Abstract
BAKGRUND OCH SYFTE: Prognosen för äldre patienter med akut myeloisk leukemi (AML) är vanligtvis dyster, medan den verkliga överlevnaden för äldre patienter som inte ingår i kliniska prövningar inte är känd. Vi utvärderade retrospektivt effekten på överlevnaden av ett aggressivt jämfört med ett icke-aggressivt tillvägagångssätt hos 1005 patienter i åldern >60 år som registrerats i databasen för den kooperativa gruppen GIMEMA. UTSKICK OCH METOD: Patienter i grupp A (n=621) fick aggressiv behandling, medan patienter i grupp B (n=384) genomgick icke-aggressiv behandling. Grupperna skilde sig åt när det gällde fördelningen av riskfaktorer: patienterna i grupp B hade en högre medianålder, sämre prestationsstatus (PS) och en högre andel tidigare myelodysplastisk sjukdom. RESULTAT: Den totala medianöverlevnaden var 7 respektive 5 månader i grupperna A och B (p min 0,0001). Vid multivariat analys var följande faktorer förknippade med en signifikant kortare överlevnad: ålder >71 år (RR=1,27; 95 % KI=1,07-1,50), PS=2-4 (RR=1,44; 95 % KI=1,24-1,68), antal vita blodkroppar > 10 000 ml (RR=1,37; 95 % KI=1,06-1,75) och hjärtdysfunktion som kräver behandling (RR=1,26; 95 % KI=1,05-1,50). Ingen skillnad i överlevnad var förknippad med aggressiv eller icke-aggressiv behandling (RR=1,1; 95 % CI=0,94-1,32). Patienter i åldern min 70 år, utan hjärtsjukdom, men med ett antal vita blodkroppar > 10 000/mL hade en signifikant bättre överlevnad när de behandlades aggressivt (medianöverlevnad 7 vs 3 månader, p = 0,011). TOLKNING OCH SLUTSATSER: Trots ett uppenbart urval av patienter med sämre prognos i grupp B var skillnaden i överlevnad mellan de två grupperna marginell. Multivariatanalysen kunde inte påvisa någon signifikant överlevnadsfördel hos aggressivt behandlade patienter. Alla dessa överväganden tyder på att äldre patienter med AML generellt sett sannolikt inte gynnas av aggressiv behandling, så att detta endast bör erbjudas till utvalda patienter.