Abstrakt och introduktion
Angioödem är en välkänd biverkning av behandling med angiotensinkonverterande enzym (ACE-hämmare). Angioödem kan också ses vid behandling med angiotensinreceptorblockerare men mycket mer sällan än vad som är fallet med ACE-hämmare. Av oklara skäl förekommer ACE-hämmare-relaterat angioödem oftare hos svarta patienter. Angioödem kan vara livshotande men oftast kan dess förekomst hanteras med konservativa behandlingsåtgärder, inklusive utsättning av läkemedlet och/eller administrering av ett antihistamin. Ibland kan epinefrin och/eller steroidbehandling vara motiverat. Hos en patient som drabbats av ACE-hämmare-relaterat angioödem ska angiotensinreceptorblockerare användas med försiktighet om alls. Om behandling med angiotensinreceptorblockerare övervägs hos en patient med tidigare ACE-hämmare-relaterat angioödem ska det finnas någon motivering för användningen. En sådan motivering kan bland annat omfatta förekomst av hjärtsvikt eller proteinuriska nefropatiska tillstånd.
Tecknet angioödem betecknar ett väl avgränsat, icke-pittingödem som uppträder som stora erythematösa områden i hud och subkutana vävnader. Alla delar av kroppen kan drabbas av angioödem. Angioödem kan åtföljas av urtikaria eller inte och kan uppstå antingen som ett ärftligt eller förvärvat tillstånd, där det senare ofta är läkemedelsrelaterat. ACE-hämmare (Angiotensin-converting enzyme) har kommit att bli en av de vanligaste orsakerna till läkemedelsrelaterat angioödem. Vid angioödem orsakat av ACE-hämmare är det vanligast att tungan och slemhinnorna i orofarynx och de periorbitala/periorala regionerna drabbas. Angioödem på kinderna, ögonlocken och/eller näsan observeras men är något mindre vanligt vid ACE-hämmare-relaterat angioödem. Svullnad i tungan kan vara ett särskilt framträdande fynd vid ACE-hämmare-inducerat angioödem och är en viktig prediktor för att en patient kan behöva laryngoskopi och/eller sjukhusvistelse (figurerna 1 och 2). Isolerade angioödem i uvula har också observerats.
Ett illustrativt fall som visar angioödem sekundärt till användning av angiotensin-konverterande enzymhämmare. Notera den framträdande svullnaden av tungan.
Samma patient som visas i figur 1, nu med upplösning av den markanta svullnaden av tungan.
Aktiva enzymhämmare-relaterade angioödem kan åtföljas av svullnad av extremiteterna, könsorganen och inälvorna, där det sistnämnda fallet presenterar sig med diarré, illamående och/eller buksmärtor. Urtikaria och hosta kan också förekomma, men är inte nödvändiga för att ställa diagnosen. Hosta och angioödem förekommer ofta oberoende av varandra, vilket tyder på att det är osannolikt att de har en gemensam patologisk mekanism. Angioödem i de övre luftvägarna kan utvecklas till allvarlig akut andningsstörning, luftvägsobstruktion och död om inget lämpligt ingripande görs. ACE-hämmare-relaterat angioödem åtföljs vanligtvis inte av bronkospasm, och när andningssvårigheter uppstår är det sekundärt till obstruktion av de övre luftvägarna. Denna form av angioödem är vanligtvis smärtfri, även om den kan föregås av stickande parestesier i huden. ACE-hämmare-relaterat angioödem utvecklas inom några minuter till timmar och försvinner spontant. Tidsperioden för upplösningen kan vara mycket varierande och sträcka sig från timmar till flera dagar. Svullnad som inte försvinner inom 3-4 dagar är sannolikt inte angioödem. Ibland har dödsfall rapporterats med ACE-hämmare-relaterat angioödem. Döden inträffar i allmänhet på grund av obstruktion av de övre luftvägarna och en oförmåga att ventilera patienten på ett adekvat sätt.