Bönmantis är det vanliga namnet på en insekt i ordningen Mantodea. Dessa insekter är notoriska rovdjur och deras namn stavas ibland felaktigt ”Preying Mantis”, vilket är felaktigt. De är i själva verket uppkallade efter sin typiska ”böneliknande” hållning. Det finns ungefär 2 000 arter av maneter i hela världen. De flesta finns i Asien. Omkring 20 arter är inhemska i USA. Liksom alla insekter har en bönsyrsa en tredelad kropp med huvud, bröstkorg och buk. Buken är långsträckt och täcks av vingarna hos vuxna människor.
Honorna har starka och stora cerci (parvisa bihang på de bakersta segmenten). Det första segmentet på deras thorax, prothorax, är långsträckt och från det uppstår det modifierade frambenet.
Bönmantisens sinnen
Bönmantisen har enorma sammansatta ögon monterade på ett triangulärt huvud och har ett stort synfält. De använder synen för att upptäcka bytets rörelser och svänger huvudet för att få in bytet i ett binokulärt synfält. De har ett helt ledat huvud och kan rotera det 180 grader samt svänga det. Deras antenner används för att lukta.
Bönmantis Diet
Som köttätande insekt livnär sig bönmantisen främst på andra insekter som fruktflugor, syrsor, skalbaggar, nattfjärilar och bin. Det är dock inte ovanligt att större maneter äter små reptiler, fåglar och till och med små däggdjur.
För att fånga sitt byte använder maneterna sitt kamouflage för att smälta in i omgivningen och väntar på att bytet ska vara inom räckhåll. Därefter använder de sina rovliknande framben för att snabbt rycka åt sig offret. Den använder sedan frambenen för att hjälpa till att positionera offret så att den kan äta det bättre.
Bönmantis livsmiljö
Bönmantis kan hittas i alla delar av världen med milda vintrar och tillräcklig vegetation. Bönmaneterna tillbringar den mesta tiden i en trädgård, skog eller andra vegetationsrika områden.
Bönmanetternas rovdjur
Bönmanetternas främsta rovdjur är grodor, fladdermöss, apor, större fåglar, spindlar och ormar. Bönmaneterna gör också byten på varandra, vanligtvis under nymfstadiet och under parning och även när det inte finns något annat byte.
Bönmanetternas försvar
När de hotas står bönmaneterna upprätt och sprider ut sina framben för att kunna tränga in i målet, med vingarna brett utspridda och munnen öppen. Utbredningen av vingarna används för att få maneten att verka större och för att skrämma motståndaren. Vissa arter har ljusa färger och mönster på bakvingarna och frambenens insida för detta ändamål. Om trakasserierna fortsätter slår maneten sedan till med frambenen och försöker klämma, bita eller skära sin motståndare. De kan också ge ifrån sig ett väsande ljud.
Mantider utvecklar inte vingar förrän vid den sista ruggningen. Vissa maneter utvecklar inte vingar alls, eller kan ha små flyglösa vingar. Den enda gången maneter flyger är när den vuxna honan börjar avge feromoner som lockar till sig hanar för parning. Maneter hanar flyger på natten, eftersom de verkar attraheras av artificiellt ljus.
Bönmaneter reproduktion
Förökningsprocessen hos flertalet maneterarter präglas av sexuell kannibalism där honan äter upp hanen efter det att parning ägt rum och är ett pågående forskningsämne.
Bönmaneter börjar sitt liv i en ootheca äggmassa (en ootheca innehåller vanligtvis många ägg omgivna av ett skum av protein som sedan kan hårdna till ett segt hölje som skydd). Vanligtvis läggs äggmassan på hösten på en liten gren eller kvist och kläcks sedan på våren till försommaren när de varmare temperaturerna signalerar att det är dags för födseln.
Den naturliga livslängden för en bönsyrsa i det vilda är cirka 10-12 månader, men vissa bönsyrsor som hålls i fångenskap har hållits i 14 månader. I kallare områden dör mantidhonorna under vintern. Hanar brukar ”plötsligt” dö ungefär 2 till 3 veckor efter parningen på hösten. Detta orsakas vanligen av att honorna har ett behov av att döda hanen när äggpåsarna har producerats.
Bevarandestatus
De flesta nordamerikanska maneter räknas inte till de utrotningshotade arterna, men arter i andra delar av världen är hotade på grund av att deras livsmiljöer förstörs. Den europeiska mantisen (Mantis religiosa) är statens insekt i Connecticut, men i Connecticuts allmänna stadgar anges ingen särskild skyddad status, den är en icke-inhemskt förekommande art från Europa och Nordafrika.