Hos mer än 2 500 stammar och etniska grupper finns en stor del av Indiens kulturella mångfald etsad i de varierande konstformerna hos landets ursprungsfolk.
Under årens lopp har dessa gamla konstformer genomgått förändringar. Naturliga pigment och färgämnen har ersatts av akrylfärger och bläck, och medan de traditionella målningarna främst användes för att dekorera husväggar porträtteras de nu på dukar.
Trots detta ger stam- och folkkonst idag oss en glimt av Indiens rika arv. Här är 5 sådana konstformer som du måste känna till!
WARLI
En gammal stam som bor i delstaterna Gujarat och Maharashtra. Warlis är kända för sina rudimentära väggmålningar, som återspeglar en långvarig tradition som går tusentals år tillbaka i tiden.
Känd för sin enkla men unika skildring av livet, har Warli-konsten geometriska former som representerar människor och djur. Målningarna skildrar scener med jakt, fiske och jordbruk, festivaler och danser.
Depositionen av Modergudinnan som symbol för fruktbarhet samt ”Tarpa-dansen” är ett vanligt tema. Tarpa, ett instrument som spelas i tur och ordning, figurerar ofta i centrum, runt vilken invecklade män och kvinnor rör sig i en cirkel. Detta tros likna livets cirkel.
Tekniken i Warli-konsten är enkel. En bambupinne används som pensel, och vit färg gjord av rispasta används på en röd ockrafärgad bakgrund. Ibland används också akrylfärg i stället för rispasta, tillsammans med kogödsel och gerue (röd jord) för de jordiga bakgrunderna.
SAURA
Saura är en djungelstam med en distinkt kultur som finns i Odisha, Jharkhand, Madhya Pradesh och Maharashtra.
Saura-konsten visar naturens härlighet. De flesta målningar är baserade på ett centralt koncept som kallas ”livets träd”, vars grenar är hemvist för djur och människor, vilket förmedlar det vackra förhållandet mellan människa och miljö.
Saura-målningar, som kallas ikons, har en religiös betydelse, och görs vanligtvis som en dedikation till deras gudom, Idital. I traditionell Saura-konst används naturliga färger från sisal, neem och andra örter och blommor.
Saura-konsten förväxlas ofta med Warli-konsten i västra Indien. Det finns dock subtila skillnader mellan de två. I likhet med Warli-konsten har Saura också figurer i geometriska former, men Saura-formerna är större och mer långsträckta. Vidare använder Saura-målningar ett fisknätssätt, där man först skapar kanten och sedan sluter sig inåt mot motiven, till skillnad från Warli. Den fysiska skillnaden mellan män och kvinnor, som är mycket framträdande i Warli-konsten, är inte lika påtaglig i Saura-konsten.
BHIL
Bhils är en av Indiens största stammar, som återfinns i Madhya Pradesh, Gujarat, Rajasthan och Maharashtra och som har sina anor från den mäktige bågskytten Ekalavya i Mahabharata.
Bhilkonsten skildrar stammelivet i livliga färger. Allt som har med deras liv att göra är målat – solen, månen, djuren, träden, floderna, mytologiska figurer och deras gudar.
Oavsett om det är på papper eller på väggarna i deras hem råder det ingen tvekan om att bhilkonsten reflekterar stammens medfödda känsla för estetik. Bhil-konstnärerna använder växtbaserade färger och vegetabiliska färgämnen som kumkum, haldi, kajal, ris, mehendi och kalksten samt akrylfärger.
MADHUBANI
Känd för sina invecklade motiv och livfulla färger är Madhubani- eller Mithilamåleriet en indisk konstform som utvecklats av kvinnor från regionen Mithila i norra Bihar. Trots att Madhubani-målningar praktiserats i hundratals år var de relativt okända och ”upptäcktes” först 1934, när en brittisk kolonialofficer under en inspektion efter en jordbävning stötte på dem på husväggar.
Målningar i Madhubani, som traditionellt görs vid speciella tillfällen och ceremonier, föreställer oftast natur- och religiösa motiv. Motiven kretsar kring gudomar som Krishna, Rama, Shiva, Durga, Lakshmi och Saraswati, och föremål som solen och månen är också ofta målade. Man tror att denna konstform har sitt ursprung under Ramayanas tid, när kung Janak gav konstnärer i uppdrag att måla bilder i samband med sin dotter Sitas bröllop.
Dessa målningar görs med fingrar, kvistar, penslar, nib-pennor och tändstickor, och naturliga färgämnen och pigment, såsom gurkmeja, sot, kogödsel, indigo, rispulver, sandelträ och rosor används fortfarande. Ett intressant inslag i denna konstform är att konstnärerna strävar efter att täcka varenda centimeter av duken med mönster och fylla luckorna med blommor, djur, fåglar och geometriska mönster.
GOND
Allt av Indiens största stammar har Gonds en nedtecknad historia som går 1400 år bakåt i tiden. De finns i betydande antal i Madhya Pradesh, Andhra Pradesh, Chhattisgarh och Odisha.
Gondes sägs sätta sin tilltro till en gammal tro som säger att en bra bild ger lycka, och det är denna tro som återfinns vid roten av denna konstform. Eftersom de var angelägna om att avvärja ondska och inleda lycka skulle Gondborna dekorera sina hus med traditionella tatueringar och motiv.
För Gondborna är allting intimt sammankopplat med naturen, och i deras konst finns motiv som skildrar deras trosuppfattningar och ritualer, livet i byn och människans anmärkningsvärda förhållande till naturen. Gondkonstverken är kända för sina livfulla färger och sin fantasifulla användning av linjer och prickar. I dagens konstverk från Gond används naturliga färger från jord, växter, träkol och kogödsel samt akrylfärger.