Communes as Places of Refuge

av Raven Glomus

Jag hade redan idén till det här inlägget när jag fick ett mejl från Foundation for Intentional Community. E-postmeddelandet hade rubriken ”Funderar du på att gå med i eller starta en gemenskap under pandemin?”. Vidare står det: ”Under veckorna efter pandemin har vi sett en kraftig ökning av människor som söker efter ’off-grid communities with openings 2020’. När de hanterar osäkerhet och isolering planerar allt fler människor för hur de vill förändra sina liv när det blir möjligt att flytta igen. Plötsligt är gemenskap och motståndskraft högsta prioritet.”

Jag har berättat för vänner långt borta att jag lever i en bubbla här. Även om vi hör om coronavirusets fasor går vi sällan utanför vår gård och jag bor tillsammans med åtta andra fantastiska människor och vi arbetar alla fortfarande mycket hårt och gör det arbete som var och en av oss vill göra. På många sätt är vi några av de minst drabbade under denna pandemi.

Det är något som jag skulle önska för alla, och om FIC:s e-postmeddelande är någon indikation finns det definitivt folk som inser att det är möjligt. Tyvärr, även om vissa människor skulle älska att gå med i en kommun just nu, så vill ingen av kommunerna (inklusive Glomus) ta emot någon just nu. Twin Oaks och Acorn har rapporterat att folk har försökt ta sig in på fastigheten för att ansluta sig och att de genast har jagat bort dem. Kommunerna gillar inte oanmälda besökare i bästa fall, och vill absolut inte att någon dyker upp nu.

Skylt vid Twin Oaks

Hursomhelst tror jag inte att denna pandemi kommer att pågå för evigt. Kommunerna kommer att öppna upp igen för människor som är villiga att följa de rätta medlemskapsprocedurerna. Naturligtvis kan en del människor se kommunalt boende som mindre önskvärt när pandemin är över. Jag tror dock att detta är mycket kortsiktigt.

Med ökande klimatförändringar, med en alltmer uppkopplad värld och med en del mycket konservativa människor i ämbetet som är villiga att göra alltmer manipulativa saker för att stanna kvar i ämbetet (se på primärvalen i Wisconsin och det stora antalet andra taktiker för att förtrycka väljare och styra valkretsar som används), tror jag att det kommer att bli fler obehagliga situationer framöver. Att bo i en kommun kan inte absolut skydda dig från alla, men det kan ge dig en buffert mot vissa och det betyder att vad som än behöver mötas härnäst behöver du inte möta det ensam.

Huvudbyggnaden i Glomus på vintern – eller kanske i en vårsnö

FIC-brevet antyder (och jag håller med) att det här är en utmärkt tid för att studera och söka efter vad du vill. Det finns många resurser där ute. FIC:s webbplats (ic.org) är ett utmärkt ställe att börja på, liksom FEC:s webbplats (thefec.org). Titta igenom Commune Life. I det högra hörnet ovan finns en stapel med tre staplar. Klicka på den och det kommer att finnas en lista med kategorier, inklusive artiklar om många gemenskaper (varning: flera är numera nedlagda) samt över fyrtio olika ämnen om kommunalt liv i slutet under ”What Else”. Läs verkligen på om alla aspekter av gemenskapslivet. Ta reda på vad du vill ha. Det kanske inte är ett samhälle med inkomstdelning. Om det är någon annan typ av gemenskap är ic.org definitivt platsen att börja på.

Det mest populära inlägget på Commune Life är något som jag skrev och som heter ”How to Start a Commune” (Hur man startar en kommun), följt av min artikel ”Four Steps to Building a Commune” (Fyra steg för att bygga en kommun) och Paxus ”So you want to start a community” (Så du vill starta en kommun). Många människor drömmer om att starta en kommun. Som någon som har gjort just det (ett par gånger) skulle jag faktiskt avråda från det. Det är hårt arbete och mycket ofta håller det inte länge. Jag föreslår starkt att du hittar en gemenskap som tilltalar dig (åtminstone lite) och ansluter dig till dem, åtminstone ett tag. När du har haft en bra period av gemenskapsliv och känner flera andra människor som delar dina drömmar, då kanske du vill ge det en chans.

Under tiden, när nästa stora kris kommer, kommer du att vara tillsammans med andra och behöver inte möta den ensam. Så börja nu med att söka och forska, och när pandemin har klingat av och samhällena har återupptagit medlemsförfrågningar, kontakta dem och besök dem. Gör det medan du kan. Du vill inte bli ertappad med att drömma om ett kollektivt boende när nästa gång kommer och det inte finns någon möjlighet att gå med i ett.

Tack för att du läste! Det här inlägget möjliggjordes av våra mecenater på Patreon. Kommunallivsteamet arbetar hårt för att ge dig dessa berättelser om våra liv i gemenskap, och det arbetet skulle inte kunna ske utan stöd från vår publik. Så om du gillade den här artikeln och vill hjälpa oss att göra fler liknande, gå över till https://www.patreon.com/communelife för att ansluta dig till oss!

En djup tacksamhet till alla våra mecenater:

Gemenskaper

  • Compersia Community
  • East Brook Community Farm
  • The Federation of Egalitarian Communities
  • Twin Oaks Community

Gemenskaper

  • Aaron Michels
  • Brenda Thompson
  • Caroline Elbert
  • Cathy Loyd
  • Em Stiles
  • Jenn Morgan
  • Janey Amend-Bombara
  • Jonathan Thaler
  • Joseph A Klatt
  • Julia Elizabeth Evans
  • Kai Koru
  • Kathleen Brooks
  • Laurel Baez
  • Lynette Shaw
  • Magda Schonfeld
  • Michael Hobson
  • Nance & Jack Williford
  • Peter Chinman
  • Raines Cohen
  • Suzi Tortora
  • Tobin Moore
  • Warren Kunce
  • William Croft
  • William Kadish
  • William Scarborough

Tack!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.