Om du tittar närmare ser du att hi- fanns där ursprungligen, i grekisk historia, varifrån det lånades in till latin. Den första stavelsen försvagades och slopades ibland i senlatinet, och reducerades till e- i gammalfranska, varifrån ordet lånades till medelengelska.
I ME dyker det upp som historie, istorie, estorie och histoire, som alla representerar OF-former, troligen påverkade av latin – för latin var naturligtvis fortfarande ett levande skriftspråk för lärdom och lärdom. Vid sidan av dessa började en ”infödd” version, där den första stavelsen helt utelämnades, dyka upp; denna förekommer som storie, stor, storri, med pluralerna stories, storise, storius och storien.
Alla dessa former användes likgiltigt för alla berättande redogörelser, vare sig det var en formell krönika eller en patentroman. Det var inte förrän i den tidigmoderna engelskan – 1500-talet – som stavningar och former började skaka av sig – troligen återigen påverkat av latinets status som huvudsakligt läromedelsspråk – till kontrasterna history = faktaberättelse och story = fiktiv berättelse.
Notera att franska histoire än i dag betyder både berättelse och historia – precis som den motsvarande termen på tyska, Geschichte. Jag kan tänka mig att detta gäller på många andra europeiska språk.
EDIT:
Denna förenklade kontrast ifrågasätts med rätta av Arlen Beiler och John Lawler: historia omfattar alla berättelser, inte bara fiktiva berättelser, och de två termerna har aldrig varit helt åtskilda. Men i stort sett har historia kommit att betyda den akademiska disciplinens produkt, medan historia har kommit att betyda en fängslande berättelse. OED 1 uttrycker det ganska snyggt, tycker jag, under Story 4 e :
Originellt = HISTORY 4 b; men i modernt bruk (genom association med Sense 5) innebär det att det händelseförlopp som åsyftas har den typ av intresse som fiktionen har som mål att skapa.
Jag måste också erkänna att historiograferna under de senaste två generationerna har blivit skeptiska till den Rankeanska eigentlich gewesen och är mycket mer medvetna om elementet av mytopoesis i sitt arbete; så på sätt och vis håller historien på att kollapsa tillbaka till berättelsen.