Complete Performance Coaching

Hämmar gymnastik din tillväxt? Det måste det, eller hur?

Du kan faktiskt bli förvånad över svaret.

Sporter som gymnastik, tennis, simning, balett och konståkning kräver att idrottare specialiserar sig vid en mycket ung ålder. Det innebär att små barn gör rigorös träning för att nå elitnivå och internationell tävlingsnivå.

Föräldrar ställer ofta frågor som:

• Har överdriven träning en inverkan på mitt barns utveckling?
• Har gymnastik en hämmande effekt på tillväxten?
• Kan simning göra dig längre?
• Vad är konsekvenserna av denna typ av träning hos barn och ungdomar?
• Är tidig specialisering verkligen nödvändig för framgång?
• Hur kan vi hjälpa unga idrottare på väg mot optimal hälsa och utveckling?

Jag kommer att bryta ner vad forskningen säger om effekterna av träning på idrottare i utveckling. Sedan ger jag dig några tips om vad du kan göra för att hjälpa ditt barn att trivas inom idrotten och i livet.

För- och nackdelar med tidig specialisering

Joseph Baker (2003) undersökte om tidig specialisering faktiskt är nödvändig för framgång. Han jämförde idrottare som höll på med många olika sporter med dem som valde en sport tidigt i sin karriär.

Har du hört talas om 10-årsregeln eller 10 000-timmarsteorin? I grund och botten är det så att ju mer tid du ägnar åt något, desto bättre blir du. Det låter vettigt, eller hur? Experter säger att det krävs en stor investering av tid och medveten ansträngning för att nå expertstatus.

Konsekvenserna

En studie visar att tidig specialisering kan begränsa den totala motoriska utvecklingen. Det minskar också sannolikheten att delta i andra fysiska aktiviteter. Detta är anledningen till att gymnaster vanligtvis inte är bra på uthållighetsidrotter och till att simmare rullar sina vrister när de spelar basket.

Men en fotbollsspelare som också gör gymnastik kommer att ha bättre uthållighet för sin golvrutin och starkare knän och vrister för att kunna landa sitt valv. I idrotter där mentala och fysiska färdigheter översätts väl (som simning och vattenpolo eller gymnastik och balett) är korsutbildning mycket användbar.

Som allmän regel rekommenderar Baker att man väntar med att börja specialisera sig tills en idrottare når tonåren.

Här är problemet

Om en gymnast eller konståkare väntar tills hon är tolv år för att satsa fullt ut på sin sport, är hon redan minst fem år försenad till festen.

Ja, hon kanske är en mer väl avrundad idrottsman, men hon har liten eller ingen chans att tävla i college eller på elitnivå. Studier tyder på att tränare bör vara snälla, glada och uppmuntrande när de arbetar med ett förpubertetsbarn. Föräldrarna bör låta barnen prova på en mängd olika idrotter och slutligen börja specialisera sig vid 12-13 års ålder. Tänk på att vissa idrotter har en tidigare ålder för topprestationer, så den här typen av rekommendationer kan hindra en ung idrottare från att nå elitstatus. Det finns inget ”rätt eller fel” val här – det är upp till varje enskild familj att avgöra.

Nu frågan om hämmad tillväxt

Det finns så mycket kontroverser kring detta ämne. Vissa experter anser att intensiv träning i unga år försenar puberteten och hämmar tillväxten.

En studie från 2007 av Erlandson och medarbetare följde tillväxten och mognaden hos tonåriga kvinnliga gymnaster, simmare och tennisspelare in i vuxen ålder. De gjorde årliga mätningar under tre år och gjorde en uppföljning tio år senare.

Studien visade att intensiv träning i var och en av de tre sporterna inte förändrade mognadstempot eller den fysiska tillväxten. Gymnaster hade en mindre kroppsstorlek än simmare eller tennisspelare (inte överraskande), men simmarna låg i den högre 50:e percentilen trots lika rigorösa träningstimmar.

92 % av de studerade idrottsmännen nådde menarche innan de slutade med sin idrott, vilket tyder på att träningen inte orsakade någon fördröjning av menarche.

I dagsläget finns det inget bevisat orsakssamband mellan träning och tillväxt.

Forskningen tyder på att trenderna med ”korta gymnaster” och ”långa simmare” bygger på något helt annat…

Om gymnastik inte hämmar tillväxten, varför är gymnaster då så korta?

Jag ska säga det så här. Vad är något som de flesta korta gymnaster har gemensamt?

Kort föräldrar.

Tänk på de här två scenarierna:

Scenario 2: ”Early bloomers” och längre barn har det svårare i gymnastiken, så de hoppar av eller går vidare till andra idrotter, till exempel simning, där de kommer att vara mer framgångsrika.

Unga kvinnliga idrottsmän väljs ofta ut till lag på hög nivå med avseende på skicklighet, storlek och fysik. Om en idrottare inte passar in i formen kanske de inte uppmuntras att fortsätta med träning på hög nivå i en viss sport. Detta urval sker ofta på undermedveten nivå. Tränarna inser inte att de ger företräde åt dem vars kroppar är bättre lämpade för sporten. Föräldrarna inser inte att de vägleder sina barn till idrotter som de kommer att vara mer ”naturligt” bra på.

Betyder detta att långa flickor inte kan göra gymnastik eller korta killar inte kan simma? Nej! Men Michael Phelps har en klar fördel när han är 1,80 m lång och har storlek 14 på fötterna. Killen har i stort sett simfötter som fötter!

Vid 13 års ålder var jag 1,80 meter lång. En helt genomsnittlig längd, men jag var större än mina små gymnastkollegor. I åratal rekommenderade folk att jag skulle prova volleyboll eller basket, kanske göra balett, men jag ÄLSKADE gymnastik! Jag brydde mig inte om att jag var ”för lång”. Vid 14 års ålder hade jag officiellt vuxit ur min sport. Tränarna var ständigt tvungna att höja stängerna och volten för att få plats med min enorma storlek på 1,75 meter. Vid 15 års ålder växte jag ytterligare 1,5 tum, blev en total galning på balansbommen (det är en helt annan fråga) och min gymnastikkarriär var över.

Att vara lång i gymnastik är som att simma uppströms. Det är möjligt, men det är inte lätt.

Den mindre storleken hos gymnaster sker långt innan den intensiva träningen börjar.

Det händer när en förälder som är mindre än genomsnittet har ett barn som är mindre än genomsnittet, som får en fördel jämfört med sina jämnåriga kamrater som är genomsnittligt långa i gymnastiklektionen.

I gymnastik är det lättare att röra sig med kroppen ju mindre man är. Ju större du är, desto mer styrka krävs för att utföra samma färdigheter.

Malina (1999) sa att ”kvinnliga gymnaster, som grupp, uppvisar tillväxt- och mognadsegenskaperna hos korta, normala, långsamt mognande barn med korta föräldrar.”

Tänk på det i termer av Darwin.

I elitidrotten handlar det om överlevnaden av de minsta (gymnastik) eller de längsta (simning) eller de rikaste (idrotter som är förknippade med höga kostnader). Att säga att gymnastik gör idrottare små är som att säga att golf gör människor rika. Även om jag är säker på att någon kan hävda att de tjänat miljoner på att spela golf, är det inte normen.

Summa summarum: idrottare väljer och väljs ut till idrotter baserat på att de har en genetisk fördel mot en fysik som ökar deras chanser att vara framgångsrika i den idrotten.

Hur påverkar träningen kroppen?

Alltså, andra frågor som folk frågar om är bland annat: Påverkar viktbärande inverkan på lång sikt bentätheten? Hur påverkar intensiv träning hjärtat och lungorna? Studier visar att utvecklingen faktiskt kan främjas av ansträngande aktivitet hos tonåriga idrottare (Rowland, 1993). Regelbunden träning under barn- och ungdomsåren är förknippad med ökat innehåll av benmineral och ökad benmassa, särskilt vid viktbärande aktiviteter (dvs. löpning, fotboll, gymnastik).

En artikel av 10.1359/jbmr.1998.13.3.500/full” target=”_blank” rel=”noopener noreferrer”>Bass och medarbetare (1998) går djupare in på fördelarna med idrottsdeltagande före puberteten på bentätheten i vuxen ålder. I denna studie mättes bentätheten hos aktiva förpubertala gymnaster jämfört med en kontrollgrupp och pensionerade elitgymnaster. De upptäckte att åren före puberteten är en lämplig tidpunkt för viktbärande träning för att förbättra bentätheten.

Resultaten visade att träning före puberteten skulle kunna minska risken för frakturer efter menopausen. Kannus och medarbetare (1995) gjorde en studie om bentäthet hos squash- och tennisspelare som började spela före puberteten. Dessa spelare hade 11-24 % högre benmassa i den spelande armen än i den icke-spelande armen, vilket var betydligt mer än spelare som började med sporten efter puberteten.

Risker med intensiv träning före puberteten

En potentiell risk för den fysiska utvecklingen hos unga idrottsutövare är överbelastningsskador.

Smärtapprelaterad smärta i nedre delen av ryggen är betydligt vanligare hos idrottsutövare som är tonåringar än hos vuxna (Micheli & Wood, 1995). När starka ligament drar på växande ben kan det leda till frakturer i tillväxtplattan. Upprepad stress på växande ben är kopplad till stressfrakturer i fotled, knä eller armbåge. Osgood-Schlatters och Sever’s Disease, som båda är vanliga hos tonårsgymnaster, orsakas av starka senor med svaga fästen på växande ben i knäet och hälen. Enligt 10.2165/00007256-200030050-00001″ target=”_blank” rel=”noopener noreferrer”>Naughton (2000) kunde hälften av de överbelastningsskador som diagnostiserades hos ungdomar förebyggas.

Experter rekommenderar att idrottsmän på elitspår samarbetar nära med specialister på idrottsmedicin för att skapa en dynamisk och individuell plan för att hålla sig friska och fortsätta den normativa utvecklingen under träning.

Hur kan du förbättra ditt barns chanser till hälsosam utveckling?

En bra stödgrupp kommer att stärka idrottarens kropp, själ och ande när de navigerar i ungdomsidrottens upp- och nedgångar.

Sportpsykologer och föräldrar kan hjälpa unga idrottare på en väg mot optimal hälsa och utveckling. Jag hjälper föräldrar att hantera förväntningar på barn som är på väg in på ett elitspår. Vi kan uppmuntra lämpliga typer av stöd från tränare baserat på idrottarens ålder – detta är kritiskt när man överväger sporter som kräver en tidig specialisering. Du kan hjälpa till att förebygga överbelastningsskador under perioder av snabb tillväxt och utveckling genom att vara medveten om ökad känslighet för mikrotraumatiska skador.

Den tidigare nämnda forskningen visar att specifik intensiv träning inte hämmar tillväxten eller gör att idrottare upplever försenad sexuell mognad. I stället är det den idrottsspecifika urvalsprocessen som kan skapa en enhetlig statur inom elitidrotten.

Vi kan hjälpa idrottare när de genomgår kroppsliga förändringar under puberteten som kan göra det svårare för dem att delta i idrott. Det är också viktigt att notera att en idrottsutövares motivation för att avsluta sitt idrottsdeltagande kan ha att göra med såväl fysiska som psykologiska faktorer.

Anta inte att din lilla, sent blommande idrottsutövare upplever de skadliga konsekvenserna av överträning. För det första bör du kanske tänka på att han eller hon skulle ha en storlek under genomsnittet oavsett rigorös träning. Deras kroppsstorlek och sexuella mognadsgrad kan faktiskt ha bidragit till deras framgång och livslängd i sin sport.