Det måste finnas något riktigt speciellt i den arktiskt kylda luften i norra Skandinavien. Sedan FN började publicera sina årliga World Happiness Reports 2012 har trots allt alla skandinaviska länder konsekvent placerat sig bland de tio bästa, och åtminstone ett par av dem dyker rutinmässigt upp bland de fem bästa.
När man talar om rankningen av 156 länder i världen baserat på frågor om livskvalitet som rapporterats av medborgarna i varje nation, och när man talar om sju år i rad med konsekventa placeringar så högt upp på listan, är det uppenbart att dessa killar gör något rätt.
Men vad är det med Finland? Under de senaste två åren har Finland tagit hem den bästa lyckoplatsen, med Danmark och Norge strax efter. (Och låt oss inte glömma svenskarna: Sverige är också där uppe och kommer på plats sju 2019, jämfört med plats nio 2018.)
Men den främsta äran går till Finland, ännu en gång. Märkligt nog är det så att av de fyra länder som nämns ovan – Sverige, Norge, Danmark och Finland – är det bara de tre första som allmänt omtalas som Skandinavien. Förutom att Finland ibland är ett skandinaviskt land, beroende på vem som pratar.
Så vad är det, är Finland en del av Skandinavien eller inte?
Relationship status: Det är komplicerat
För att få svar på frågan om Finland är en del av Skandinavien måste man gräva lite i landets geografi, regionens historia, de språk som talas där och den skiftande politiken under långa århundraden som sträcker sig tillbaka till den dunkla medeltiden när dessa länder först växte fram som riktiga nationer.
Finland gränsar ju till både Sverige och Norge, så det har funnits en betydande kontakt mellan dem i hundratals år. Och tillsammans med dessa två nationer och Danmark – som är det tredje landet som man i allmänhet betraktar som en del av Skandinavien – delar Finland också en hel del när det gäller kultur, historia, affinitet med havet, vikingar och mycket annat.
Men när det gäller majoriteten av de vetenskapliga definitionerna hamnar Finland oftast utanför samtalen om Skandinavien. För att komplicera saken ytterligare beror definitionen av Skandinavien och huruvida Finland ligger i Skandinavien eller inte på sammanhanget och vad exakt som avses.
Låt oss bryta ner det hela.
Historia i ”farans land”
En bra början kan vara att börja med själva ordet ”Skandinavien” och ta en titt på varifrån det kommer till att börja med. Ursprungligen härstammar ordet från en region vid Sveriges allra sydligaste spets som kallas ”Skåne”.
Historikerna säger att de gamla romarna var de första som gav regionen det namnet, då de i sina utforskningar av länderna norr om sina fästen i det nuvarande Tyskland trodde att det rörde sig om en ö.
Men även om det råder allmän enighet om att det var romarna som gav området namnet Skåne, så är roten till ordet omtvistad. Det anses allmänt att Skåne, och därmed Skandinavien, kommer från ett germanskt ord för ”fara” eller ”skada”, samma rot som ger engelskan ordet ”scathing”.
Samtidigt som Skåne en gång i tiden var en del av Danmark har det tillhört Sverige sedan svenskarna till slut vann en rad krig om kontrollen över området år 1720.
I dag är Skåne fortfarande namnet på den sydligaste svenska provinsen och är hemvist för 33 kommuner, inklusive Sveriges tredje största stad, Malmö.
Men när man tittar på en karta över det område som grovt sett betecknades som Skåne av dessa gamla romerska upptäcktsresande, och sedan zoomar ut och ser vilken liten bit land det verkligen är i förhållande till Skandinavien, verkar det märkligt att hela det massiva området som omfattar Sverige, Norge och Danmark skulle komma att uppkallas efter denna relativt lilla plats.
Vad som är ännu konstigare för många utomstående är att det inte ens är klart varför frågan om Finland hör till Skandinavien överhuvudtaget existerar, med tanke på dess närhet till och likheter med Sverige, Norge och Danmark.
Geografi och kolonisatörer
Finland är det åttonde största landet i Europa sett till landmassa, men är samtidigt Europeiska unionens mest glesbefolkade nation. Det delar gräns med både Sverige och Norge i norr och väster och med Ryssland i öster.
Den södra delen av landet upptar en halvö som skiljs från Sverige av Bottniska viken i väster, Östersjön i sydväst och Finska viken i söder, över vilken ligger Estland.
Med tanke på att Finland är ännu ett nordeuropeiskt land med en liknande kultur och med en sekellång gemensam historia med Sverige, Norge och Danmark – för att inte tala om det faktum att landet bokstavligen gränsar till två av dem – skulle man kunna tro att förhållandet mellan Finland och Skandinavien skulle vara ganska enkelt.
Men de traditionellt betecknade skandinaviska länderna är något isolerade på sin egen halvö med Danmark som sticker upp och bort från resten av Europa, och Nordsjön som skiljer alla tre från resten av världen i öster, vilket har gett dem århundraden av relativ isolering och ökaraktär.
Och som framgår av en snabb titt på kartan är svaret på frågan om Finland är en del av den skandinaviska halvön ett rungande nej.
Finlands politiska och historiska fall som ett resultat av dess geografi är också annorlunda, och det färgar också av sig på frågan om Finland är en del av Skandinavien. Den östra gränsen som Finland delar med Ryssland har länge varit en spelreglerande faktor när det gäller landets historia.
Finlands huvudstad Helsingfors ligger faktiskt mindre än 200 mil från S:t Petersburg, som i århundraden var huvudstad i det ryska imperiet.
Att ha en så mäktig och ambitiös granne utanför dörren har förståeligt nog haft ett mäktigt stort inflytande på utvecklingen av Finlands kultur och identitet, och måste vägas in i ekvationen om Finland är en del av Skandinavien, och om inte, varför inte.
Men komplikationerna slutar inte där, för som nämnts ovan ligger på Finlands andra sida Sverige, som under många hundra år också var en enormt stark, krigslysten, rik och välutrustad världsmakt med egna imperiebyggande ambitioner.
Det faktum att svenskarna inte bara är Finlands grannar – de var en gång i tiden Finlands härskare – fördunklar ytterligare frågan om huruvida Finland är skandinaviskt.
Svenskarna kontrollerade faktiskt Finland i över sex århundraden, med början någon gång i mitten av 1200-talet då svenskarna tog kontroll över Finland och började skicka tusentals kolonister för att bo där och sprida sin kultur och sitt språk.
Denna period av svensk kolonisation och kontroll av Finland inträffade under korstågens tid, då den svenska regeringen och de religiösa makteliterna såg det inte bara som ett heligt uppdrag att omvända Finlands till stor del hedniska befolkning till kristendomen, utan också som ett lukrativt företag genom vilket de kunde exploatera Finlands folk och resurser.
Svenskarnas grepp om Finland upphörde i början av 1800-talet då finländarna kastade sig loss från den svenska kontrollen genom ett befrielsekrig.
Med tanke på att svenska kolonister under hundratals år hade gjort sig hemmastadda och assimilerats i kustområdena samtidigt som de importerade sitt språk och sina seder och bruk, förändrades dock det finska folkets identitet för alltid.
Så frågan kvarstår: Är Finland skandinaviskt? Och med tanke på svenskarnas inflytande i Finland, som trots allt är en annan nation som allmänt accepteras som en del av Skandinavien, varför är Finland inte också en del av Skandinavien?
Ja, det är lustigt att kasta ut de svenska guvernörerna och avhända sig deras kontroll: År 1809 hade ryssarna – minns ni ryssarna på Finlands andra gräns – ingripit och införlivat Finland i det ryska imperiet som storfurstendömet Finland.
Trots att finländarna förklarade sig självständiga efter den ryska revolutionen 1917 fortsatte det ryska inflytandet på Finlands inre angelägenheter långt in i det kalla krigets tid.
Språk
Det för oss till nästa komplikation i den turbulenta och förvirrande röra som frågan om huruvida Finland är en del av Skandinavien utgör: Språk.
Så trots att ryssarna klev in på 1800-talet hade svenskarna redan styrt över Finland i över ett halvt årtusende och lyckats integrera tusentals av sitt folk i Finlands kustområden via kolonisationsprojekt. Det är alltså helt logiskt att det svenska språket är utbrett.
Finskan och svenskan är faktiskt båda erkända som nationalspråk i Finland. Införandet av svenska som ett nationellt erkänt officiellt språk – för att inte tala om all övrig historia av Sveriges blandning med Finlands folk, styrelseskick och historia – skulle tyckas vara ett starkt argument för att bekräfta att Finland är en del av Skandinavien.
Men vänta lite, för det finns ännu en vändning i sagan om svaret på frågan om huruvida finländare är skandinaver.
Det beror på att även om de tre nationer som traditionellt erkänns som Skandinavien har ömsesidigt förståeliga språk – det vill säga norrmän, svenskar och danskar kan alla i stort sett förstå varandra på alla tre språken – så är finskan inte en del av samma språkfamilj.
Finskan är ett uraliskt språk, närmare besläktat med estniska än med svenska. Det är faktiskt det enda av fyra språk som talas i EU som inte har sina rötter i indoeuropeiskan, den gemensamma tråd från vilken de flesta europeiska språk härstammar.
Den andra punkten som hjälper till att förklara varför Finland inte betraktas som ett skandinaviskt land är att trots alla dessa år av svensk kontroll och kolonisation, och antagandet av svenska som ett av Finlands nationalspråk, är det landområde som de koloniserande svenskarna ockuperade relativt litet i förhållande till den enorma storleken på landet som helhet.
Som ett resultat av detta är finska modersmålet för hela 89 procent av finländarna, och endast 5,3 procent av landets befolkning har svenska som modersmål.
Man måste också komma ihåg att Finland har en stor och unik befolkning av ursprungsbefolkning som kallas samer, som bor längst i norr och talar sina egna separata språk.
Så i slutändan, med den stora majoriteten av landet som talar språk som inte är lika lätt kompatibla med språken i de traditionellt definierade skandinaviska nationerna, får vi i slutändan ett ganska starkt argument för varför Finland inte är en del av Skandinavien.
Men låt oss ta ett steg tillbaka: Med tanke på den gamla, ursprungliga användningen av ordet Skåne, roten till ordet Skandinavien, och det faktum att det bara syftade på en liten bit av Sveriges spets, hur kommer det sig att vi har kommit att acceptera att Skandinavien syftar på hela Norge, Sverige och Danmark, ibland till och med inklusive Danmarks extraterritoriella innehav som Grönland och Färöarna?
Varför vill dessa killar inte spela snällt och bara låta Finland vara med i klubben också? Ett ord:
Det roliga med ordet Skandinavien är att trots att det har sina rötter i att de gamla romerska sjöfararna namngav en del av det som nu är Sverige som Skåne när de felaktigt trodde att det var en ö, så är den moderna användningen av ordet en relativt ny företeelse.
Att benämna människor från Norge, Sverige och Danmark som skandinaver började bli vanligt först i mitten av 1800-talet.
Det beror på att det populariserades som en del av vad som har kallats skandinavismrörelsen, en politisk ståndpunkt som försökte förena Norge, Sverige och Danmark i en samarbetsanda.
Skandinavister främjade idén om ett unikt skandinaviskt delat förflutet genom kultur, litteratur och språk.
Skandinavisterna, som till stor del leddes av studenter och som betraktades med misstänksamhet av de monarker som styrde deras nationer, försökte ena alla tre länderna på ett sätt som liknade dem som försökte göra detsamma i Tyskland och Italien vid den här tiden.
Håll också i minnet att under denna period, och som ett resultat av Napoleonkrigen, hade Finland förts in under det ryska imperiets vingar.
Tyvärr stödde Finlands svenska invandrarbefolkning högljutt den skandinaviska ståndpunkten, men för nationen som helhet var tsaren och hans arméer en oerhörd orsak till att Finland och Skandinavien stod längre ifrån varandra än någonsin.
En annan viktig faktor till att dessa 1800-talsstudenter valde att inte inkludera Finland i sin definition av Skandinavien, som måste erkännas, är att det fanns ett visst mått av långvariga fördomar hos svenskarna mot finnarna.
Det finns en väldokumenterad historia genom 1600- och 1700-talen av svenskar som behandlade finnarna som ett underkuvat folk, ett folk vars språk och kultur var primitivt jämfört med Sveriges.
Även den berömda danska författaren H.C. Andersen var en anhängare av rörelsen, och han skrev en dikt med titeln ”Jag är en skandinav” 1839. Andersen skrev om dikten att han försökte måla ”den nordiska andens skönhet, hur de tre systernationerna gradvis har vuxit samman.”
Den skandinaviska rörelsen tappade fart 1864 när Danmark, som angreps av det österrikiska kejsardömet, upptäckte att dess vädjanden om hjälp från de tidigare goda vännerna Sverige och Norge ignorerades.
Men Andersens dikt för oss till ännu en förvirringspunkt när det gäller att besvara frågan om varför Finland inte är en del av Skandinavien: Vad är skillnaden mellan nordiska länder och skandinaviska länder?
Vi har sett varför det finns en förståelig förvirring kring begreppet Skandinavien och vad som menas med ”skandinaviska länder”, men det är faktiskt ganska allmänt accepterat att när man hör uttrycket ”nordiska länder” syftar talaren inte bara på Norge, Sverige och Danmark, utan även på Finland och Island med alla tillhörande territorier.
Denna mer omfattande definition är den som oftast används av moderna forskare.
Det är också mycket vanligare att höra hänvisningar till de mer omfattande ”nordiska länderna” eller helt enkelt ”Norden” från personer som är infödda i regionen.
Om du pratar med människor från området, särskilt de yngre generationerna, kommer du att få veta att många av dem anser att ”skandinaviskt” i förhållande till Sverige, Norge och Danmark är en föråldrad och onödig uppdelning av människor som trots allt är ganska lika i många avseenden.
När man tänker på vad dessa länder har gemensamt – särskilt med tanke på Finlands långa sammanflätade historia med Sverige – är en mer inkluderande hållning helt enkelt vettigare.
För det första finns det fortfarande massor av människor som talar svenska som modersmål i Finland. Alla fem nordiska länder har gemensamma förfäder som seglade fritt mellan alla dessa kuster och många fler till.
Om man tar upp det till modern tid måste man nämna det faktum att de fem nordiska ländernas ekonomier, politik och sociala strukturer alla är anmärkningsvärt lika.
De delar till och med ett särskilt regionalt passavtal som kallas Nordic Passport Union, vilket säkert är ett tecken på att det som de har gemensamt vida överstiger deras olikheter.
Så kanske en bättre fråga ännu skulle vara är Finland nordiskt eller skandinaviskt? Som vi redan har sett kan man enligt de strängaste definitionerna av dessa två termer argumentera för båda hållen.
Finland har helt klart starka kulturella band till Sverige, eftersom det i huvudsak har styrts av svenskar i 600 år och en betydande del av befolkningen fortfarande talar svenska än i dag.
Nästa grannländer Norge och Danmark ligger också i närheten, och det har funnits gott om kulturellt och DNA-utbyte mellan dem och Finland under århundradena också.
Å andra sidan finns det något som kallas den skandinaviska halvön, och en stor del av Finland ligger inte på den. Den egentliga halvön består av Sverige, Norge, den nordvästra delen av Finland och en liten del av Ryssland.
Å andra sidan ligger Danmark, som länge betraktats som en integrerad del av Skandinavien, inte heller på den skandinaviska halvön, så det finns det.
Kanske är det så att vad det handlar om mer än om geografi är människors sätt att kategorisera sig själva och varandra. Historien ger naturligtvis genklang långt bortom de år då händelserna inträffade, och fortsätter att färga det sätt på vilket nationer och människor ses i dag.
När man till exempel tittar på ursprunget till populariseringen av ordet skandinavisk redan i början av 1800-talet, fanns det ett medvetet val av studentledarna för den skandinaviska rörelsen att besvara dem som frågade är finnar skandinaviska med ett rungande ”Nej”.”
Den ryska revolutionens händelser hade dessutom en betydande historisk inverkan på hur inte bara svenskar och finländare skulle avgöra om Finland är skandinaviskt – den färgade också hur resten av världen såg på frågan.
Med närheten till Ryssland ständigt närvarande, sattes finländarna kanske förståeligt nog i en separat kategori från resten av sina närliggande grannar.
Vad tycker finländarna?
Men om vi ska säga att det är människorna själva och deras egna kulturella definitioner som är viktigast, så bör frågan om Finland är en del av Skandinavien i slutändan besvaras av människorna i regionen.
Har finländarna uppfattat sig själva som skandinaver?
Opinionerna kommer naturligtvis att variera från person till person om detta. Men även om man gör en minimal efterforskning kommer man att hitta många personer från området som säger att de anser att termen ”nordisk” inte bara är mer inkluderande utan också en mer logisk term.
Om vi återvänder till början, kan det räcka med att komma ihåg att alla fem nordiska länder är regelbundna stjärnor i toppen av skalan i World Happiness Report, till stor del på grund av deras gemensamma värderingar och sätt att ta hand om sina medborgares liv, för att besvara frågan om Finland är en del av Skandinavien:
Det ser verkligen ut som om det är det, åtminstone i andan i alla fall.
Det bästa svaret på frågan om varför Finland inte är en del av Skandinavien är kanske detta: Kanske är det inte det, inte enligt den strängaste definitionen.
Men vad som är viktigare i vår tid är att drömmen om solidaritet och samarbete mellan nationer som Norge, Sverige och Danmark, som fanns för länge sedan, har utvidgats och moderniserats så att Finland och Island kan accepteras i dag.
I dessa dagar ser människorna i de skandinaviska nationerna – och mer inkluderande, de nordiska länderna – ofta sig själva som en del av en större familj av människor som delar gemensamma rötter, kulturer, historia och sociala prioriteringar.
Och när allt kommer omkring, är inte det det viktigaste?
Skandifiering. Att upptäcka Skandinavien.