Enligt forskare genom hela historien lever vi faktiskt inte i det år som står på våra kalendrar. Ju mer dateringssystemens ursprung och utveckling har studerats och studeras, desto tydligare blir det att tiden bara är vad vi gör den till.
I västvärlden hänvisar årtalet – oavsett om det är 1066 eller 2018 – främst till det antal år som har gått sedan Jesu Kristi födelse. Detta anges antingen med hjälp av det sekelgamla ”anno domini”, eller AD (en förkortad form av ”året för vår Herres inkarnation”), eller med det nyare ”common era”, eller CE. Men med tanke på att vi faktiskt inte med hundraprocentig säkerhet vet vilket år Kristus föddes, hur vet vi då att det har gått 2018 år sedan dess?
Problemet härrör från våra källor: de fyra evangelierna och Paulusbreven. Matteus- och Lukasevangelierna berättar att Kristus föddes ”under kung Herodes den stores tid”, som dog i vad vi skulle kalla år 4 f.Kr. Lukas tillägger att det också skedde under Augustinus’ folkräkning och Quirinius’ styre av Syrien – som började efter år 6 e.Kr. Med denna logik skulle Jesus ha fötts antingen före eller efter det som vi använder som vårt år noll, vilket är tänkt att beteckna hans födelsedatum.
Evangelierna berättar också att Kristus började sin tjänst i sitt 30:e år, och att den varade i tre år fram till lidandet. Men påståendet att Kristi lidande och uppståndelse inträffade vid påsken (som dateras enligt mån- och solcykler) lämnar också hål i datumet för Jesu död om han hade fötts i år noll: 33 E.KR. Om man använder Matteus och Lukas datum borde passionen ha inträffat antingen 29 e.Kr. eller efter 39 e.Kr. Så hur kan vi förena denna röra? Vilket år är vi egentligen i, enligt AD-systemet?
Decennier framåt
Denna dateringsstrid fascinerade kristna teologer och tänkare under hela medeltiden. I sina försök att lösa den tog den skythiske munken Dionysius Exiguus (som dog omkring 544 e.Kr.) och sedan den engelske lärde Bede (som dog 734 e.Kr.) reda på att sol- och måncyklerna – som gav veckodag respektive datum för fullmåne – som användes för att beräkna när påsken skulle infalla varje år, upprepade sig själva vart 532:e år.
Denna 532-årscykel – som bygger på multiplikation av månens 19-årscykel och solens 28-årscykel – lades ut i tabeller, och uppgifter om välkända historiska händelser lades till i marginalerna i ett försök att matcha det aktuella årets påskdatum med historiska händelser som man visste hade inträffat under samma år.
Och så blev sökandet efter datum för förflutna och framtida påskdagar (som av medeltida författare vanligen kallas vetenskapen ”computus”, som betyder ”beräkning” eller ”beräkning”) oåterkalleligen förknippat med studiet av daterade historiska händelser, och av historien. Men genom att använda denna metod kom både Dionysios och Bede att upptäcka att deras version av annus domini och deras placering av Kristi födelse innehöll fel.
I vad vi skulle kalla år 1076 avslutade en irländsk munk och krönikör, Marianus Scotus, en omfattande krönika om världshistorien. Genom att räkna ut alla kända daterade historiska händelser visade Marianus att Kristus i själva verket föddes 22 år tidigare än vad som tidigare hade erkänts, vilket innebar att han skrev i vad som borde ha varit daterat 1098 e.Kr. och inte 1076 e.Kr.
Marianus krönika cirkulerade i hela det kristna Europa, och även om hans reviderade annus domini togs väl emot, ändrade inte hela Västeuropa plötsligt sin numrering av årtalen. Det verkar som om noggrannheten i detta dateringssystem var mindre viktig än det faktum att det existerade och fungerade som ett sätt att placera datum för tidigare och framtida händelser inom en begriplig ram. Att se över tusentals år av nedtecknad historia och århundraden av juridisk och administrativ dokumentation verkar helt enkelt inte ha ansetts vara värt besväret för Marianus samtida.
Hur vet vi då vilket år vi befinner oss i? Det är uppenbart att vi befinner oss i det år vi säger att vi befinner oss i, oavsett vilket dateringssystem vi väljer att använda. Även om 2018AD/CE dominerar dagens dateringsmått kan vi lika gärna välja att använda de mått som tillhandahålls av andra religioner, trosuppfattningar eller kulturer. Och vem vet vilka mått som kan anses vara mer tillämpliga för framtida generationer.