Då pärlorna fingeras på ett automatiskt sätt gör de det möjligt för användaren att hålla reda på hur många böner som har sagts med en minimal mängd medveten ansträngning, vilket i sin tur gör det möjligt att ägna större uppmärksamhet åt själva bönen.
KristendomRedigera
Ökenfäderna på 300- till 500-talet använde stenar eller knutna rep för att räkna böner, vanligen Jesusbönen (”Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig, en syndare”). Uppfinningen tillskrivs Antonius den store eller hans medarbetare Pachomius den store på 400-talet.
Den katolska encyklopedin nämner pärlsträngar, förmodligen för bön, som hittats i gravarna av den heliga Gertrud av Nivelles (700-talet) och den heliga Norbert och den heliga Rosalia (1100-talet). En mer explicit hänvisning är att William av Malmesbury år 1125 nämnde en pärlsträng som Lady Godiva använde för att räkna böner.
Dessa pärlsträngar var kända som ”paternosters” och användes förmodligen för att räkna upprepningar av Herrens bön. Senare bad romerska katoliker och så småningom anglikaner rosenkransen med strängar med 59 pärlor. Termen rosenkrans kommer från latinets rosarium ”rosenträdgård” och är en viktig och traditionell andakt i den katolska kyrkan som kombinerar bön och meditation i sekvenser (kallade ”decennier”) av Herrens bön, 10 Ave Maria och ett Gloria Patri samt ett antal andra böner (t.ex. apostlarnas trosbekännelse och Salve Regina) i början och i slutet. Bönerna åtföljs av meditation över mysterierna, händelser i Jesu liv och verksamhet. Denna traditionella katolska form av rosenkransen tillskrivs den helige Dominikus, även om vissa katolska författare har tvivlat på detta påstående.
Katolska rosenkranspärlor består av ett krucifix och en mittpunkt som kan vara gjorda av sterlingsilver och/eller guld, och pärlor som vanligen är gjorda av glas, ametist, rosenkvartssten, kristall, svart onyx, lavendelglas eller pärla, men alla delar kan vara gjorda av vilket material som helst. Katoliker använder också bönepärlor för att be chaplets.
Den östortodoxa kyrkan använder böneband som vanligtvis har 33, 50 eller 100 knutar. Slingorna av knuten ull (eller ibland av pärlor), som kallas chotki eller komboskini för att be Jesusbönen. Bland ryska gammaltroende är ett bönerop av läder, kallat lestovka, vanligare, även om denna typ inte längre används allmänt nu av den rysk-ortodoxa kyrkan. Enligt Catholic Encyclopedia: ”Rosenkransen tilldelas den grekisk-ortodoxa munken som en del av hans investitur i mandyas eller fullständig munkklädsel, som det andra steget i klosterlivet, och kallas hans ’andliga svärd'”. Etiopiska och koptiska böneband (som kallas mequetaria/mequteria) använder siffror som 41, 64 och 100 som längd och används främst för att recitera Kyrie Eleison. När det gäller de två första siffrorna representerar de förstnämnda antalet sår som tillfogats Jesus genom piskning, spikar och lans, medan de sistnämnda representerar Marias ålder vid hennes upptagande.
I mitten av 1980-talet utvecklades anglikanska bönepärlor eller ”kristna bönepärlor” i USA:s episkopalkyrka av episkopaler som deltog i en studiegrupp som behandlade metoder för bön. Setet består av 33 pärlor (som representerar de 33 åren av Kristi liv) arrangerade i fyra grupperingar av symbolisk betydelse. Dessa ”anglikanska rosenkransar” fortsätter att marknadsföras via webbplatser på Internet, men det är inte känt om de har antagits av någon protestantisk grupp i någon formell mening. Många anglo-katoliker använder den katolska rosenkransen och kan också använda anglikanska bönepärlor.
Den samtida Kristuskransen, som uppfanns av Martin Lönnebo, biskop emeritus i Linköpings stift i den svenska lutherska kyrkan, är en uppsättning av 18 pärlor, vissa runda och andra långsträckta, arrangerade i ett oregelbundet mönster. Var och en har sin egen betydelse som stimulans och påminnelse för meditation, även om de också kan användas för repetitiv bön.
Men även om det finns liturgiska kyrkor som använder sig av bönepärlor i bönen, så använder sig de kristna kyrkorna som inte är liturgiska inte av dem.
-
Grekisk-ortodoxa komboskini av 100 knutar.
-
En gammaltroende rysk-ortodox lestovka av läder.
-
Lutheransk krans av Kristus
-
Handsnidade romersk-katolska rosenkranspärlor.
IslamEdit
I islam kallas bönepärlor för Misbaha (arab: De innehåller 99 normalstora pärlor (som motsvarar Guds namn i islam) och två mindre pärlor eller minipärlor som separerar var 33:e pärla. Ibland används endast 33 pärlor, och i så fall går man igenom dem tre gånger. Traditionellt används pärlorna för att hålla räkningen när man säger bönen. Bönen anses vara en form av dhikr som innebär upprepade uttalanden av korta meningar för att prisa och förhärliga Allah i islam. Bönen reciteras på följande sätt: Bönen reciteras på följande sätt: 33 gånger ”Subhan Allah” (Ära vare Gud), 33 gånger ”Al-hamdu lilah” (Prisad vare Gud) och 33 gånger ”Allahu Akbar” (Gud är den störste), vilket är lika med 99, antalet pärlor i misbaha.
För att hålla reda på hur man räknar används antingen högra handens falanger eller en misbaha. Användning av misbaha för att räkna böner och recitationer anses vara en acceptabel praxis inom mainstream-islam. Medan de idag används i stor utsträckning inom sunni- och shia-islam, undviker anhängare av salafistsekterna dem som en oacceptabel innovation.
I Ahmadiyya anses misbaha och andra former av bönepärlor vara en ”innovation”. Enligt Mirza Tahir Ahmad från Ahmadiyya-samhället är användningen av bönepärlor en form av innovation som inte praktiserades av det tidiga muslimska samfundet
SikhismRedigera
Sikhiska gudstjänstbesökare får använda mala (bönepärlor) när de reciterar verser från Guru Granth Sahib. Dessa bönepärlor kan användas som en del av sikhernas klädsel och bäras runt turbaner eller handleder.
HinduismEdit
En tidig användning av bönepärlor kan spåras till hinduismen där de kallas japa mala. Japa är upprepning av namnet på en gudom eller ett mantra. Mala (sanskrit: माला mālā) betyder ”krans” eller ”krans”.
Japa mala används för att upprepa ett mantra, för andra former av sādhanā eller ”andlig övning” och som hjälpmedel vid meditation. De vanligaste mala har 108 pärlor. De vanligaste materialen som används för att göra pärlorna är Rudrakshafrön (används av shaiviter) och Ocimum tenuiflorum (tulsi) stjälkar (används av vaishnaviter).
Enligt vediska skrifter användes 103 pärlor under Treta Yuga, 108 pärlor under Dvapara Yuga och 111 pärlor i Kali Yuga.
Enligt hinduiska sashtras måste det finnas 108 pärlor måste det finnas. Generellt för meditation används rudrakshapärlor, lotusfrö.
BuddhismRedigera
Bönpärlor (kinesiska: 佛珠; 念珠; pinyin: fózhū, niànzhū, japanska: 数珠, romaniserad: juzu, zuzu, koreanska: 염주 (yeomju), tibetansk standard: ཕྲེང་བ།) används också i många former av Mahayana-buddhismen, ofta med ett mindre antal pärlor (vanligen en divisor på 108). Inom renlandsbuddhismen är till exempel malas med 27 pärlor vanliga. Dessa kortare malas kallas ibland för ”prostrationsrosenkransar” eftersom de är lättare att hålla i när man räknar upprepade prostrationer. I den tibetanska buddhismen består malas också av 108 pärlor: en mala räknas som 100 mantran, och de åtta extra är avsedda att tillägnas alla kännande varelser (övningen som helhet tillägnas också i slutet). I den tibetanska buddhismen används ofta större malor, till exempel malor med 111 pärlor. När man räknar räknar man en mala som 100 mantran och de 11 extra pärlorna tas som extra för att kompensera för fel.
Flera olika typer av material används för att tillverka malapärlor, t.ex. rudrakshafrön, pärlor gjorda av trä från tulsiväxten, djurben, trä eller frön från bodhiträdet (ett särskilt heligt träd av arten Ficus religiosa) eller från Nelumbo nucifera (lotusväxten). Halvädelstenar som karneol och ametist används också. Ett annat vanligt använt material är sandelträ.
Bahá’í-troEdit
Baháʼí-tro föreskriver att versen Alláh-u-Abhá ”Gud den allsmäktige” ska reciteras 95 gånger dagligen efter utförandet av tvagningen. För att underlätta denna recitation använder bahá’íerna ofta bönepärlor, även om de inte är skyldiga att göra det. Oftast består bahá’í-bönpärlor av 95 enskilda pärlor på en sträng eller en sträng av 19 pärlor med 5 inställda räknare. I det senare fallet följer personen som reciterar verserna vanligtvis de 19 enskilda verserna i en uppsättning med den ena handen och följer uppsättningarna av verser med den andra (19 verser gånger 5 uppsättningar för totalt 95 verser). Bahá’í-bönepärlor tillverkas av ett antal naturliga och konstgjorda material som glas, ädelstenar och halvädelstenar, olika metaller och trä. Det finns inga traditioner om strukturen på bönepärlsträngen eller de material som används.