Kvalitetskontroll
Textilier bedöms utifrån många kriterier. Flexibilitet och tillräcklig styrka för den avsedda användningen är i allmänhet de viktigaste kraven, och industrityg måste uppfylla strikta specifikationer för bredd, vikt per ytenhet, väv- och garnstruktur, styrka och töjning, surhet eller alkalinitet, tjocklek och porositet. När det gäller beklädnadstextilier är design och färg de viktigaste faktorerna, och vissa fysiska egenskaper kan vara av underordnad betydelse. Dessutom påverkar de olika taktila egenskaperna hos ett tyg, som beskrivs som dess ”hand”, ”grepp” eller ”känsla”, konsumenternas acceptans.
Textilindustrin använder sig i allt högre grad av forskning och utveckling inom området kvalitetskontroll. Medeltida hantverksgillen var angelägna om att upprätthålla höga kvalitetsstandarder, och senare upprättade textilfabrikerna rigida kontrollsystem, eftersom de insåg att ett rykte om att leverera felfria varor uppmuntrade till upprepade beställningar. Den moderna kvalitetskontrollen har underlättats av utvecklingen av tekniker och maskiner för att bedöma fiber-, garn- och tygegenskaper, av införandet av lagstiftning om felaktig marknadsföring i många industriländer och av att ett ökande antal köpare fastställer strikta specifikationer. Specifikationer har fastställts för inköp av industrityg, för textilier som används av militären och andra statliga organ samt för liknande inköpsmetoder som används av vissa detaljhandlare och andra stora köpare. På konsumentorienterade områden börjar allmänheten bli medveten om produkttester och börjar kräva bevis på att produkterna har uppfyllt vissa teststandarder.
Många moderna textilorganisationer testar produktkvaliteten i varje större bearbetningsled. Garnerna testas med avseende på enhetlig tjocklek och andra egenskaper, tygstycken kontrolleras med avseende på defekter, och ytbehandlingarnas och färgernas beständighet mot olika förhållanden bestäms. Även om det inte skulle vara möjligt att testa varje garn eller tygstycke som tillverkas, gör statistiska metoder det möjligt att upprätthålla kvaliteten inom tidigare fastställda gränser, och införandet av automatiska provningsanordningar har avsevärt minskat provningstiden och -kostnaderna. Metoder för att bedöma egenskaper som dimensioner, hållfasthet och porositet har fastställts och deras giltighet är allmänt accepterad inom industrin. Det finns standarder för färgbeständighet, även om sådana viktiga egenskaper som vattenavstötning, veckningsbeständighet och flamskydd för närvarande är svårare att definiera, och olika organisationer har antagit sina egna testförfaranden. Det är till exempel viktigt att ett tyg som beskrivs som flambeständigt ska överensstämma med någon specifikation där innebörden av flambeständighet är tydligt definierad.
Vissa tillverkare fäster varumärken och kvalitetsmärken på testade varor, och licensierade varumärken är ofta förknippade med särskilda processer för vilka tillverkaren har beviljats en licens. Enligt licensvillkoren måste tillverkaren se till att hans produkter uppfyller de standarder som fastställts av innehavarna av den särskilda processen.