Cellmembranen

Cellmembranet är cellens yttre lager. Cellmembranets primära funktion är att reglera vilka ämnen som kommer in i och ut ur cellen. Cellmembranet är selektivt permeabelt eller ”halvpermeabelt”, vilket innebär att membranet endast tillåter vissa ämnen att komma in i eller lämna cellen. Forskare använder det som kallas Fluid Mosaic Model för att beskriva cellmembranets struktur och funktion.

Delar & deras funktionerRedigera

Detta komplexa ”biologiska membran” innehåller flera delar och var och en av dessa delar har en specifik funktion:

• Fosfolipidbikoskiktet, eller annars känt som ”lipidbikoskiktet”, är en av de största delarna av cellmembranet. Det innehåller två lager av fosfolipider (fosfathuvuden + lipidhalsar) och gör det möjligt för små molekyler som vatten, syre och koldioxid att komma in i eller lämna cellen.
• Proteiner finns i eller på cellmembranets yta och kan utföra många livsviktiga funktioner: Proteiner transporterar stora molekyler in i och ut ur cellerna (transport), reglerar kemiska reaktioner som sker runt cellmembranet (enzymaktivitet), skickar meddelanden till andra celler (budbärare), känner igen cellinvadörer/skadliga celler (celligenkänning) och proteiner förstärker cellmembranets struktur (stöd).
• Kolhydratkedjor, eller glykolipider/glykoproteiner, är kedjor som finns på cellmembranets yta och som är gjorda av kolhydrater + lipid (eller) protein. Dessa kedjors primära funktion är att känna igen skadliga celler (cell-celligenkänning).
• Kolesterolkedjor hjälper till med cellmembranets struktur och dess förmåga att kontrollera passagen av olika molekyler, t.ex. natriumjoner (Na+).

Transporter över cellmembranetRedigera

Cellmembranet behöver förflytta vatten, syre, koldioxid, glukos och joner över cellmembranet. Detta för att hjälpa organismerna att upprätthålla homeostas (upprätthålla organismens temperatur, vattennivåer och glukosnivåer) och göra sig av med avfall. Cellmembranet hjälper organismen att utföra dessa livsviktiga åtgärder. Vårt cellmembran förflyttar dessa molekyler på två sätt:

Passiv transportEdit

Passiv transport innebär att molekyler flyttas in i eller ut ur cellen utan att använda energi (populationen rör sig, inte enskilda molekyler). Molekyler, i en passiv transport, rör sig vanligtvis över ett membran från en plats där det finns MER molekyler till en plats där det finns MINDRE molekyler (hög koncentration till låg koncentration). Molekylerna förflyttas nedåt i koncentrationsgradienten. Jämvikt har uppnåtts när koncentrationen av den molekyl som rör sig är lika stor på båda sidor av ett membran. Typer av passiv transport är: diffusion, osmos och faciliterad diffusion.

Faciliterad diffusion

Faciliterad diffusion är när molekyler som är för stora för att få plats genom fosfolipiddubbelskiktet, så ett ”kanalprotein” används för att hjälpa dem att förflytta sig från en plats där det finns fler molekyler till en plats där det finns färre molekyler. Molekyler som använder denna process för att förflytta sig in och ut ur cellmembranet är bland annat glukos, vatten, joner och aminosyror/lipider.

Aktiv transportRedigera

Aktiv transport är att flytta molekyler in eller ut ur cellen MED energi! Molekyler rör sig vanligtvis över ett membran från en plats där det finns MINDRE molekyler till en plats där det finns MER molekyler (låg koncentration → hög koncentration). Molekyler, i en aktiv transport, rör sig mot koncentrationsgradienten. Typer av aktiva transporter är exocytos och endocytos.

Endocytos är att ta in föremål i cellen genom membranveckning (bulktransport). Detta är en typ av aktiv transport och kräver därför energi. Vita blodkroppar är ett bra exempel på denna form av aktiv transport. När de vita blodkropparna slukar inkräktare till din kropp kallas detta för exocytos. Exosytos innebär att föremål förs ut ur cellen genom membranveckning. Detta är återigen en typ av aktiv transport och kräver därför energi. Paramecium som driver ut vatten genom den kontraktila vakuolen (i en cell) är ett exempel på exosytos. Aktiv transport hjälper till att flytta stora molekyler, som glukos och proteiner, över cellmembranet.

Endocytos

I endocytos tar cellen in molekyler genom att bilda nya vesiklar från plasmamembranet,

• Phagocyotisis, endast hos djur, är när cellen fångar upp en partikel genom att skicka fram pseudopoder till den och förpackar den i en säck som kallas för matvakuol. Partikeln kommer att smälta när matvakuolen smälter samman med en lysosom.
• Pinocytos: En cell ”slukar” droppar av extracellulär vätska i små vesiklar som bildas av plasmamembranets utvikningar.
• Receptormedierad endocytos: Specialiserad, specifik typ av pinocytos som gör det möjligt för cellen att ta upp stora mängder ämnen. På membranet finns receptorplatser, som bäddar in sig till specifika lösningsmedel. Receptorproteinerna samlas sedan i kluster. När det intagna materialet är fritt från vesikeln återvinns receptorerna.