En utmärkt artikel av Kendall E. Houlihan DVM från Animal Welfare Division of the American Veterinary Medical Association (AVMA) med titeln ”En litteraturöversikt över välfärdsimplikationerna av gonadektomi hos hundar” publicerades i Journal of the AVMA den 10 maj 2017. Sammanfattningsvis kan man säga att vid sidan av den sunda policyn att kastrera alla hundar och valpar från djurhem med sällsynta undantag som en åtgärd för att kontrollera populationen, kan undantag vara indicerade för hundägare som inte ägnar sig åt avel av hundar.
Dessa undantag, där hundar av vissa raser, storlek och kön kan ha större hälsovinster av att inte gonadektomiseras/kastreras efter en informerad veterinärbedömning, är avsevärda. Tack vare Dr Houlihan kan veterinärer nu bättre informera sina klienter med vissa rena raser, t.ex. sådana som är mottagliga för bencancer, om för- och nackdelarna med kastrering, och efter att ha fastställt klienternas kompetens att hantera icke-kastrerade hundar. Kastration kan visserligen öka risken för andra cancerformer hos vissa raser och kön, t.ex. urinblåsan, kutana mastcellstumörer och hemangiosarkom, men på det hela taget ökar den livslängden. Lymfom verkar vara minst vanligt förekommande hos okastrerade tikar. Kastrerade hanhundar och tikar löper dubbelt så stor risk som okastrerade hundar att utveckla bencancer. Kastration eliminerar risken för cancer i fortplantningsorganen, minskar risken för bröst- och bröstcancer, särskilt om den görs före den första brunsten, och minskar förekomsten av godartad prostatahyperplasi. Kastrerade hundar av båda könen är mer benägna att drabbas av korsbandsbrott (knä), vilket kan vara förknippat med känslighet för fetma, medan höftledsdysplasi är vanligare hos kastrerade hanar än hos kastrerade och intakta tikar. Aggression mellan hanhundar är vanligare när de inte är kastrerade. Urininkontinens ses oftast hos kastrerade tikar men kan i allmänhet kontrolleras med medicinering.
Det är uppenbart att kastrering har många hälso- och välfärdsfördelar för hundar som hålls som sällskap, men det finns undantag som är värda att noga övervägas av både veterinärer och deras hundägande klienter. Som Dr. Kendall säger i ett personligt meddelande ( 6/6/17) ”Eftersom forskning om potentiella effekter pågår bör veterinärer fortsätta att använda sitt professionella omdöme och väga all denna information mot bakgrund av det enskilda djurets ägande, ras, kön och avsedda användning. Den låga förekomsten och den multifaktoriella karaktären hos många av dessa tillstånd gör det osannolikt att rekommendationerna för rutinmässig kastrering kommer att ändras väsentligt.”
Det finns dock kulturella överväganden också, kastrering avråds i de skandinaviska länderna med en rapporterad 7-procentig andel av hundarna som kastreras. Den norska djurskyddslagen klargör att kirurgiska ingrepp inte får användas för att anpassa djur till människans behov om det inte är absolut nödvändigt.