Exkretion är en process där metaboliskt avfall elimineras från en organism. Hos ryggradsdjur utförs detta främst av lungorna, njurarna och huden. Detta står i kontrast till sekretion, där ämnet kan ha specifika uppgifter efter att ha lämnat cellen. Utsöndring är en viktig process i alla former av liv. Hos däggdjur stöts till exempel urinen ut genom urinröret, som är en del av utsöndringssystemet. I encelliga organismer släpps avfallsprodukter ut direkt genom cellens yta.
Under livets aktiviteter såsom cellandning sker flera kemiska reaktioner i kroppen. Dessa är kända som metabolism. Dessa kemiska reaktioner producerar avfallsprodukter som koldioxid, vatten, salter, urea och urinsyra. Ackumulering av dessa avfallsprodukter över en viss nivå i kroppen är skadligt för kroppen. Utsöndringsorganen avlägsnar dessa avfallsprodukter. Denna process där metaboliskt avfall avlägsnas från kroppen kallas utsöndring.
Gröna växter producerar koldioxid och vatten som andningsprodukter. I gröna växter utnyttjas den koldioxid som frigörs under andningen under fotosyntesen. Syre är en biprodukt som genereras under fotosyntesen och kommer ut genom klyvöppningar, rotcellsväggar och andra vägar. Växter kan göra sig av med överskottsvatten genom transpiration och guttation. Det har visat sig att bladet fungerar som en ”excretophore” och förutom att vara ett primärt organ för fotosyntesen även används som en metod för att utsöndra giftiga avfallsprodukter via diffusion. Andra avfallsmaterial som utsöndras av vissa växter – kåda, saft, latex etc. – tvingas ut ur växtens inre genom hydrostatiska tryck inuti växten och genom absorberande krafter i växtcellerna. De sistnämnda processerna kräver ingen tillförd energi, de fungerar passivt. Under fasen före avskaffande är dock ett blads ämnesomsättning hög. Växter utsöndrar också vissa avfallssubstanser i jorden runt omkring dem.
I djur är de viktigaste utsöndringsprodukterna koldioxid, ammoniak (hos ammonioteliker), urea (hos ureoteliker), urinsyra (hos uricoteliker), guanin (hos Arachnida) och kreatin. Levern och njurarna rensar ut många ämnen ur blodet (t.ex. vid renal utsöndring), och de rensade ämnena utsöndras sedan från kroppen i urin och avföring.
Vattenlevande djur utsöndrar vanligen ammoniak direkt i den yttre miljön, eftersom denna förening har hög löslighet och det finns gott om vatten tillgängligt för utspädning. Hos landlevande djur omvandlas ammoniakliknande föreningar till andra kvävehaltiga ämnen, t.ex. urea, som är mindre skadliga eftersom det finns mindre vatten i miljön och ammoniak i sig självt är giftigt. Denna process kallas avgiftning.
Fåglar utsöndrar sitt kvävehaltiga avfall som urinsyra i form av en pasta. Även om denna process är metaboliskt dyrare, möjliggör den effektivare vattenretention och det kan lättare lagras i ägget. Många fågelarter, särskilt sjöfåglar, kan också utsöndra salt via specialiserade nasala saltkörtlar, saltlösningen lämnar genom näsborrarna i näbben.
I insekter används ett system med Malpighianska tubuli för att utsöndra metaboliskt avfall. Metaboliskt avfall diffunderar eller transporteras aktivt in i tubuli, som transporterar avfallet till tarmarna. Det metaboliska avfallet släpps sedan ut ur kroppen tillsammans med fekalier.
Det utsöndrade materialet kan kallas ejekta. Inom patologin används ordet ejecta oftare.