Tidig karriärRedigera
Under gymnasietiden (1957) sjöng hon också med Echoes, en doo-wopgrupp med blandat kön. Hon blev sedan inbjuden att gå med i en föga känd tjejgrupp som hette Blossoms.
I 1962 anlitades Blossoms för att sjunga på en session av producenten Phil Spector. Hans tjejgrupp, Crystals, kunde inte komma till Los Angeles i tid för inspelningen, så Wright fick 5 000 dollar för att sjunga huvudrollen på ”He’s a Rebel”. Detta var Wrights första gång på en inspelning med Spector. Singeln, som krediterades Crystals, släpptes hastigt av Spector på Philles Records för att få ut hans version av Gene Pitneys låt på marknaden före Vikki Carrs. Spökutgåvan av denna singel kom som en total överraskning för Crystals, som var en erfaren och mycket omresande tjejharmonikagrupp i sin egen rätt, men de var ändå tvungna att framföra och marknadsföra den nya singeln i TV och på turnéer som om den vore deras egen. Singeln nådde förstaplatsen på Billboard Hot 100 i november 1962.
Efter lanseringen av ”He’s a Rebel” skrev Wright på ett avtal med Spector, som döpte om henne till Darlene Love. Hon spelade in ”He’s Sure the Boy I Love”, som hon trodde skulle släppas under hennes namn, men Spector krediterade den till Crystals. Cynthia Weil, som skrev låten tillsammans med sin man Barry Mann, visste inte att Love hade sjungit på låten: ”Allt kom fram senare. Jag tycker att det var en fruktansvärd sak att göra mot henne.” Spector lät Love sjunga ”Da Doo Ron Ron Ron” i studion, men han bestämde sig för att spela in den med en annan sångerska i sista minuten.
Love spelade in spåret ”Christmas (Baby Please Come Home)” för 1963 års semester-samlingsalbum, A Christmas Gift for You från Phil Spector. Låten skrevs av Jeff Barry och Ellie Greenwich tillsammans med Phil Spector med avsikt att sjungas av Ronnie Spector från Ronettes. Enligt Love kunde Ronnie Spector inte lägga in så mycket känslor i låten som behövdes. Istället togs Love in i studion för att spela in låten, som med tiden blev en stor succé och en av Loves signaturmelodier.
Som medlem i Blossoms bidrog Love med bakgrundssång till många av 1960-talets största hits, bland annat Ronettes ”Be My Baby”, Shelley Fabares ”Johnny Angel”, Bobby ”Boris” Picketts ”Monster Mash”, Frank Sinatras version av ”That’s Life” och The Crystals ”Da Doo Ron Ron Ron”. The Blossoms spelade in singlar, oftast med liten framgång, på Capitol 1957-58 , Challenge 1961-62, OKeh 1963, Reprise 1966-67, Ode 1967, MGM 1968, Bell 1969-70 och Lion 1972.)
Som soloartist bidrog Love också med bakgrundssång till Ronettes ”Baby, I Love You”. Hon ingick också i trion Bob B. Soxx & the Blue Jeans, som spelade in Spectors version av ”Zip-a-Dee-Doo-Dah”, en Oscarsbelönad låt från Walt Disney-filmen Song of the South från 1946, som hamnade på topp 10 1963.
The Blossoms fick en roll varje vecka i Shindig!, en av de främsta musikprogrammen på den tiden. De medverkade också på Johnny Rivers hits, bland annat ”Poor Side of Town” ”Baby I Need Your Loving” och ”The Tracks of My Tears”. The Blossoms var en del av den mycket uppmärksammade Elvis Presley’s ’68 Comeback Special, som sändes på NBC. Darlene och Blossoms sjöng backup för Sharon Marie (Esparza) (ett Brian Wilson-nummer), samt för John Phillips soloalbum John, Wolfking of L.A., som spelades in 1969.
Under 1970-talet fortsatte Love att jobba som bakgrundssångerska, innan hon tog en paus för att bilda familj. År 1973 spelade hon in sång som hejaklacksledare tillsammans med Michelle Phillips, för Cheech & Chongs singel ”Basketball Jones”, som nådde en toppnotering på plats 15 på Billboard Hot 100 singellistan.
1980-talets återkomstRedigera
Love återvände till musiken i början av 1980-talet och till en uppskattande publik som hon trodde att hon kanske för länge sedan hade glömt henne. Hon hade uppträtt på ställen som Roxy i Los Angeles, och det var ett samtal med Steven Van Zandt som smörjde hjulen för att hon skulle åka till New York och börja uppträda där 1982, på ställen som The Bottom Line. Hon sjöng också ”OOO Wee Baby” i filmen The Idolmaker från 1980. Vid sidan av att uppträda på små ställen arbetade Love som hembiträde i Beverly Hills. En dag när hon städade ett av dessa hem hörde hon hennes låt ”Christmas (Baby Please Come Home)” på radion. Hon tog detta som ett tecken på att hon behövde förändra sitt liv och börja sjunga igen.
I mitten av 1980-talet porträtterade hon sig själv i den Tony Award-nominerade jukebox-musikalen Leader of the Pack, som innehöll de ikoniska rock’n’roll-låtarna skrivna av Ellie Greenwich, många av dem för den unga Love. Showstoppnumret i den föreställningen, ”River Deep – Mountain High”, hade spelats in av Phil Spector med Ike & Tina Turner. Leader of the Pack började som en revy på nattklubben The Bottom Line i Greenwich Village, liksom den senare föreställningen om Loves liv, Portrait of a Singer, som aldrig flyttade uppåt stan. Portrait innehöll covers av ”A Change Is Gonna Come” och ”Don’t Make Me Over”, liksom ”River Deep, Mountain High” och originalmusik från några av de instrumentala författarna till den tidiga rock’n’rollen, däribland Barry Mann och Cynthia Weil. Love bidrog med en cover av Hollywood Argyles-låten ”Alley Oop” till soundtracket till 1984 års film Bachelor Party.
År 1986 fick Love sin andra chans när hon blev ombedd att sjunga ”Christmas (Baby Please Come Home)” i David Lettermans julprogram. Detta blev en årlig tradition.
1987 sjöng Love backup för U2:s remake av ”Christmas (Baby Please Come Home)”.
Senare karriärEdit
År 1990 släppte Love albumet Paint Another Picture, som innehöll en uppdatering av hennes gamla hit ”He’s Sure the Man I Love”, av Mann och Weill, samt en ballad skriven speciellt för henne, ”I’ve Never Been the Same”, av Judy Wieder. Albumet hamnade inte på de amerikanska listorna. År 1990 bjöd Cher in Love och hennes syster Edna Wright som bakgrundssångerskor för Heart of Stone-turnén. Love släppte en mindre singel 1992 med ”All Alone on Christmas”, skriven och komponerad av Steven Van Zandt, som återfinns på Home Alone 2: Lost in New York. Låten fanns också med i den brittiska filmen Love Actually. Love bidrog även med sång till soundtracket till filmen Jingle All the Way.
1993 stämde Love Spector för obetalda royalties och fick 250 000 dollar.
Love skrev tillsammans med Rob Hoerburger, redaktör och skribent för New York Times, sin självbiografi med titeln My Name Is Love, som publicerades 1998. I memoarboken skriver Love om sitt liv i musikindustrin, sina år av kamp och sina nuvarande projekt.
Love fortsätter att göra en julshow varje år i New York City, som alltid avslutas med ”Christmas (Baby Please Come Home)”. År 2007 släppte hon It’s Christmas of Course, ett album med coverversioner med jultema, bland annat ”Happy Xmas (War is Over) av John Lennon och Yoko Ono och ”Thanks for Christmas” av XTC. Love uppträdde tillsammans med Bruce Springsteen and the E-Street Band i november 2009 på Rock and Roll Hall of Fame 25th Anniversary Concert at Madison Square Garden.
Love är med i dokumentärfilmen 20 Feet from Stardom (2013), som hade premiär på Sundance Film Festival och sedan vann en Oscar för bästa dokumentärfilm vid den 86:e Oscarsgalan. 20 Feet from Stardom vann också 2015 års Grammy Award för bästa musikfilm, där priset delades ut till de medverkande artisterna samt produktionsteamet.
Love spelade in en duett, ”He’s Sure the Boy I Love”, med Bette Midler på den senares 2014 års studioutgåva ”It’s the Girls!”, en samling låtar som hyllar tjejgrupper.
I augusti 2014 meddelade Oprah Winfrey Network (OWN) att de producerar en biopic för den stora duken baserad på Loves liv, med sångikonen Toni Braxton i huvudrollen.
Loves senaste album Introducing Darlene Love släpptes den 18 september 2015 på Steve Van Zandts bolag, Wicked Cool Records. Det finns 10 låtar på detta album, inklusive singlar och inslag av Van Zandt, två nya låtar av Bruce Springsteen och covers av bland annat Joan Jett och Elvis Costellos låtar. ”Forbidden Nights”, det första spåret, är en av de mer lyckade låtarna på detta album. Det är en låt som Elvis Costello tidigare producerade för en oavslutad Broadwaymusikal. År 2016 började Love turnera med sitt nya album över hela USA.
Darlene Love spelade in sin första videokonsert solo den 23 februari 2010 på NJPAC. Darlene Love – The Concert of Love släpptes som cd och dvd senare samma år. Konserten sändes också på utvalda offentliga tv-stationer.