Vad är en brinaräka?
Brinaräkor är kräftdjur som lever i salta vatten runt om i världen, både i inlandet och vid kusten. Det är för närvarande accepterat att en art, Artemia franciscana, är den enda art av saltvattenräkor som lever i Stora Saltsjön, men det finns diskussioner om genetisk och livshistorisk variabilitet som skulle kunna leda till att fler arter upptäcks (se Parthenogenes och räkors genetik). Den genomsnittliga vuxna hanen av en saltvattenräka är 0,3-0,4 tum lång och den genomsnittliga honan är 0,4-0,5 tum lång. De äter genom att rikta maten mot munnen via en serie böljande bihang och smälter maten genom en enkel matsmältningskanal. I processen får de i sig mycket saltvatten, som måste utsöndras genom gälar som kallas ”branchia”. De kan överleva i vatten med en salthalt på 30-330 g/l (3-33 % salthalt).
Omkring 10 miljoner fåglar, som representerar cirka 330 arter, använder årligen den stora saltsjön. En rad av dessa fåglar livnär sig på saltvattenräkor, antingen uteslutande eller tillfälligtvis, för att kunna driva långa flyttningar. Öronfåglar, Wilsons phalarope och rödhalsad phalarope livnär sig nästan uteslutande på saltvattenräkor under uppehållet, eller under förberedelserna inför flyttningen. Båda dessa fåglar ökar kraftigt i vikt under denna period. DWR har funnit att Wilson’s phalaropes ökar så mycket som 2 gram per dag, vilket innebär en fördubbling av deras vikt före migrationen, medan öronlappsfåglar ökar sin kroppsmassa från 375 ± 50 g till 575 ± 25 g under sin uppehållsperiod. Utan denna födokälla skulle deras långa vandringar inte vara möjliga. Skrakfåglar, styltor och sjöfåglar livnär sig opportunistiskt på saltvattenräkor.
Vattenbåtsfiskare, en typ av vattenlevande insekt, livnär sig också på saltvattenräkor. Dessa insekter överlever dock endast i sött eller svagt bräckt vatten och är inte en betydande källa till dödlighet. Inga naturliga parasiter eller patogener har heller identifierats, vilket innebär att mänskligt skapade påverkan är det största hotet mot saltvattenräkor i Great Salt Lake.
Geologiska kärnprover visar att saltvattenräkor har funnits i Great Salt Lake-området i minst 600 000 år. Forskare tror att de anlände som cystor, ett embryo täckt av ett skyddande skal, på fötterna av flyttande fåglar (se livscykeln). Baserat på fysiologiska egenskaper tror forskarna att saltvattenräkor ursprungligen var en sötvattenart som anpassat sig till saltvatten. Predation av fiskar begränsade de perioder då saltvattenräkorna fanns i Lake Bonneville. Dagens Great Salt Lake är för salt för fiskar och utgör en optimal livsmiljö för saltvattenräkor.