Förhöjda nivåer av den epidermala tillväxtfaktorreceptorn (EGFR), ett tillväxtfaktorreceptortyrosinkinas, och/eller dess likartade ligander har identifierats som en gemensam komponent i flera olika cancertyper och verkar främja tillväxten av solida tumörer. I denna artikel undersöks förhållandet mellan EGFR-uttryck och cancerprognos baserat på litteratur som sammanställts på PubMed mellan 1985 och september 2000. Mer än 200 studier identifierades som analyserade återfallsfria intervall eller överlevnadsdata direkt i förhållande till EGFR-nivåer hos mer än 2 200 patienter. Analysen av uppgifterna visade att tio cancertyper både uttrycker förhöjda nivåer av EGFR i förhållande till normala vävnader och har studerats tillräckligt ingående för att göra det möjligt att göra en sund bedömning av sambandet mellan EGFR och patientens framtidsutsikter. EGFR visade sig fungera som en stark prognostisk indikator för huvud- och halscancer, äggstockscancer, livmoderhalscancer, blåscancer och matstrupscancer. I dessa cancerformer var ökat EGFR-uttryck förknippat med minskad recidivfri eller total överlevnad i 70 % (52/74) av studierna. I cancer i magsäck, bröstcancer, endometriecancer och kolorektalcancer gav EGFR mer blygsam prognostisk information och korrelerade med sämre överlevnad i 52 % (13/25) av studierna, medan EGFR-uttryck i icke-småcellig lungcancer (NSCLC) endast i sällsynta fall (3/10 studier) hade ett samband med patienternas utsikter. Det är dock troligt att EGFR:s verkliga prognostiska betydelse har underskattats eftersom de publicerade studierna endast bedömde de totala cellulära EGFR-nivåerna, snarare än den aktiverade formen av receptorn, och inte var standardiserade med avseende på patientpopulationer eller analysmetoder. Slutligen är det viktigt att betona att det faktum att man inte lyckas upptäcka en prognostisk betydelse för EGFR i en viss cancertyp inte nödvändigtvis utesluter att patienterna kan dra nytta av anti-EGFR-behandlingar.