Löp loppet med uthållighet
Hebreerbrevet 12:1-13
Det finns ett lopp som är ”utstakat” för dig och som du uppmanas att ”springa med uthållighet” (v.1). I detta lopp har du stor uppmuntran. Du är ’omgiven av ett stort moln av vittnen’ (v.1). Dessa är trons män och kvinnor. De som räknas upp i Hebreerbrevet 11 har alla dött, men vittnena som omger oss innefattar också de som fortfarande lever och som är levande exempel på tro: ”alla dessa pionjärer som banade väg, alla dessa veteraner som hejar på oss” (v.1, MSG).
Att springa detta lopp är inte utan svårigheter och utmaningar. Det finns saker som kan snubbla dig på vägen: ”kasta bort allt som hindrar och synden som så lätt trasslar in dig” (v.1).
I den antika världen klädde idrottare av sig till en länsduk för loppet. Alltför många kläder skulle hindra dem. Detta som en analogi till att göra sig av med inte bara synden utan även andra distraktioner och hinder.
Som Henri Nouwen skriver: ”Om jag skulle låta mitt liv tas över av det som är brådskande, kan det mycket väl hända att jag aldrig kommer till det som är väsentligt.”
Nyckeln till att springa loppet med framgång är att ”fästa ögonen på Jesus” (v.2). Var en idrottare tittar är nyckeln till deras framgång. Bra idrottare håller ögonen på mållinjen.
Jesus ”förlorade aldrig siktet på vart han var på väg – den uppiggande målgången i och med Gud” (v.2, MSG). Det enda sättet att skapa ”raka vägar för dina fötter” (v.13, KJV) är att titta framåt på målet i stället för att titta ner på dina fötter. Håll ögonen fixerade på Jesus. För varje gång du tittar inåt, ta tio blickar på honom.
Som Kristi efterföljare kommer du att få mycket motstånd, kritik och negativ publicitet, men det är absolut ingenting jämfört med vad Jesus uthärdade för dig.
Jesus är ”vår tros upphovsman och fulländare, som för den glädje som han hade fått, uthärdade korset, föraktade dess skam och satte sig vid Guds trons högra hand” (v.2). Nyckeln till din uthållighet är att ”tänka på honom som uthärdade ett sådant motstånd från syndare, så att du inte blir trött och tappar modet” (v.3).
Att hålla ögonen på Jesus bör hjälpa dig att sätta allt i perspektiv. För de flesta av oss har vi i vår kamp mot synden (som läsarna av detta brev) ännu inte gjort motstånd till den grad att vi har utgjutit vårt blod (v.4).
Att springa ett framgångsrikt lopp kräver träning. Träning är hårt arbete; det kräver disciplin och kan till och med vara ganska smärtsamt.
Här använder författaren bilden av föräldrar som disciplinerar sina barn. Det görs av kärlek: ”Herren disciplinerar dem han älskar” (v.6a). Disciplinen är beviset på ”att Gud betraktar er som sina barn” (v.6, MSG).
Han fortsätter: ”Gud utbildar er; det är därför ni aldrig får hoppa av. Han behandlar er som kära barn. Detta problem som ni befinner er i är inte ett straff; det är träning, den normala erfarenheten för barn” (v. 7-8, MSG).
”Vi respekterar våra egna föräldrar för att de tränar oss och inte skämmer bort oss, så varför inte omfamna Guds träning så att vi verkligen kan leva?” (v. 7-8, MSG). (v.9, MSG). Gud tränar dig för ditt eget bästa så att du kan ”ta del av hans helighet” (v.10). Det kan vara smärtsamt för tillfället, men ”senare lönar det sig naturligtvis rejält, för det är de vältränade som finner sig mogna i sitt förhållande till Gud” (v.11, MSG).
Fortsätt att springa loppet: ”Sitt alltså inte på händerna! Släpa inte längre på fötterna! Rensa vägen för långdistanslöpare så att ingen snubblar och faller, så att ingen trampar i ett hål och stukar foten. Hjälp varandra. Och spring för det! (v. 12-13, MSG).
Herr, hjälp mig att uthärda svårigheter som disciplin, i vetskap om att du behandlar mig som ditt barn (v. 7). Må jag komma att ta del av din helighet och producera en skörd av rättfärdighet och fred.