Anterior och posterior lumbal fusionskirurgi

Under vissa omständigheter utförs både en främre interkorporell lumbafusion och en posteriell rinnfusionskirurgi, och både ryggradens främre och bakre del smälts samman.

Detta anteriora/posteriora lumbala fusionsförfarande görs vanligtvis för patienter med en hög grad av spinal instabilitet (t.ex.t.ex. frakturer), eller vid revisionskirurgi (om den första fusionen inte satte sig), även om vissa ryggradskirurger föredrar den främre/posteriora fusionskirurgin som primär ryggradsfusionsteknik.

Fördelar med främre/posteriora lumbala fusionskirurgi

Att fusionera både fram- och baksida ger en hög grad av stabilitet för ryggraden och en stor yta där benfusionen kan ske. Att närma sig båda sidorna av ryggraden möjliggör också ofta en mer aggressiv reduktion för patienter som har deformitet i nedre delen av ryggen (t.ex. isthmisk spondylolisthesis).

Mestadels utförs den främre (framifrån) ansatsen först. Genom att ta bort skivmaterialet och skära av det främre longitudinella ligamentet (som ligger på framsidan av diskutrymmet) ”frigörs” ryggradssegmentet och möjliggör en mer fullständig reduktion. Efter att de främre och bakre ryggmärgsimplantaten har satts in är detta segment mycket stabilare än till och med ett normalt ryggmärgssegment.

En del ryggmärgskirurger anser att om stabilisering uppnås både genom ett främre och ett bakre tillvägagångssätt kan patienterna mobiliseras tidigare under den postoperativa perioden. Studier har visat att fusionering av båda sidorna av ryggraden i nedre delen av ryggen leder till en mycket hög fusionsfrekvens (mer än 95 % av dessa fall uppnår en solid fusion).

Anterior/Posterior Lumbar Fusion Surgery Considerations

En nackdel med ingreppet är att både ett främre snitt i buken och ett bakre snitt i nedre delen av ryggen måste göras. Vissa ryggradskirurger föredrar att uppnå främre och bakre stabilitet genom ett PLIF-förfarande, även om det finns nackdelar med att närma sig diskutrymmet genom ett bakre tillvägagångssätt (se PLIF-kirurgi). Ryggkirurgiska kirurger som har stor bekvämlighet med att göra ALIF-kirurgi föredrar i allmänhet ett främre/bakre tillvägagångssätt.

Denna teknik ger visserligen en mycket hög grad av ryggmärgsfusion, men ryggmärgsfusionskirurgin är ganska omfattande och medför de risker som är inneboende i båda tillvägagångssätten. En kompromiss kan dock innebära att man på ett aggressivt sätt distraherar det främre diskutrymmet så att den bakre delen av operationen kan minimeras. Vissa kirurger kombinerar till och med ett främre tillvägagångssätt med perkutana pedikelskruvar för att minimera dissektionen och den efterföljande morbiditeten i samband med det bakre tillvägagångssättet.