Vad är degenerativ myelopati?
(Ladda ner som PDF)
Degenerativ myelopati (DM) är en dödlig neurodegenerativ sjukdom som drabbar äldre hundar. Den resulterar initialt i förlamning av bäckenledarna men utvecklas till att påverka alla led.
Patogenes
Sedan den första beskrivningen 1973 av Damon Averill, DVM, har DM stått för en degeneration av ryggmärgen på grund av en okänd orsak. År 2009 beskrevs en mutation i genen superoxiddismutas 1 (SOD1) som orsak till DM. Hundar som har två kopior (homozygot) av den muterade allelen har visat sig löpa risk att utveckla DM. Med andra ord kommer inte alla hundar som har mutationen att utveckla DM, så mutationstestet är för närvarande ett risktest. Mutationer i SOD1 är förknippade med vissa former av mänsklig amyotrofisk lateralskleros (ALS), även känd som Lou Gehrigs sjukdom, som har vuxen debut och orsakar muskelsvaghet och så småningom andningsförlamning.
Kliniska tecken
Degenerativ myelopati är numera känd hos många hundraser. DM börjar uppkomma närmast vid 9 års ålder. I det första sjukdomsförloppet är vanliga kliniska tecken en asymmetrisk förlust av koordination (ataxi) och spastisk svaghet i bakbenen. Ägarna rapporterar ofta att deras hundar skrapar naglarna eller tårna när de går. I senare stadier av sjukdomen utvecklas de kliniska tecknen till förlamning av bakbenen samt urin- och avföringsinkontinens. Så småningom blir alla lemmar svaga och sväljningssvårigheter kan också utvecklas. Hundar tycks inte visa smärta under sjukdomsförloppet.
Hundar som drabbats av DM utvecklas ofta till att bli icke-ambulerande inom 11 månader efter de första tecknen. På grund av svårigheterna med omvårdnad av en stor hund väljs ofta avlivning när de blir oförmögna att gå.
Mindre hundar är lättare att sköta så hundar av denna storlek tenderar att leva längre med DM.
Bearbetning
Det finns tyvärr ingen behandling för DM. Vi rekommenderar för närvarande fysisk rehabilitering som kan ha en roll för att bibehålla musklernas hälsa. Besök vår sida om Fysisk rehabiliteringstjänst för smådjur för mer information.
Hundar med DM måste hållas på en ren, vadderad säng och måste roteras från sida till sida var fjärde till sjätte timme om de inte kan göra det på egen hand. När sjukdomen fortskrider kommer de att förlora förmågan att urinera på egen hand. Blåshantering bestående av urinkateterisering eller manuellt uttryck kommer att vara nödvändig tre gånger dagligen. Korrekt hygien och övervakning kommer att vara viktigt eftersom dessa hundar är mer benägna att utveckla urinvägsinfektioner. När de förlorar förmågan att röra sina ben kan de utveckla sår på fötterna på grund av att de skrapar tårna. Sårbehandling och förebyggande åtgärder (med hjälp av lindor eller booties på fötterna) kan vara nödvändiga.