Syfte: Få rapporter har publicerats om den aktuella kliniska hanteringen av anti-Kell alloimmunisering under graviditet; dess låga förekomstfrekvens innebär att de få långa serier som publicerats har täckt mycket omfattande tidsperioder där olika typer av klinisk hantering har överlappat varandra. Syftet med denna artikel är att presentera vår erfarenhet av den nuvarande kliniska hanteringen av gravida kvinnor som är positiva för anti-Kell-antikropp.
Studiens uppläggning: En retrospektiv analys genomfördes av fallbeskrivningar av gravida kvinnor som var alloimmuniserade mot Kell-antigenet och som undersöktes och/eller behandlades vid avdelningen för fostermedicin vid universitetssjukhuset Virgen de las Nieves i Granada (Spanien) mellan 2000 och 2004. Den kliniska behandlingen omfattade basal mätning av antikroppstitern, identifiering av faderns fenotyp (och vid behov fostrets), ultraljudsövervakning av fostret för att upptäcka tecken på anemi, provtagning av fosterblod genom navelsträngsblodprovtagning vid misstanke om anemi hos fostret och vid behov intravaskulär transfusion av fosterblod.
Resultat: Av de 10 graviditeterna med anti-Kell-antikroppar bekräftades Kell-antigenet hos fostret i tre fall, och i samtliga fall utvecklades måttlig till allvarlig anemi hos fostret, vilket krävde fetal intravaskulär transfusion. Även om ett av fostren utvecklade antenatal hydrops, rådde ett gott perinatal resultat.
Slutsatser: Det nuvarande tillvägagångssättet för anti-Kell alloimmunisering gör att gravida kvinnor som har Kell-positiva foster kan behandlas framgångsrikt.