av olika trosriktningar, där till och med de mest obskyra meningsskiljaktigheterna kunde ”antända revolutioner och omkullkasta troner”, enligt historikern Christopher Clark. Det nuvarande religiösa systemet – en märklig kvarleva från EU3 – fångar nog inte hela omfattningen av de religiösa stridigheterna under denna period. Så religiösa minoriteter bör representeras som en faktisk procentandel av din befolkning som agerar med ett sken av enighet och målmedvetenhet i hela ditt rike.
Detta skulle tvinga spelarna att göra svåra avvägningar. Om spelaren väljer att utrota en minoritetsreligion kommer den att hota med utbredda stridigheter och disharmoni som kan störta hela nationen i kaos. Men om spelaren väljer att tolerera minoriteten måste spelaren respektera deras religiösa sedvänjor och överföra makten till den lokala nivån, vilket skulle kunna skapa friktion med andra religioner.
Om kampen mellan religiös solidaritet och tolerans påverkade den interna politiken i en nation skulle den också kunna utgöra ett användbart diplomatiskt instrument för statskunskap och diplomati på den internationella scenen. Särskilt fromma och fromma härskare uttryckte ofta sin solidaritet med förtryckta minoriteters svåra situation i andra riken för att vinna gunst hos likasinnade nationer. Därför skulle EU5 kunna göra det möjligt för dig att erbjuda religiös asyl till förtryckta folk för att vinna lite utveckling på hemmaplan och lite diplomatiska meriter utomlands.
Koalitions- och förbundskrig
Kriget i förbundet i Cambrai, som pågick mellan 1508 och 1516, var den typ av internationell konflikt som EU4 borde utmärka sig för. Det som började som en anti-venetiansk allians utvecklades snabbt till en pakt mellan Venedig och påvestaterna för att fördriva fransmännen från Italien. Den slutade med att Frankrike och Venedig var allierade mot England, Kastilien, Österrike och påven. Men som alla som har spelat med startdatumet 1508 vet är kriget omöjligt att modellera inom det nuvarande krigssystemet.
För att göra dem mer dynamiska och intressanta att interagera med bör koalitioner vara snabba att bilda, särskilt mot stora och hotfulla nationer. De skulle locka till sig rivaler och andra opportunistiska nationer som är ute efter att snabbt ta mark. För att göra dem mer rättvisa bör spelet dock erbjuda ett visst mått av flexibilitet och diplomati – t.ex. möjligheten att köpa loss vacklande koalitionsmedlemmar med löften om land eller pengar. Under förutsättning att det kan implementeras korrekt (vilket är en stor fråga) bör vacklande nationer kunna byta sida under ett pågående krig (något som det nuvarande systemet inte tillåter).
Dessa förändringar bör göra att koalitioner fortfarande är mycket mäktiga, men mer flyktiga och opålitliga att arbeta med. Tidiga bakslag på slagfältet eller diplomatiska friktioner mellan medlemmarna (särskilt rivaler) kan leda till att en svag koalition snabbt splittras när medlemmarna förlorar viljan att slåss. Vänskapliga koalitionsmedlemmar är dock mer villiga att stödja varandra till slutet.
Ekonomi
EU4:s tidsram mellan 1444 och 1820 sammanfattar nästan perfekt den merkantilistiska doktrinens höjdpunkt. Detta var en tid av konvergens mellan stater och företag där handelsmän och protoindustrialister kom att se härskaren som en partner i den ekonomiska politiken som ofta främjade handelns värden utomlands.
Mera som detta: Det här är de bästa strategispelen på PC
Detta kan modelleras av ett djupare och mer dynamiskt handelssystem i Victoria-stil som låter dig kontrollera flödet av enskilda varor genom tullar och regleringar. Den andra viktiga ekonomiska trenden under denna epok var den hastiga tillväxten av ett finansiellt system för att betala för dyra krig och byggprojekt. I ett hypotetiskt Europa Universalis 5 skulle detta kunna kräva att du förhandlar om lån med specifika finansiärer.
Krav & Krigföring
Det spionagebaserade kravsystemet i EU4 var alltid en ganska ofullständig och märklig approximation av den historiska verkligheten. Ända fram till 1700-talet var strategiska äktenskap det föredragna instrumentet för territoriellt förvärv för varje ambitiös stat. EU5 bör därför betona den avgörande betydelsen av kungliga äktenskap och arv för att generera anspråk. När du väl har ett anspråk i handen kan främmande nationer lova att stödja eller till och med motsätta sig det, vilket kanske kan utlösa en internationell kris.
Med tanke på krigföringens centrala roll i serien skulle Paradox kunna förbättra den avsevärt genom att införa nya förbandstyper och ett försörjningssystem som liknar Imperator. Nationerna skulle också ”lova” en procentandel av sina arméer och inkomster till ett krig, beroende på många faktorer som t.ex. förtroende. Resten av armén skulle förbli neutral för att förhindra att varje konflikt eskalerar till en fullständig bitter strid. En annan möjlig mekanik skulle göra det möjligt för dig att vägra att delta i en ogynnsam strid. Du kan antingen stå kvar och slåss eller omedelbart dra dig tillbaka.
Mera som detta: En guide till stora strategispel
EU4 gjorde intressanta framsteg när det gäller krigföring, särskilt när det gäller att omarbeta betydelsen och effekten av fort, men detta är strategiska beslut (och beslut i fredstid). Imperator visade att det finns ett sätt att göra storstrategiska strider mer taktiska och intressanta utan att gå in i ett system i stil med Hearts of Iron, och det skulle vara bra att se en uppföljare som införlivar dessa nyare idéer.