Kliniken för idisslare vid LMU München kontaktades i december 2010 av en mjölkbonde som hade problem med håravfall hos BB-korsningskalvar. Enligt ägaren drabbades kalvar av båda könen från mjölkrasmödrar , avlade av olika BB-tjurar genom artificiell insemination, under loppet av fem år. Han rapporterade att dessa kalvar föddes med normal hårpäls. Vid 2-3 veckors ålder uppvisade de dålig sparsamhet, överdriven fjällning av nacken och huvudet med områden som blev alopeciska kort därefter, från huvudet och vidare till ryggens mittlinje, nacken och skuldrorna. Vid 8-10 veckors ålder började håret växa tillbaka på de drabbade områdena hos alla kalvar. Besättningsveterinären började undersöka problemet på grund av ägarens ekonomiska och välfärdsrelaterade oro. Efter fysiska undersökningar och prover av den drabbade huden kunde den remitterande veterinären inte fastställa någon uppenbar orsak för någon av de drabbade kalvarna. Pruritus förekom inte, inga ektoparasiter hittades och hudskrapningar gav inga onormala resultat. De hudbiopsier som den remitterande veterinären tog fram var inte entydiga när det gällde att fastställa orsaken till alopeci. Behandling av de drabbade djuren med insekticider och vitaminpreparat som kan injiceras förbättrade inte tillståndet. Det var också förvånande att renrasiga mjölkkalvar på samma gård enligt uppgift aldrig hade drabbats av denna sjukdom. Efter samråd med besättningsveterinären hänvisades tre djur med typiska tecken till kliniken för ytterligare diagnostik och ett besättningsbesök anordnades.
Enligt ägarens uppfattning uppvisade de tre hänvisade hankalvarna, som var 19, 28 och 42 dagar gamla, olika stadier av samma tillstånd. De anlände till kliniken under en period av tre månader (januari-mars 2011). Följande hantering för kalvvård var identisk för alla kalvar: Efter födseln skildes de från sina respektive mödrar och hölls i boxar med enkelboxar och ströbädd. Under de första 7-10 dagarna fick de 2 liter helmjölk från respektive moder två gånger dagligen. Därefter utfodrades kalvarna två gånger om dagen med 4 liter av en kommersiell mjölkersättning. Höns, salt, mineralfoder, spannmål eller vatten erbjöds inte fram till denna tidpunkt. Liksom alla andra drabbade kalvar fick de tre kalvarna en oral vitaminblandning efter det att symptomen uppstod samt en hällbehandling med ett antiparasitmedel (Moxidectin Triclamox Rind Pour-on-Lösung ad us. vet.; moxidectin 0.5 mg/kg BM, triclabendazole 20 mg/kg BM) men håravfallet fortskred oberoende av detta.
Klinisk undersökning vid intagningen, förfarande för blodprovstagning och analys
Omedelbart vid ankomsten till kliniken utfördes en klinisk undersökning enligt Dirksen et al. . Blod togs från varje djur genom punktering av halsvenen och placerades direkt i S-Monovette (Sarstedt, Nümbrecht-Rommelsfeld, Tyskland), antikoagulerande (K3 EDTA, 1,6 mg/ml; Sarstedt) och blodgasmonovette (50 IE/ml kalciumbalanserat litiumheparin; Sarstedt) rör. Blodproverna behandlades omedelbart och serumet skördades genom centrifugering vid 3000 rpm i 10 minuter vid 25 °C. Serologiska parametrar, liksom aktiviteten hos glutationperoxidas i helblod, bestämdes med hjälp av ett automatiskt analyssystem (Automatic Analyser Hitachi 911; Roche Diagnostics, Indianapolis, IN). Hematologiska analyser utfördes med en automatisk hematologianalysator (Sysmex F820; Sysmex, Norderstedt, Tyskland). Dessutom bestämdes koncentrationen av molybden i serum hos IDEXX VetMed Labor GmbH, Ludwigsburg, Tyskland. Hos två kalvar (kalv 2 och 3) bestämdes C-vitaminnivån i serum som erhölls på sjukhusdagen med hjälp av masspektrometri med vätskekromatografi (MVZ Labor Dr. Limbach, Heidelberg, Tyskland).
För övrigt togs en 8 mm hudbiopsi på tre olika ställen (ett opåverkat ställe, två drabbade ställen) under lokalbedövning, fixerades omedelbart i 10 % neutralt buffrad formaldehyd och skickades till Institutet för veterinärpatologi, LMU München för undersökning. Formalinfixerade prover blev rutinmässigt paraffininbäddade och bearbetade för histologisk undersökning och färgade med hematoxylin och eosin (HE) och Giemsa.
Kliniska tecken och klinisk patologi
Tabell 1 visar baslinjemärken och resultat av klinisk undersökning av de tre kalvarna vid tidpunkten för sjukhusvistelsen. Onormala kliniska fynd omfattade följande: onormal hållning med bakbenen samlade under buken (kalv 1 och 2), medan kalv 3 inte bar vikt på den vänstra bakbenet. Kalv 1 och 2 hade kalla extremiteter. En lätt rodnad av tandköttet runt snittänderna och en lätt ökad rosa färg på slemhinnorna dokumenterades hos kalv 1 och 3. Auskultation av hjärtat avslöjade en oregelbunden hjärtarytmi utan att det fanns något blåsljud eller någon utvidgning av jugularvenen (kalv 1 och 2). Hypotermi konstaterades hos två kalvar (kalv 1, 35,9 °C; kalv 2, 37,6 °C), medan kalv 3 hade en förhöjd kroppstemperatur (40,2 °C). Vid inspektion av munhålan och mellanrummen hittades inga sår. Vätskestatusen var normal enligt bedömningen av hudtältet och ögonglobernas läge. Hos två kalvar (kalv 1 och 2) fanns alopeci längs ryggen, på båda sidor av halsen, i pannan, runt båda öronens bas, båda kinderna och runt ögonen. Den rodnade huden i dessa områden var delvis täckt av tjocka skorpor som lätt kunde avlägsnas. Huden på de drabbade områdena var torr och endast lätt inflammerad; inga erosioner hittades (fig. 1). Kalv 3 däremot uppvisade endast lätt skalbildning på olika delar av huvudet och halsen.
Två representanter för besättningar som lider av alopeci. a-e: Kalv 1; f-j: Kalv 2. Håravfall förekommer i pannan, runt ögonen, på kinderna, längs ryggen och båda sidorna av halsen samt på båda armbågarna. Båda öronens bas är påverkad. Överdriven fjällning med tjocka, lätt avtagbara skorpor, mest framträdande på båda sidor av halsen
Hematologiska och klinisk-kemiska fynd visas i tabell 2. Onormala fynd omfattade polycytemi (kalv 1, 2 och 3), leukocytos (kalv 1 och 3), hyperproteinemi (kalv 1, 2 och 3), hypalbuminemi (kalv 1, 2 och 3), hypokalcemi (kalv 1 och 3) samt marginell hypokalemi (kalv 1, 2 och 3). Kopparkoncentrationen och glutationperoxidasaktiviteten låg inom respektive referensintervall. Däremot låg järn- (kalv 1 och 3) och zinkkoncentrationerna (kalv 3) under respektive referensintervall. C-vitaminkoncentrationen låg inom normalområdet hos båda de testade kalvarna (kalv 2, 9,2 mg/L; kalv 3, 7,6 mg/L; referensintervall Labor Limbach, Heidelberg, 2-20 mg/L).
Histologiska fynd
I prover av angripen hud fanns lamellär ortokeratotisk hyperkeratos i epidermis med keratinflagor och få ytliga skorpor. I dermis var hårsäckarna små och follikulära lumina innehöll endast ett fåtal hårstrån. Vidare dokumenterades minimal perivaskulär ytlig lymfocytär infiltration/inflammation. Det fanns inga tecken på relevant bakterie- eller svampinfektion, parasitangrepp eller autoimmun sjukdom (fig. 2).
Kalv 1:s hud histologi vid presentationsdagen: Ytlig laminär ortokeratotisk hyperkeratos som motsvarar den kliniska bilden (flingor). Hårfolliklarna är diffust reducerade i storlek (asterisker). Anmärkning: Normal apokrin glandulär dilatation (#) hos bovin hud
Behandling och kliniskt förlopp
Två kalvar (kalv 1 och 2) fick ingen behandling under hela sjukhusvistelsen. De erbjöds 3 liter av en kommersiell mjölkersättning två gånger dagligen och fick hö och kalvstart (spannmål) fritt val. Båda kalvarna drack bra och började äta med god aptit under de följande dagarna. Ny hårväxt och minskad fjällning noterades från och med 7 veckors ålder hos båda kalvarna (1 respektive 3 veckor efter ankomsten till kliniken). Det ursprungligen tunna håret hade vuxit tillbaka helt vid tidpunkten för utskrivningen vid 14 (kalv 2) respektive 18 (kalv 1) veckors ålder. Vid denna tidpunkt kunde den återväxta mörka hårpälsen lätt skiljas från den något ljusare ursprungliga, intakta hårpälsen. Ett kontrollbesök 9 månader efter utskrivningen visade en normal hårpäls och episoder av håravfall hade inte observerats.
Kalv 3 diagnostiserades med en septisk artrit i den vänstra tarsaleden. Den inledande behandlingen bestod av cefquinom (1 mg/kg BM; s.c.; Cobactan 2,5 % ad us. vet.; MSD Animal Health Innovation GmbH, Schwabenheim, Tyskland) och meloxicam (0,5 mg/kg BM; s. c.; Metacam 20 mg/ml ad us. vet.; Boehringer Ingelheim GmbH, Ingelheim, Tyskland). Fem dagar efter intagningen utfördes en artrotomi. Efter en tillfällig förbättring försämrades hälta och djurets allmäntillstånd och djuret avlivades 12 dagar efter det kirurgiska ingreppet. Hittills hade endast skalning i huvud- och halsområdet observerats. Figur 3 visar det kliniska förloppet av förändringar av hud och hårpäls hos de tre kalvarna.
Kliniskt förlopp av förändringar av hud och hårpäls i olika kroppsregioner hos tre korsningskalvar av belgisk blått blod som hänvisats till kliniken under en period av tre månader. Den första raden visar förändringar i huden (dvs. fjällning); den andra raden visar förekomst eller avsaknad av håravfall och ny hårväxt
Härdundersökningar
Efter samråd med mjölkbonden och besättningsveterinären arrangerades ett besättningsbesök. Gården låg i södra Tyskland i närheten av två andra gårdar på toppen av en kulle (~ 800 m över havet). Vid tidpunkten för besöket bestod besättningen av 27 kor (20 BS, 3 RH, 3 HF, 1 BS x HF), fem kvigor (BS) och sju kalvar. Det rullande besättningsgenomsnittet för föregående år var 6551 kg/ko/år. Alla vuxna djur var inhysta i samma bindstolsstall med madrasser och ströbädd.
Fodering och skötsel
Rationen för de lakterande djuren bestod av gräsensilage, hö och två olika kraftfodergivor beroende på den uppskattade aktuella mjölkavkastningen (en eller flera skopor fulla). Kemisk analys av gräsensilage, hö och majspellets utfördes vid institutet för fysiologi, fysiologisk kemi och djurfoder (LMU München). Resultaten per kg torrsubstans anges i tilläggsfil 2 och ett utdrag av den datorstödda beräkningen av ransonen för lakterande kor visas i tilläggsfil 3. Eftersom ägaren inte hade tillgång till en våg kunde ransonen endast uppskattas och fastställdes till 20 kg gräsensilage och 3 kg hö (våtvikter). För en ko i högsta laktationen bedömde ägaren att mängden kraftfoder som utfodrades var cirka 5 kg (3 kg spannmålsblandning, 2 kg pellets). Eftersom utfodringen av mineralblandning ansågs sporadisk i bästa fall, togs den inte med i beräkningen. Den uppskattade ransonen innehöll 22 % råfiber (14 % strukturerad) och 10 % råprotein. Ett överskott av fibrer (gräsensilage med mycket hög torrsubstanshalt) och en brist på protein (negativ kvävebalans i vommen) blev uppenbart. Enligt modellberäkningar fick en ko i högsta laktationen tillräckligt med foder för att producera 23,2 kg mjölk.
Torkade kor och kvigor fick endast gräsensilage och hö. Mineralfoder gavs sporadiskt (var 4-7 dag) till de lakterande djuren och ibland även till de torra djuren. Alla kor hade tillgång till bete under sommarmånaderna. Alla gårdar i närheten fick vatten från samma brunn. Hö och gräsensilage producerades på gården. Gödsel spreds på alla betesmarker; inga andra gödningsmedel hade använts under de senaste tio åren. Salt erbjöds inte som en del av ransonen.
Kalvar föddes i bindstallsområdet. Efter att de tagits bort från dammen hölls de antingen i individuella eller delade boxar. Varje kalv fick råmjölk och mjölk från sin respektive moder under de första 7-10 dagarna i livet, varefter de byttes till en kommersiell mjölkersättning. Under de sista månaderna före undersökningen byttes mjölkersättningen till ett annat märke, men problemet kvarstod. Det fanns inget standardförfarande för hur mjölkersättningen skulle blandas, med angivande av mängd, blandnings- och utfodringstemperatur. På begäran uppgav ägaren att han uppskattade mängden mjölkersättning och att blandningstemperaturen varierade mellan kall och handvarm beroende på tillgången på varmt vatten i stallet. Ägaren uppgav att håravfall hade inträffat hos kalvar som endast utfodrades med helmjölk, men inga uppgifter fanns tillgängliga för att granska utfodringshanteringen av de drabbade kalvarna. Under några månader hade BB:s korsningskalvar också fått tre doser på 10 ml av en oral vitaminblandning under de tre första levnadsdagarna. Vid 6 veckors ålder erbjöds kalvarna fritt val av hö, spannmål och vatten. Kalvarna avvänjdes vid 3 månaders ålder.
Undersökning av föravvanda kalvar
Sju kalvar undersöktes vid besättningsbesöket. Fyra yngre kalvar (tre BS, en BB x BS) mellan 1 och 10 dagars ålder samt tre äldre kalvar (BB x HF, BB x RH, BB x BS) i åldern 6 till 9 veckor. De tre kvinnliga renrasiga BS-kalvarna var avsedda som ersättningskvigor. De yngre kalvarna uppvisade inga avvikelser vid den fysiska undersökningen med undantag för en kalv som led av neonatal diarré och feber. De tre äldre kalvarna uppvisade håravfall runt huvudet, halsen, armbågarna, axlarna och ryggen (figur 4). Hos alla tre kalvarna hade alopeci och fjällning börjat vid tre veckors ålder och håret började växa tillbaka vid ungefär sex veckors ålder. Alla äldre kalvar var dåligt utvecklade och hade låg kroppskondition jämfört med BB-kalvar i samma ålder. Ytterligare fynd var en oregelbunden arytmi vid auskultation av hjärtat hos en nio veckor gammal korsningskalv. Hudtältet och ögonglobernas position visade inga kliniskt påvisbara tecken på uttorkning. Blodprover togs från alla kalvar enligt ovan. Alla fyra BB-korsningskalvar hade förhöjda värden för hematokrit (51-59 %; medelvärde 54 %; referensintervall Clinic for Ruminants, LMU München, 30-36 %) och antal erytrocyter (12,5-14,6 × 1012/L; medelvärde 13,50 × 1012/L; referensintervall Clinic for Ruminants, LMU München, 5-8 × 1012/L). Nivåerna av albumin och totalprotein visade inte på uttorkning hos dessa kalvar. Hematologiska och biokemiska parametrar samt spårmineralnivåer och glutationsperoxidasaktivitet var okej, med undantag för en minskad koncentration av totalprotein hos en två dagar gammal kalv som hade (42.40 g/L; referensintervall Klinik för idisslare, LMU München, 55-70 g/L), vilket tyder på misslyckad överföring av passiv immunitet.
Fyra belgiska blå korsningskalvar på gården som hölls i boxar. Bilder tagna under besättningsbesöket. a och b: BB x HF-korsningskalv, 6 veckor gammal, med omfattande håravfall runt nacken, gungan och runt ögonen. b: omfattande fjällning av huden vid nacken. c och d: Nio veckor gammal BB x BS-korsningskalv med historik av omfattande alopeci och fin hårväxt, observera hållningen med bakbenen samlade under buken. d: Huvudet och öronbasen uppvisar lätt fjällning och fin hårväxt. e och f: BB x HF korsningskalv, 9 veckor gammal, med historik av alopeci och fin hårväxt. f: Skuldra och axelparti uppvisar fin hårväxt. g: Nyfödd BB x BS korsningskalv med intakt hårpäls
Undersökning av vuxna djur
Rumafyllningen var bra till mycket bra hos nästan alla vuxna djur. Fjorton av 27 vuxna djur uppvisade klodeformationer på grund av överväxning och bristande klövtrimning och fyra av dessa 14 uppvisade tecken på hälta eller decubitala sår i extremiteterna. Body Condition Score (BCS) bestämdes för alla vuxna djur i enlighet med Edmonson et al. . Fyra djur i olika stadier av laktationen hade ett BCS på ≤2,5/5.
Blodprover från sex nyligen färska kor analyserades och resultaten av hematologi och blodkemi visade inga avvikelser. Koncentrationen av beta-hydroxibutyrat låg mellan 0,5 och 0,9 mmol/L för dessa djur. Sex urinprover från lakterande djur undersöktes och resultaten var okej förutom fyra prover med låga natriumkoncentrationer (13,0-16,0 mmol/L; referensgräns Klinik för idisslare, LMU München, > 20 mmol/L).
Fortsatta undersökningar
Efter samråd med ägaren och besättningsveterinären fördes ytterligare fyra BB-korsningskalvar mellan 1 och 8 levnadsdagar till kliniken för att studera det kliniska förloppet av sjukdomen från början och framåt. Alla kalvar hade fått kolostrum från sina respektive mödrar och fått helmjölk innan de hämtades. För att återge situationen på gården fick alla fyra kalvarna samma kommersiella mjölkersättning två gånger dagligen. Vatten, hö och kalvstartfoder (spannmål) erbjöds ad libitum. De fick ingen ytterligare behandling. Alla kalvar undersöktes kliniskt vid ankomsten och blodprover togs för analys enligt ovan, inklusive bestämning av C-vitaminhalten i serum. Förekomsten eller frånvaron av håravfall dokumenterades dagligen. Grundläggande egenskaper och resultaten av den kliniska undersökningen presenteras i tabell 1. De onormala fynden begränsades till oregelbunden hjärtarytmi hos tre kalvar (kalvar 4, 5 och 6). I tabell 2 redovisas resultaten av hematologi och klinisk kemi, inklusive C-vitaminnivån i serum. Ingen av de fyra kalvarna utvecklade de typiska lesionerna inklusive fjällning och håravfall när de var inlagda på kliniken under de följande tre månaderna.