Att avbryta eller inte avbryta – att göra svåra val ensam

Nästan hälften av alla graviditeter är oplanerade. Under 2017 genomfördes 12 733 aborter i Norge. Antalet levande födslar samma år var 56 600.

I sitt doktorsarbete vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU) i Ålesund intervjuade biträdande professor Marianne Kjelsvik 13 kvinnor mellan 18 och 36 år som kom till sjukhuset för att göra abort, men som var så osäkra på sitt val att de åkte hem igen för att tänka mer på saken.

Mellan 10 och 20 procent av kvinnorna är fortfarande osäkra på om de ska göra abort när de kommer in för ingreppet.

”Kvinnorna sa att de hade varit mycket försiktiga med vem de pratat med om abort. En del av dem hade inte tagit upp det med mannen som de blivit gravida med. De sökte på nätet för att hitta berättelser om kvinnor som hade varit i samma situation. När jag frågade om det fanns någon som de skulle ha velat prata med men tvekade att göra det var det flera som sa ”min mamma”, säger Kjelsvik, som arbetar vid NTNU:s institution för hälsovetenskap.

Tabu över generationer

Av de kvinnor som hade pratat med sina mödrar öppnade sig flera mödrar och erkände att de själva hade gjort abort.

”När detta hålls hemligt, till och med för de människor man står närmast, säger det något om hur ensam en kvinna kan känna sig”, säger Kjelsvik.

Doktoranden är utbildad sjuksköterska och har lång erfarenhet som handledare vid rådgivningstjänsten Amathea, en oberoende hälsovårdstjänst vars mål är att kvinnor ska kunna leva bra med det beslut som de har haft tid att tänka igenom.

Rösten vi inte hör

Kjelsvik anser att abortdebatten saknar röster från kvinnor som har stått inför valet mellan att avbryta eller fullfölja sin graviditet.

”I idealfallet borde en kvinna som vill göra abort vara säker på sitt val, men många kvinnor är inte det. De befinner sig i en situation som inte är gynnsam för att få ett barn, och samtidigt tycker de att det är svårt att genomföra en abort. Då slutar det med att de fattar det slutgiltiga beslutet på sjukhuset.”

”Vårdpersonalen har ett fullspäckat schema, och flera nämnde att de inte hade fått någon utbildning i hur de skulle hjälpa kvinnor som var tveksamma.”

Religion kommer ofta in i abortdebatten. Kvinnorna i den här studien tog dock inte upp religion när de talade om sina värderingar.

”Kvinnor har sina egna värderingar, och kvinnorna i studien var bekymrade över det faktum att deras beslut gällde ett liv. De tog hänsyn till möjligheten till ett liv med ett barn. Alla har en åsikt om abort, men för de kvinnor som befann sig i den här situationen blev det en komplicerad fråga att ta reda på rätt och fel”, säger Kjelsvik.

Svårt för vårdpersonalen

De 13 kvinnorna i studien rekryterades från sex olika sjukhus runt om i landet. Kvinnorna kände sig väl mottagna på sjukhuset när de kom för abort. De kände sig respekterade.

Men samtidigt önskade de att personalen kunde ha bemött deras tvivel bättre. Inte nödvändigtvis genom att ge råd, men genom att lyssna på dem. Kvinnorna behövde verkligen någon att prata med. Någon som kunde berätta för kvinnorna hur svårt det hade varit för dem. Vårdpersonalen var å andra sidan mycket noga med att inte vara dömande eller påverka kvinnorna på något sätt.”

”Vårdpersonalen har ett fullspäckat schema, och flera i personalen nämnde att de inte hade fått någon utbildning i hur de skulle hjälpa kvinnor som var tveksamma. Om flera konfliktfyllda kvinnor kommer in samma dag kan det ställa till det helt och hållet i schemat”, säger Kjelsvik.

Hon anser att mer tid bör avsättas för dessa möten och att det inte enbart bör vara upp till den enskilda sjuksköterskan att hjälpa till.

”Alla tjänar på att en kvinna är säker på att hon har gjort rätt val. För att vårdpersonalen ska undvika att verka dömande eller påverka beslutet föreslår jag en öppen inledande fråga som: ”Hur har det varit för dig att fatta ditt beslut om denna abort?”. Den typen av fråga signalerar omtanke snarare än dom”, säger Kjelsvik.

Storka tvivel

Även efter att kvinnorna i studien hade fattat sitt slutgiltiga beslut hade de fortfarande kvarstående tvivel.

Kjelsvik gjorde uppföljningsintervjuer fyra veckor och tolv veckor efter att kvinnorna hade fattat sina beslut. Alla var lättade över att ha kommit igenom en svår tid, men samtidigt var vissa kvinnor fortfarande osäkra på om de hade gjort rätt.

De som hade valt att fullfölja sin graviditet hade blandade känslor. Vissa var oroliga eftersom de inte tyckte om att vara gravida och oroade sig för om de skulle kunna älska barnet. Anledningen till att de hade övervägt abort hade inte försvunnit.

En del av dem som valde att göra abort tänkte senare att de faktiskt kunde ha fullföljt graviditeten.

Tabus krymper

Berge Solberg, professor i medicinsk etik vid NTNU, tror att skepticismen mot att involvera omvärlden i abortfrågan har många orsaker.

”Vi ser en avmystifiering och ”avtabuisering” av abort. Fler och fler människor träder fram och talar om att de har gjort abort. Men även om vi har dessa stora sociala debatter uppfattas frågan som mycket privat för den person som befinner sig i denna situation. Även personer som anser att abort är oproblematiskt och inte etiskt svårt vet att människor kan ha starka åsikter i motsatt riktning. Så man blir försiktig med att ta upp ämnet”, säger Solberg.

Han är vice ordförande i den norska nationella kommittén för etik inom medicin och hälsovårdsforskning.

Fullt mänsklig vid födseln

Norges abortlag kom efter en lång historisk kamp för kvinnors rättigheter. Den norska abortlagen bygger på tanken att en kvinna har rätt att bestämma över sin egen kropp, vilket gäller utan begränsningar fram till slutet av den tolfte graviditetsveckan.

Efter tolv veckor fattar en panel det slutgiltiga beslutet och väger kvinnans intressen mot fostrets rätt till liv. Detta kan leda till en intressekonflikt. Panelerna måste ägna stor uppmärksamhet åt kvinnans synpunkt och i de flesta fall respekteras hennes val.

Kraven för att bevilja abort blir allt strängare när kvinnan kommer närmare och närmare terminen. Norge ger inte fostret juridisk status före födseln, utan erkänner en individs ”fulla mänskliga värdighet” vid födseln.

”Men även om lagen skulle tolkas så att fostret har full moralisk status som en person före födseln betyder det inte att abort inte skulle vara tillåtet. Kvinnans rättigheter över sin egen kropp kan övertrumfa fostrets rätt till liv”, säger Solberg.

Temporär frysning

Debatten om fosterreduktion – att abortera ett foster när en kvinna bär på tvillingar – blev ett hett ämne efter att Norges justitie- och säkerhetsdepartement tolkade abortlagen så att full självbestämmanderätt gällde även i dessa fall.

Regeringens plattform Granavolden, som består av de konservativa (H), framstegspartiet (Frp), liberalerna (V) och det kristdemokratiska partiet (KrF), enades om att ta bort möjligheten till självbestämd fosterreducering och att tillfälligt frysa abortlagen och biotekniklagen. Professor Solberg tror att förslag till liberalisering av dessa två lagar kommer att läggas fram när denna period är över.

”Det är mer troligt att abortlagen och biotekniklagen kommer att liberaliseras än skärpas. Stödet för dagens abortlag är dock starkt, och strider om den kan bidra till skarpare motsättningar”, säger Solberg.

Abortfallsfrekvensen är densamma oavsett lag

Enligt etikprofessorn är antalet aborter i praktiken ganska konstant från land till land, även om lagstiftningen skiljer sig åt. Irland hade fram till nyligen ett förbud mot abort, men konsekvensen av förbudet var att irländska kvinnor reste till England för att göra abort.

”Vi finner att lagstiftningen i frågan inte påverkar valet av handling. Konsekvensen av ett förbud eller mycket stränga lagar mot abort är inte färre aborter, utan betydligt farligare aborter och mycket lidande. Osäkra aborter är ett stort globalt hälsoproblem”, säger Solberg.