Tre skäl till varför hackspettar borrar hål i husen:
Trummhål
Många typer av sidospår är potentiella instrument för hackspettens trummande beteende. Det gäller bland annat hus med aluminiumsidor, men även trim- och fasadbrädor på alla trä-, tegel- och stuckaturhus. Även nedfallstänger, hängrännor, skorstenar och ventiler av metall är attraktiva för hackspettar. Trummande beteende är ofta mer irriterande än skadligt, även om det kan vara roligt och informativt att observera. Om du hör en hackspett slå på ditt hus vet du det om du hör det – du kanske kan springa ut och fånga några spännande revir- eller häckningsbeteenden utan att behöva vandra genom skogen som många människor är benägna att göra. Lyssna på eventuella medföljande rop som hackspetten kan ge ifrån sig och se dig omkring efter en partner eller en eventuell konkurrent.
Hål som orsakas av trummande aktiviteter är vanligtvis i form av mycket små bucklor i träet, grupperade i kluster längs hörnen eller fascia och trimbrädor på ett hus. Hålen kan ibland vara så stora som en tum i diameter, runda, kägelformade och i allmänhet grunda.
Möjliga försök till ruggning/boende tillsammans med trumskador på cederträdrakar
Rostningshål och häckningshål
Rostningshål och häckningshål påbörjas oftast i hus som ligger i nära anslutning till skogsområden, har naturligt trä eller en mörkfärgad betsning, och som har antingen en klinkersida, en bräd- och spånsida, en tung- och spårsida eller, mer sällan, omsågade takpannor och takspån. Hackspettar dras mer till redwood- och cederträslag än till kompositträ eller Masonite. Hålen för att bygga en stuga och häckningar, även om de liknar varandra i storlek och form, är specifika för typen av sidospår när det gäller deras placering på huset.
Hålen i cederträskivor borras vanligen vid skarven mellan två intilliggande skivor. Dessa hål kan vanligtvis hittas utspridda över hela sidospåren. Hål som borras i bräd- och listerfasader återfinns vanligen på den omvända listen mellan två intilliggande brädor, och återigen återfinns de ofta utspridda över hela fasaden, med en viss preferens för utgrävningar i hörn. Hackspettar som borrar sig in i sidospår av typen med tunga och spår visar en tydlig preferens för hörnhål. Dessa hål finns i skarven mellan två vertikala brädor. Återsågade spån och skiffer är också mer benägna att ha häcknings- och rastningshål längs husets hörn. Vanligtvis är dessa hål placerade mellan de sammanfogade skindlarna, där botten och toppen av två skindlar möts.
När hackspettarna börjar borra hål för att bygga bo eller slå sig ner gör de ofta flera försök och påbörjar en utgrävning för att sedan lämna den och påbörja en ny utgrävning bara några centimeter från den första, eller på en helt ny plats på huset. Detta kan bero på att de specifika krav som krävs för en häcknings- eller rastplats inte uppfylls, och det är på detta sätt som ett hus kan ackumulera flera hål.
När en hackspett gräver hål gräver den sig först genom den yttre beklädnaden, följt av manteln och sedan plywoodskikten, direkt in i isoleringen. Det är här som häcknings- eller rastplatsen är urholkad. Det har spekulerats i att hackspettar föredrar att bygga sina hål i husen av olika skäl:
- Värmen som fastnar i isoleringen från huset ger extra skydd mot kallt väder.
- Närheten till andra träd ger extra
skydd mot rovdjur. - Det kan finnas få eller inga lämpliga träd tillgängliga för
häcknings- eller rastningsändamål i avlägsna områden. - Husen är vanligen gjorda av ett mjukt trä i vilket
spettar lätt kan gräva sig ner.
Häckningshålen byggs vanligen i början av häckningssäsongen mellan slutet av april och maj. Råtthål byggs vanligen under sensommaren och hösten som en förberedelse inför vintern. Större hål kan vara omgivna av mindre halvfärdiga hål eller av grupper av små hål i hörn, på takfötter och på hörnbrädor. Dessa är ofta resultatet av trummande aktivitet.
Om du anser dig ha turen att ha ditt alldeles egna hackspetthål i ditt sidospår, kanske du vill se hackspettarna utföra uppvaktningsbeteende, kopulationer och trummande beteende, eftersom dessa vanligtvis äger rum i nära anslutning till häckningsstället. Senare, när äggen har kläckts, kan du kanske se de vuxna få se hur de ger mat till ungarna. Så småningom kan det hända att du får syn på din egen unge som tittar på dig från en ficka i ditt hus och tigger och gråter för att få mat. Vaksamma observatörer kanske till och med kan bevittna hur ungarna flyger och känna sig stolta över att veta att de, i någon liten del, har hjälpt till att uppfostra dessa fåglar.
Vuxet snickarbi
Tillbaka till början
Förökningshål
Förökningsbeteende kan också vara intressant att titta på. Det finns några typer av sidospår som är mer mottagliga för insektsangrepp och därmed lockar hackspettar att jaga föda på huset. Rillad plywoodsida, även känd som typ 111, efterliknar utseendet på brädor som är uppbackade av reglar. Den tillverkas av plywoodskivor i vilka vertikala spår skärs ut i timmerprocessen. Spåren avslöjar horisontella luckor i plywoodens kärna. Insekter som bladklippningsbin och gräsbaggar kryper in i dessa luckor för att övervintra, förpuppa sig eller gömma sig för rovdjur. Hackspettar som letar efter insekter kommer att skapa nästan perfekt horisontella rader av hål längs sidospåren efter kärnsprickorna. Träspån har också många skrymslen som lockar till sig insekter och därmed lockar till sig hackspettar. Insekterna följer sprickorna mellan intilliggande spån och uppåt under det överlappande övre spånet för att lägga ägg, gömma sig, förpuppa sig och övervintra. Hackspettar som letar efter dessa insekter borrar raka rader av vertikala hål, mellan tre och sex hål i en rad beroende på storleken på spaken, rakt upp i mitten av en av de överlappande spakarna.
Tillbaka till början