Hur kan det vara så att matematik, som trots allt är en produkt av mänskligt tänkande som är oberoende av erfarenheten, är så utmärkt lämpad för verklighetens objekt?
Albert Einstein…
En kväll för några år sedan satt jag med vänner från högskolan på högskolans bakgård och pratade om förhållandet mellan vetenskap och matematik. En av mina vänners vänner gjorde en kommentar: ”Vetenskapen förklarar inte objekt, den beskriver dem bara”. Det gjorde mig ytterst förvånad eftersom jag var ganska säker på att matematik och vetenskap var de bästa språken för att förklara vad som händer i universum.
Den kvällen såg jag att de flesta människor inte tror på att ”Matematik är universums vackra språk”. Med andra ord, för dem är matematiken inte en förklaring till universum och naturen. Jag tror att det förhållningssättet är normalt för dem, eftersom den verkliga matematiken är ett abstrakt begrepp, inte en påtaglig sak som man kan lukta på, röra vid eller äta. Och att vara abstrakt gör matematiken djup och mystisk. Alla är dock överens om att en människa kan utvecklas när som helst. Och det finns ingen övre gräns för en människas numeriska förmåga. Först upptäckte de elden för att bli varma. Sedan behövde de ljus i huset och uppfann elektriciteten och glödlampan. När de behöver prata med någon som befinner sig 10 000 mil bort uppfann de Internet. Bakom alla dessa uppfinningar fanns matematiken.
Universum kan naturligtvis inte tala eller tänka. Men vi människor kan läsa universum. Eftersom det finns så många vetenskapligt och matematiskt intresserade människor kan de läsa universum och hitta svar och sedan beskriva universum och naturen. Vi vanliga människor kan också använda vår fantasi som en apparat för att läsa universum och naturen. Om vi kan läsa är något skrivet. För att kunna skriva behövs alltid ett språk. Universum bör alltså ha ett språk. Bokstäverna är cirklar, trianglar, hexagoner osv… Eller så innehåller detta språk bara mönster.
Allt i vårt liv har bara matematiska saker. Jag älskar till exempel att titta på dokumentärer om djurlivet. Berättarna berättar alltid att många djur har ränder eller mönster för att kunna kamouflera sig. Men varför har en leopard, en gepard eller en tiger särskilda mönster? Enigma-kodbrytaren Alan Turing – du kan se den fina filmen ”The Imitation Game” för att se hans liv – hade en matematisk teori om leopardfläckar. Han hade en idé om att mönster på djur kan förklaras med matematik för 60 år sedan. *1
Stjärnor har mönster. Och de flesta astrologer tror att vårt öde beror på stjärnornas mönster. En del av astrologerna tror att stjärnorna verkligen bestämmer vilka vi är, och andra tror att stjärnorna påverkar vårt öde. Ja, en person som jag eller du kan inte kontrollera sitt liv. Därför har människor letat i universum och sökt efter mönster för att avslöja sina verkliga karaktärer och sitt öde. Och när de hittar något handlar det alltid om matematik.
Säsongerna har mönster. De kommer och går. Och varje gång har de ett inflytande på naturen; klimatet förändras, djuren vandrar norrut eller söderut, regnet kommer, snön smälter, jorden ändrar färg osv…Naturligtvis kan årstiderna inte göra dessa mirakel saker. De kan bara ha matematiska mönster.
Alla dessa mönster visar oss att det finns en klyfta mellan människan och universum. Einstein hade i åratal funderat på hur matematiken fungerar perfekt inom vetenskapen. Han hade brottats med denna fråga hela tiden. Han visste att matematiken är förbindelsen, bron eller språket för denna klyfta. Att vara en förbindelse mellan oss och universum gör matematiken till människans största bedrift.
Om man också tittar närmare på mönstren i vår värld kommer man alltid att avslöja den vackra matematiken. Det är 100 procent sant eftersom matematiken ligger helt och hållet i våra händer. Låt mig ge er några konkreta exempel.