Utifrån ett kognitivt perspektiv kännetecknas depressiva störningar av människors dysfunktionella negativa syn på sig själva, sin livserfarenhet (och världen i allmänhet) och sin framtid – den kognitiva triaden.
Personer med depression ser ofta sig själva som oälskvärda, hjälplösa, dömda eller bristfälliga. De tenderar att tillskriva sina obehagliga upplevelser till sina förmodade fysiska, mentala och/eller moraliska brister. De tenderar att känna sig överdrivet skyldiga och tror att de är värdelösa, klandervärda och avvisade av sig själva och andra. De kan ha mycket svårt att se sig själva som personer som någonsin skulle kunna lyckas, bli accepterade eller må bra om sig själva och detta kan leda till till tillbakadragande och isolering, vilket ytterligare försämrar humöret.
Kognitiva förvrängningarRedigera
Beck föreslår att personer med depression utvecklar kognitiva förvrängningar, en typ av kognitiva fördomar som ibland också kallas för felaktiga eller ohjälpsamma tankemönster. Beck hänvisade till vissa av dessa fördomar som ”automatiska tankar”, vilket antyder att de inte är helt under medveten kontroll. Människor med depression tenderar att snabbt förbise sina positiva egenskaper och diskvalificera sina prestationer som små eller meningslösa. De kan också misstolka andras omsorg, välvilja och omtanke som om den vore baserad på medlidande eller lätt att förlora om de andra kände den ”riktiga personen”, och detta underblåser ytterligare skuldkänslor. De viktigaste kognitiva snedvridningarna enligt Beck sammanfattas nedan:
- Godtycklig slutsats – att dra slutsatser utifrån otillräckliga eller inga bevis.
- Selektiv abstraktion – att dra slutsatser utifrån endast en av många delar av en situation.
- Övergeneralisering – dra svepande slutsatser utifrån en enda händelse.
- Förstoring – överdriva betydelsen av en oönskad händelse.
- Minimering – undervärdera betydelsen av en positiv händelse.
- Personalisering – tillskriva sig själv negativa känslor hos andra.
Deprimerade personer ser sina liv som saknar nöje eller belöning, vilket utgör oöverstigliga hinder för att uppnå sina viktiga mål. Detta visar sig ofta i form av bristande motivation och leder till att den deprimerade personen känner ytterligare tillbakadragande och isolering eftersom de kan ses som lata av andra. Allt verkar och känns ”för svårt att hantera” och andra människor ses som bestraffande (eller kan vara det). De tror att deras problem kommer att fortsätta i all oändlighet och att framtiden bara kommer att föra med sig ytterligare svårigheter, umbäranden och frustration. ”Viljans förlamning” är ett resultat av de deprimerade patienternas pessimism och hopplöshet. Eftersom de förväntar sig att deras ansträngningar kommer att sluta i ett misslyckande är de ovilliga att engagera sig i tillväxtorienterade mål, och deras aktivitetsnivå sjunker. I tron att de inte kan påverka utgången av olika situationer upplever de en önskan att undvika sådana situationer.
Självmordsönskemål ses som ett extremt uttryck för önskan att fly från problem som framstår som okontrollerbara, oändliga och outhärdliga.
Negativa självschemanRedigera
Beck trodde också att en deprimerad person, ofta från barndomsupplevelser, kommer att ha ett negativt självschema. Detta schema kan härröra från negativa tidiga erfarenheter, såsom kritik, misshandel eller mobbning. Beck menar att personer med negativa självscheman riskerar att tolka information som presenteras för dem på ett negativt sätt, vilket leder till de kognitiva förvrängningar som beskrivs ovan. Den pessimistiska förklaringsstilen, som beskriver hur deprimerade eller neurotiska personer reagerar negativt på vissa händelser, är ett exempel på hur dessa scheman påverkar självbilden. Denna förklaringsstil innebär att man ger sig själv skulden för negativa händelser utanför ens egen kontroll eller andras beteende (personalisering), att man tror att sådana händelser kommer att fortsätta i all evighet och att man låter dessa händelser påverka ens känslomässiga välbefinnande avsevärt.