Arbetsterapeut

Arbetsterapeuter är kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal som främjar delaktighet, hälsa och välbefinnande genom meningsfullt engagemang i vardagliga aktiviteter. Ett av deras huvudmål är att hjälpa sina patienter att fungera effektivt i sina roller och rutiner i vardagen.

Arbetsterapeuter arbetar med klienter i alla åldrar inom olika verksamhetsområden, varav några är rehabilitering efter sjukdom/skada, pediatrik, psykisk hälsa, geriatrik, hjälpmedel, hälsa och välbefinnande, smärtlindring, arbete/industri och tillgänglighet i samhället.

Arbetsterapeuter kan främja klientens deltagande och självständighet i livet genom att stärka klientens faktorer och prestationsförmåga såsom fysisk, kognitiv och perceptuell förmåga. Arbetsterapeuter kan också hjälpa klienter att uppnå önskade resultat genom att underlätta deras användning av anpassningsstrategier, anpassningsutrustning och/eller miljöanpassningar (AOTA, 2014).

Arbetsterapeuter fokuserar på att tillhandahålla ett klientcentrerat, holistiskt tillvägagångssätt för varje patient, med hjälp av terapeutiska interventioner som är inriktade på personen, yrket och miljön. Arbetsterapeuter uppmärksammar en persons förmågor, intressen och miljö för att tillhandahålla strategier och tekniker som gör det möjligt för klienterna att leva livet fullt ut.

Arbetsterapeutens roll i det tvärvetenskapliga teamet:

Arbetsterapeuter är ofta involverade i tvärvetenskapliga team som kan inkludera hälso- och sjukvårdspersonal, t.ex. läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter, logopeder, rehabiliteringspsykologer och socialarbetare. Att bygga upp effektiva partnerskap med andra yrkesgrupper i syfte att tillhandahålla kvalitetstjänster till klienterna är viktigt för en värdefull praktik. Samarbete med andra terapeuter från olika områden berikar båda yrkena och är till nytta för både terapeuter och klienter.

Redigera

Vissa arbetsterapeuter behandlar personer vars förmåga att fungera i en arbetsmiljö har försämrats. Dessa behandlare ordnar sysselsättning, utvärderar arbetsmiljön, planerar arbetsaktiviteter och bedömer klientens framsteg. Terapeuterna kan också samarbeta med klienten och arbetsgivaren för att ändra arbetsmiljön så att arbetet kan utföras framgångsrikt.

Pediatrisk praktikEdit

Pediatriska arbetsterapeuter stödjer sina samhällen genom att tillhandahålla tjänster till spädbarn, småbarn, barn, ungdomar och deras familjer i en mängd olika miljöer som kan omfatta skolor, kliniker och hem. De gör detta genom att genomföra interventioner som styrs av vetenskap och stöds av evidens. Ett barns liv består av ”yrken”. Dessa ”sysselsättningar” och/eller dagliga aktiviteter omfattar lek, inlärning och socialt umgänge. Den pediatriska arbetsterapeutens roll är att stödja barnet i alla miljöer där barnet inte kan utföra de önskade sysselsättningarna. De vanligaste verksamhetsområdena för en barnarbetsterapeut är följande: Neonatala intensivvårdsavdelningar (NICU), tidigt ingripande, skolor och öppenvård. Områden med ny praxis omfattar: primärvård och samhällsbaserad verksamhet.

Neonatala intensivvårdsavdelningar (NICU)

Från livets början kan arbetsterapeuter arbeta med medicinskt bräckliga spädbarn på neonatala intensivvårdsavdelningar (NICU) på medicinska centra. En arbetsterapeut kan ta upp områden som matning/näring, positionering, utveckling, sensorisk bearbetning och integration samt sömn.

Främre insatser

En arbetsterapeut kan arbeta med barn i tidiga insatser, från födseln till tre års ålder. Arbetsterapeutens roll är att stödja barnets behov genom att samarbeta med vårdgivare/föräldrar. Målet för arbetsterapeuten vid tidig intervention är att stödja uppnåendet av utvecklingsmålen. Detta gör de genom att erbjuda intervention och utbildning i samband med lek och vardagsliv. Den terapeutiska insatsen kan omfatta matning/nutrition, fysisk utveckling, utveckling av lekfärdigheter och social/emotionell utveckling. Vid tidig intervention läggs stor vikt vid utbildning av föräldrar och vårdgivare.

Skolor

När ett barn är över tre år och uppfyller kraven för specialundervisning kan barnet få arbetsterapitjänster genom en individualiserad utbildningsplan (IEP). I skolmiljö är målet för arbetsterapi att stödja genomförandet av IEP:n. Arbetsterapeuten kan göra detta genom att tillhandahålla direkta eller indirekta tjänster. Direkta tjänster kan omfatta individuella tjänster eller grupptjänster. Indirekta tjänster kan omfatta konsultationer med skolteamet, skapande av ändringar och/eller anpassningar i klassrummet och/eller utbildning av skolteamet.

Utomhustjänster

Arbetsterapeuter kan också arbeta med barn på en öppenvårdsmottagning. När man arbetar med barn på en öppenvårdsklinik måste tjänsterna vanligtvis uppfylla kriterierna för medicinsk nödvändighet. Arbetsterapeuter fortsätter att fokusera på ”yrken”, men ”yrkena” är vanligtvis relaterade till medicinskt nödvändiga yrken såsom säkerhet och hälsa.

Primärvård

Primärvård för arbetsterapeuter är ett nytt verksamhetsområde. Traditionellt har ett primärvårdskontor innefattat läkare, läkarassistent, sjuksköterska eller sjuksköterska. I denna modell är läkaren begränsad till diagnostik och medicinsk behandling. Arbetsterapeuterna förespråkar att arbetsterapeuterna ska bli en del av primärvårdsteamen. När det gäller barn skulle en arbetsterapeut kunna bidra genom att erbjuda tidig föräldrautbildning, utvecklingsundersökningar, tips om välbefinnande och förebyggande åtgärder.

SamhällsbaseradEdit

Ett annat framväxande verksamhetsområde för arbetsterapi är att främja hälsa och välbefinnande genom samhällsbaserade program. Arbetsterapeuter kan göra detta genom coachning och rådgivning i samhället. Det genomförs inte bara genom arbetsterapeuter utan genom samhällets intressenter och de funktionshindrade själva.

Terapeuter arbetar i CBR-projekt som utbildare och pedagoger för att hjälpa till att lära ut samhällsmedlemmar samtidigt som de underlättar för dem och utvecklar program.

Några exempel är medvetenhet om ryggsäckar, främjande av fysisk aktivitet i familjer, skapande av inkluderande samhällsmiljöer som kyrkor och hälsovårdsinrättningar, påverkansarbete på regeringsnivå, genomförande av demonstrationer etc.

Mänsklig förflyttningRedigera

Detta hänvisar till påtvingad förflyttning av samhällen på grund av miljöfaktorer eller sociala faktorer som leder till att yrkesverksamheter går förlorade. Detta orsakas av ett antal faktorer, däribland naturkatastrofer, svält, väpnade konflikter eller utvecklingsmässiga och ekonomiska förändringar. Arbetsterapeuter arbetar med dessa fördrivna personer för att hjälpa till att återuppbygga roller, rutiner och självförtroende, så att obalans, orättvisa eller brist på sysselsättning inte uppstår. Arbetsterapeuter arbetar genom samhällsbaserade program som är klientcentrerade och kulturellt känsliga.

Med äldre personerEdit

Arbetsterapi är mycket fördelaktigt för den äldre befolkningen. Terapeuter hjälper äldre människor att leva ett mer produktivt, aktivt och självständigt liv genom en rad olika metoder, inklusive användning av anpassningsbar utrustning. Arbetsterapeuter arbetar med äldre människor i många olika miljöer, t.ex. i deras hem i samhället, på sjukhus och på boenden för att nämna några. I hemmiljön kan arbetsterapeuterna arbeta med personerna för att bedöma risker och identifiera miljöfaktorer som bidrar till fallolyckor. Arbetsterapeuterna är ofta delaktiga i bedömningen av lämpliga rullstolar för äldre personer som kan behöva dem. Dessutom bedömer terapeuter med specialutbildning i rehabilitering av förare en individs förmåga att köra bil med hjälp av både kliniska tester och tester på vägen. Utvärderingarna gör det möjligt för terapeuten att ge rekommendationer om anpassningsutrustning, utbildning för att förlänga körförmågan och alternativa transportalternativ.

Psykisk hälsaRedigera

Under andra världskriget började arbetsterapin spela en mycket större roll i behandlingen av soldater på psykiatriska sjukhus som drevs av eller för den brittiska militärens räkning. Terapeuterna fann att engagemang i sysselsättning (vanligtvis hantverk som träarbete, skyltning, snickeri etc.) var en effektiv intervention för att öka självreglering och psykiskt välbefinnande hos personer med psykisk sjukdom. Under de årtionden som gått sedan dess har arbetsterapin fortsatt att utvecklas och tjänsterna inom psykisk hälsa syftar nu till att främja positiv psykisk hälsa, förebygga psykiska hälsoproblem och hjälpa till att hantera psykiska hälsoproblem genom att tillhandahålla klientcentrerad vård som främjar deltagande i meningsfulla sysselsättningar i vardagslivet. Arbetsterapeuterna tillgodoser behoven hos klienter i alla faser av återhämtning av psykisk hälsa och i alla miljöer, från akut slutenvård för psykisk hälsa till samhällets psykiska hälsovårdsmiljöer. Terapeuterna arbetar också med klienter på ett stort kontinuum av psykiska hälsoproblem, inklusive klienter med missbruksproblem, psykisk sjukdom, ätstörningar eller stressrelaterade problem. Kvalificerade interventioner med klienter kan omfatta:

• Självreglering och copingstrategier (t.ex. mindfulness, grounding)
• Införande av hälsosamma vanor och rutiner
• Motivationsintervjuer
• Strategier för att minska stress
• Sensorisk modulering-relaterade interventioner för att självreglera
• Behaviorala interventioner, t.ex. kognitiv beteendeterapi (CBT) eller dialektisk beteendeterapi (DBT)
• Trauma-informerad vård
• Färdighetsträning med anpassningar eller kompensatoriska strategier
• Mental hälsokompetens
• Livstilsbyte, en förebyggande arbetsterapeutisk intervention för att främja välbefinnande

Med terminalt sjuka patienterEdit

Arbetsterapeuter inom arbetsterapi (OT) hjälper patienter med terminala sjukdomar och tillstånd genom att hjälpa dem med deras behov i samband med stöd i livets slutskede. Alla områden i en patients liv, inklusive arbete, lek och fritid, påverkas i stor utsträckning. En arbetsterapeut erbjuder olika behandlingsmetoder för att hjälpa dessa personer att återställa eller bibehålla sina försämrade prestationskomponenter genom att använda sina återstående förmågor för att ge dem en känsla av egen betydelse och ett visst mått av självförtroende. World Federation of Occupational Therapy (WFOT) erkänner den viktiga roll som arbetsterapeuter har i vården i livets slutskede. I arbetet med patienter som har allvarliga hälsoproblem, funktionshinder och dödliga sjukdomar hjälper OT-läkaren dessa personer att ägna sig åt meningsfulla, vardagliga sysselsättningar samt att utöva rätten till välbefinnande och bästa möjliga livskvalitet trots det oundvikliga slutet på deras livscykel. En OT-läkare förstår det transaktionsförhållande som finns mellan individen, miljön och yrket, så att livsförbättrande, fortlöpande prestationer i livskvalitetsaktiviteter främjas. WFOT erkänner en optimistisk närvaro för OT i vård i livets slutskede med ett kontinuerligt behov av förespråkande och stöd.

Med personer som upplever kronisk smärtaRedigera

Arbetsterapeuter arbetar ofta inom tvärvetenskapliga eller multidisciplinära team (yrkesverksamma som sjukgymnaster, sjuksköterskor och läkare) för att hjälpa personer med kronisk smärta att utveckla aktiva självhanteringsstrategier. Ett område som är särskilt viktigt för arbetsterapeuter är användningen av patientens tid, men det är också vanligt att arbetsterapeuter hjälper människor att återgå till arbetet och att återgå till fritids- och familjeaktiviteter. Arbetsterapeuter kan använda en rad olika interventioner, bland annat biofeedback, avslappning, målsättning, problemlösning och planering, och de kan använda dessa verktyg både i grupp och individuellt. Arbetsterapeuter kan arbeta på en klinik eller i samhället, t.ex. på arbetsplatsen, i skolan, i hemmet och på vårdcentraler. Arbetsterapeuter kan bedöma arbetsprestationer före och efter intervention, som ett mått på effektivitet och minskning av funktionshinder.

BedömningRedigera

För att en individ eller grupp ska kunna få arbetsterapitjänster måste de först remitteras av sig själva, en annan vårdgivare eller genom sitt stödsystem (familj, vänner) för att få en arbetsterapeutisk utvärdering. Som en del av processen för tillhandahållande av tjänster består utvärderingen av en inledande yrkesprofil som följs av en analys av den yrkesmässiga prestationen. Arbetsterapeutiska utvärderingar och arbetsterapeutiska bedömningar är viktiga för att fastställa en individs färdigheter eller brister. Genom sysselsättningsprofilen, som är en strukturerad intervju med klienten, kan en arbetsterapeut identifiera klientens självupplevda styrkor och begränsningar när det gäller att delta i dagliga sysselsättningar och hjälpa till att skapa en individualiserad behandlingsplan som tar upp de sysselsättningar som är meningsfulla och nödvändiga för klienten. Som en del av yrkesprofilen försöker arbetsterapeuten också identifiera fysiska och sociala stöd och hinder för deltagande. Arbetsterapeuter samlar ofta in ytterligare information genom att kommunicera med klientens stödsystem, vilket kan omfatta ett barns föräldrar/vårdnadshavare, en elevs lärare, en vuxens make/maka/syskon/vänner eller en äldre persons vårdare. Analysen av yrkesutövning kan samlas in genom standardiserade bedömningar, kliniska observationer av klienten som utför en uppsättning uppgifter och aktiviteter samt analys av den fysiska eller sociala miljö och det sammanhang i vilket klienten utför yrkena. Arbetsterapeuter använder sig av kvalificerad observation samtidigt som de utvärderar motoriska och processuella färdigheter och effekten på en individs förmåga att utföra komplexa eller instrumentella och personliga aktiviteter i det dagliga livet (ADLs). Arbetsterapeuter är utbildade i att administrera standardiserade bedömningar under hela livet från spädbarn till ålderdom, även om vissa standardiserade bedömningar kräver att arbetsterapeuten skaffar sig ytterligare certifieringar för att kunna administrera dem. Exempel på de typer av bedömningar eller färdighetsområden som arbetsterapeuter bedömer är följande:

• Sensoriska färdigheter
• Visuell perception och visuell motorik
• Grovmotorik och finmotorik
• Handskrift
• Handskicklighet
• Handskicklighet
• Kognition och intelligens
• Skola-baserade utvärderingar
• Milstolpar i utvecklingen
• Daglig livsföring inkluderar påklädning och matning
• Smärta
• Exekutiv funktion

Genom den inledande utvärderingsprocessen, arbetar arbetsterapeuterna tillsammans med klienten för att upprätta en individualiserad behandlingsplan. Data samlas in och registreras under hela behandlingsprocessen för att användas för att bedöma framsteg och vägleda pågående klientcentrerad intervention. Dessa uppgifter används också ofta för ersättning av tjänster. När terapitjänsterna är avslutade genomför arbetsterapeuten en resultatbedömning som kan omfatta en ny utvärdering.

Bedömningen kan också vara mer omfattande, t.ex. att bedöma tillgängligheten till offentliga utrymmen för alla individer. Arbetsterapeuter kan ge rekommendationer för byggnaders utformning för att möjliggöra tillgång för alla. Arbetsterapeuter är också skickliga på att genomföra säkerhetsbedömningar i hemmet och förändra miljön eller tillhandahålla anpassningar för sätt att utföra sysselsättningar i hemmet för ökad säkerhet för klienterna. Arbetsterapeuter kan också göra bedömningar av körning för att fastställa vilka anpassningar som krävs i bilen eller om en person kan köra bil på ett säkert sätt. Vidare kan arbetsterapeuter arbeta med hela organisationer för att bedöma deras arbetsplatser för att se till att arbetskraven och den fysiska utformningen främjar säkra arbetsvanor för att förebygga arbetsplatsskador.