Syfte: Att prospektivt utvärdera effektiviteten av tamsulosin vid behandling av kvinnor med svårigheter att göra urringning.
Metoder: Kvinnliga patienter som uppvisar kroniska, besvärliga urinsättningssymtom i kombination med subnormalt uroflöde behandlades med 0,2 mg tamsulosin dagligen i sex veckor. Resultatanalyser omfattade International Prostate Symptom Score och uroflowmetri med residualurin efter urinen. Patienter som uppnådde en 50-procentig eller större minskning av sin poäng för urinsättningssymtom i kombination med en 30-procentig eller större ökning av sin maximala flödeshastighet ansågs ha ett gott terapeutiskt svar. Subgruppsanalys utfördes hos patienter som klassificerades som att de hade blåsutgångsobstruktion eller detrusorunderaktivitet baserat på tryck-flödesstudier, med undantag för dem med invärtes kateterisering eller intermittent självkateterisering samt för dem med anatomisk obstruktion.
Resultat: Nittiosju patienter uppfyllde studiens inklusionskriterier och skrevs in. Signifikanta förbättringar av voiding symptom score, storage symptom score, maximal flödeshastighet, postvoid residualurin och voiding efficiency observerades hos alla patienter under behandling med tamsulosin. Ett gott terapeutiskt svar observerades hos 35,1 % av patienterna. Av dessa klassificerades 33 som blåsutgångsobstruktion och 52 hade detrusorunderaktivitet. Även om båda grupperna upplevde en signifikant minskning av sina poäng för urtagningssymtom, var det mer sannolikt att patienter med blåsutloppsobstruktion uppnådde en minskning av sina poäng för urtagningssymtom. Storleken på förbättringen av uroflödesparametrarna samt andelen patienter som uppnådde ett gott terapeutiskt svar (39,4 % för blåsutloppsobstruktion jämfört med 32,7 % för detrusorunderaktivitet, P = 0,69) var likartad mellan de två grupperna. Biverkningar var milda och tolererbara.
Slutsatser: Tamsulosin har gynnsamma effekter hos en betydande andel av kvinnor med svårigheter att göra urinen.